Annons
Ingen trädgård utan fåglar

Lundaprofessorn Susanne Åkesson har satt upp glasskivor, holkar, borrat hål i väggar och spelat upp fågelläten. Allt för att få fågelliv i trädgården. Bild: Miriam Pries.

Kultur

Ingen trädgård utan fåglar

Susanne Åkesson har räknat in 21 häckande fågelarter i sin 1 300 kvadratmeter stora trädgård, den 22:a är på gång. I boken Bevingade vänner (Natur & Kultur) berättar hon hur hon bjöd hem dem alla till sig.

– För mig är det inte en riktig trädgård utan fåglar. Det är det som ger liv, säger Susanne Åkesson.

Vi slår oss ner i växthuset i bortre änden av hennes trädgård i utkanten av skånska Dalby. Förhoppningen med boken är att få fler att inse att de kan göra mycket för fåglarna med sin trädgård, speciellt eftersom många miljöer som passar fåglar försvinner i dag.

– Man kan göra nytta och samtidigt få väldigt mycket tillbaka. Det finns många undersökningar som visar att människor mår bra av fågelsång. Man stressar av, kan vara i nuet.

Vardagsrum i trädgården

Växthuset har blivit ett vardagsrum där hon vistas väldigt mycket den ljusa delen av året. Här både ser och hör man vad som händer i trädgården. I valnötsträdet intill sitter en stare med näbben full av mat, på väg till holken.

En av tornseglarnas holkar bebos först av starar. Illustration ur boken av Axel Thorenfeldt.

– De har matat länge nu så ungarna är nog snart ute.

På andra sidan växthuset hörs sång från ett skuggigare, mer skogigt parti. Där trivs gransångare och lövsångare. Och igelkottar, som fått särskilda hus.

Över taket på den gamla Skånelängan på andra sidan gräsmattan kastar sig tornseglare av och an med ljusa skrin. De har precis kommit, och med dem sommarkänslan. Tornseglare tillhör favoriterna, som Susanne Åkesson också har forskat om.

Till vardags är hon professor i zooekologi vid Lunds universitet, ett par mil norrut. Med hjälp av ljusloggar som samlar in data har hon och forskarkollegorna kartlagt tornseglarnas långväga flytt till och från Kongobäckenet i centrala Afrika.

Kreativa lösningar lockar fåglarna

Arten var också bland de första som väckte hennes fågelintresse en gång – de häckade under tegelpannorna i föräldrahemmet i Roslagen. När familjen köpte huset i Dalby år 2000 var taket dock i plåt, något som inte passar tornseglare. Men med lite kreativitet gick det att få hit dem ändå.

– De bor där uppe på vinden nu. Jag har borrat åtta hål i fasaden och byggt holkar bakom.

Glasskivor i bortre ändan ger möjlighet till (försiktig) spaning på bobestyren inifrån. En av holkarna används först av starar, som brukar flytta ut lagom till tornseglarnas ankomst. För att locka hit dem spelade hon upp inspelade tornseglarläten de första åren, något som krävde viss förståelse från grannarna.

Nötväckan är en annan favoritart – ända sedan hennes allra första fågelexkursion som liten, då hon fascinerades av hur den klättrade nerför trädstammar med huvudet före.

– De är så pratiga, uppnosiga och självsäkra. Jag känner fortfarande samma glädje när jag ser en nötväcka.

Fåglar som vänner

Det är lättare än många tror att få närkontakt med fåglar, anser Susanne Åkesson. I boken berättar hon om en koltrasthona som följde med i trädgårdsarbetet på nära håll i flera säsonger och en rödhake som blev så gott som tam.

En rödhake i Susannes trädgård blev så gott som tam. Illustration från hennes bok ”Bevingade vänner” av Axel Thorenfeldt.

– Det räcker långt att bara vara i trädgården och göra det man gör, inte schasa eller skrämma. Bara djuren känner sig trygga med dig så kan de komma nära.

Hon vill inspirera fler till att se fåglar som vänner. Eller åtminstone medindivider, som också har berättigande. Det gäller även arter som en del upplever som irriterande. Till exempel kajor, som de som byggt bo i skorstenen ovanför tornseglarvinden. Eller råkor, som är flitiga gäster i trädgården.

Ringduvor är en annan vanlig och orädd art som är spännande att följa om man intresserar sig för dem. Hon delar också gärna med sig av trädgårdens frukt och bär, även om mycket går åt vissa år.

– Jag har kvar påsar med röda vinbär i frysen från i fjol så det räckte till ändå.

Djurvänlig trädgård

Vi går en runda i trädgården medan Susanne Åkesson berättar om olika lösningar som gynnar djurlivet. Den vildare delen närmast växthuset lockar inte bara fåglar och igelkottar utan också fladdermöss – till och med ovanliga arter som barbastell. För att hjälpa dem och andra arter undviker hon trädgårdsbelysning, det finns bara några solcellslampor inne i växthuset.

Vatten är en nyckelfaktor för många arter i trädgården. Foto: Mats Hellmark

Vatten är en nyckelfaktor för många arter. I trädgården finns sex fågelbad och en liten damm. Planer finns också på en liten bäck. Bostad och skydd är andra viktiga behov. Här finns ett antal holkar av olika storlek och typ. Träd och buskar ger en mångfald av lummiga miljöer och bra skydd. Dubbla häckar skärmar av mot vind.

Gräsmattan framför huset har krympt med åren, men här finns fortfarande plats för en badmintonmatch. Många växter i rabatterna har valts med tanke på insekter, till exempel kantnepeta och irisar. En väldig ormhassel mitt i trädgården var helt nyplanterad av de tidigare ägarna när hon flyttade till huset.

– Den är ett sparvtillhåll året om, där finns så mycket krokiga grenar att gömma sig i.

Lite slarv skadar inte

Även om hon lägger mycket tid och energi på trädgården förordar Susanne Åkesson lite slarv: släpp upp ogräs och högre gräs, låt rabatterna vara breda och lite vildvuxna för att ge plats åt bon. Ett annat tips är sättsand istället för singel i gångarna, bra för sparvarnas sandbad.

Dalby ligger mitt på flyttfågelsträcket och Susanne Åkesson har kunnat skåda ungefär 150 arter på och från tomten. Till exempel rördrom, pungmes, skäggmes, kungsfiskare och en riktig raritet som amerikansk trädsparv.

Den mångfaldsrika trädgården lockar också rovfåglar, något som kan ha sina sidor. I våras dök ett par turkduvor upp och väckte hoppet om en ny häckande art.

– Men en morgon när jag åt frukost svischade honan förbi med en sparvhök efter sig. Sedan såg jag den sitta och äta på henne vid körsbärsträdet medan hanen ropade i
förtvivlan.

Han verkar dock ha hittat en ny hona och paret syns ofta i trädgården.

– Så nu hoppas jag på art nummer 22!

Artikeln publicerades i