Skarpt läge i EU-politiken

Det är mycket som står på spel. Många av Europas arter, livsmiljöer och ekosystem är hotade och utsätts för hårt tryck, särskilt på grund av ett ohållbart jord- och skogsbruk, att miljögifter fortsätter att spridas och att städer breder ut sig.

Av 463 fågelarter har 39 procent otillfredsställande eller dålig bevarandestatus. 25 procent av Europas ytvatten innehåller bekämpningsmedelsrester över gränsvärdena. År 2020 dog 238 000 européer en för tidig död på grund av exponering för partikelhalter i luften som överskrider Världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer. Tre fjärdedelar av bedömda livsmiljöer har otillfredsställande eller dålig bevarandestatus, särskilt illa är det för pollinerares livsmiljöer.

Den biologiska mångfalden i Europa minskar i drastisk takt och det behövs krafttag för att vända den trenden. Friska ekosystem är helt avgörande för vår välfärd, för motståndskraft mot klimatförändringens konsekvenser och för vår hälsa.

Det har tagits viktiga övergripande beslut inom EU. Det stora klimatpaketet, Fit for 55, innebär skärpningar av EU:s klimatmål. I strategin för biologisk mångfald slås fast att minst 30 procent av EU:s landyta och havsområden ska vara skyddade år 2030. I handlingsplanen Zero pollution är målet att föroreningarna i vatten, mark och luft ska vara nere på nivåer som varken är skadliga för människor eller ekosystem år 2050.

Men för att bli verklighet krävs att EU:s lagstiftning anpassas till de nya målen. Många klimatrelaterade lagstiftningar är färdigförhandlade och nu, under det svenska och därefter det spanska ordförandeskapet, står striden om lagstiftning som berör biologisk mångfald och kemikalier.

Förslaget om en naturrestaureringslag utgår ifrån att det inte räcker att skydda natur med höga naturvärden, natur behöver också restaureras för att målen ska nås. Användningen av bekämpningsmedel föreslås regleras hårdare: till 2030 ska EU ha halverat användningen av bekämpningsmedel.

I förnybarhetsdirektivet, som anger vilka förnybara bränslen som ska anses hållbara, finns förslag om skärpningar av hållbarhetskriterier, exempelvis krav på naturanpassning av skogsbruket. Samtidigt förhandlas ett direktiv som innebär att företag ska ta ansvar för hur produktionen av deras varor påverkar miljö och mänskliga rättigheter, i hela värdekedjan och även utanför EU:s gränser.

Listan är lång och många av förslagen är bra. Men motståndet är oroväckande stort både från medlemsstater och partigrupper i i EU-parlamentet. Kapitalstarka industrigrupper lobbar stenhårt för urvattnade förslag.

Som väl är finns också krafter som vill se vassa direktiv och förordningar. Och vi finns på plats, både genom vår gemensamma europeiska miljöorganisation EEB och genom Naturskyddsföreningens egna strateger och sakkunniga.

Vi kommer att fortsätta bevaka det svenska ordförandeskapet noga och driva på för de beslut som krävs för att möta klimat- och miljöutmaningen i tid. Det är skarpt läge. Det är sent, men ännu inte för sent.

Johanna Sandahl
Ordförande Naturskyddsföreningen
Karin Lexén
Generalsekreterare Naturskyddsföreningen