Annons

Ett Uppsala om dagen

"Urbaniseringen som tog 500 år i Europa kan ske på 50 år i utvecklingsländerna" skriver Thomas Melin, chef för urban utveckling på Sida, i sin krönika om hållbara städer.

Skribent Thomas Melin, Chef Urban Utveckling, Sida

VÄRLDEN FÖRÄNDRAS JUST NU i ett rasande tempo. Hälften av alla människor bor numera i städer och andelen bara ökar. Varje dag växer världens stadsbefolkning med ungefär 200 000 människor. Det är lika mycket som hela Uppsalas befolkning. Varje dag. Den gängse bilden av urbaniseringen är en ström av människor som flyttar från landsbygden till städerna i sökandet efter en ljusare framtid. I verkligheten står migration för knappt hälften av tillväxten, den andra hälften beror på det höga antalet födslar i städerna.

I Europa är urbaniseringen ingenting nytt. Även om vi alla har en relation till landsbygden bor och arbetar vi i städer. Vad som är annorlunda i Asien och Afrika är hastigheten. Den urbanisering som tog 500 år i Europa tror man nu kommer att ske på 50 år i utvecklings¬länderna. Tyvärr står beslutsfattare och makthavare oförberedda inför detta.

OM DU KUNDE GÅ EN DAG längs huvudgatan i Etiopiens huvudstad Addis Ababa, skulle du få en bild av utvecklingen. Runt omkring trängs vuxna, barn och ungdomar. Det är människor överallt. De flesta är unga, för hälften av befolkningen är under 18 år. Gatulivet är fullt av ekonomisk aktivitet. Här hittar vi allt från lyxbutiker till gatuförsäljare, skoputsare och egenföretagande parkeringsvakter. Ljuden är många och luften är fylld av lukter från dåligt inställda diesel¬motorer, etiopisk rödpeppar, sophögar och rök från de små husens eukalyptuseldar. Mycket matlagning sker över öppen eld och landskapet kring staden blir kalhugget efter vedhämtare som var dag förser staden med bränsle.

Det hamras på plåtbitar, trampas på symaskiner, ropas ut priser, knuffas och skrattas, matbitar osar på kolgrillar och människor trängs axel vid axel. Det vibrerar av kommers och produktion. Här pågår innovativ men oregistrerad företagsamhet. Det blir räddningen när missriktade lagar och förordningar hindrar investeringar och småföretagande. Mycket tid och kraft går åt att hitta investeringskapital och vatten för att tvätta frukten som skall säljas eller gömma sig undan poliser eller andra tjänstemän som gärna tar delar av förtjänsten. För den som vill starta ett företag krävs det dess¬utom mängder av stämplar från olika myndigheter.

På andra ställen i staden är det mindre kommers men lika mycket folk på gatan. Trångboddheten är enorm och gatan allas vardagsrum. När regnperioden inträder kurar familjerna i slumområdena ihop sig. Kanske tio personer per rum, kanske tre personer per säng. I värsta fall kan man få sitta på ett bord och sova hela natten om det regnar in.

Ändå är urbanisering på många vis en positiv process. Ekonomisk tillväxt vet vi är förknippad med urbanisering. Städerna ger inte bara förutsättning för tillväxt utan även för demokrati, kultur och kunskapsutbyte och effektivare utnyttjande av resurser. Baksidor är arbetslöshet, miljö- och hälsoproblem, våld och otrygghet.

DET ÄR HÄR MAN SKULLE VILJA att det fanns en större förståelse hos makthavare i olika länder att ge städerna mandat och resurser att planera och investera i en hållbar framtid. Barnen och ungdomarna på gatan i Addis Ababa vill inget hellre än att bidra till framtiden. Då är det bättre med tillåtande lagstiftning och vattenkranar för gatuförsäljare än poliser som kör bort aktörer från gatan och omöjliga krav för att registrera firmor eller söka byggnadslov. Man skulle önska att utvecklingsländernas städer fick resurser att bygga en framtid. En hållbar vision för den framtid som innebär ett nytt Uppsala om dagen.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Thomas Melin, Chef Urban Utveckling, Sida
Artikeln publicerades i