Annons
Ringmärkning på hög nivå

Ringmärkning på hög nivå

Pilgrimsfalkar föredrar höga boplatser på branta klippsidor, gärna med utsikt över vatten. För att ringmärka ungarna måste någon klättra ner till boet och hämta dem.

Skribent Gustav Nyström

DET ÄR LITE SPECIELLT att ringmärka pilgrimsfalkar, eftersom du måste klättra i berg. Det är inte som att klättra i träd, som du kan göra med andra fåglar, säger Fredrik Schlyter, fotograf och bergsklättrare.

Vid en ringmärkning firar Schlyter ner sig till boet och stoppar ner falkungarna i ryggsäcken och klättrar upp igen. Efter ringmärkningen firar han ner sig igen så att ungarna kan återbördas hem till föräldrarna.

– Ibland är föräldrarna ganska närvarande och tittar på, men oftast är de ute och jagar. De attackerar dig ju inte.

Det är tur. När pilgrimsfalken störtdyker efter ett byte kan den göra det med över 320 kilometer i timmen, snabbare än något annat djur i naturen, tillräckligt snabbt för att döda sitt byte direkt med krocken.

Länge var pilgrimsfalken allvarligt hotad. I början av 1900-talet fanns över 1000 häckande par i Sverige, men miljögifter som DDT gjorde att stammen krympte till bara 15 par vid mitten av 70-talet.

Naturskyddsföreningen, vars symbol är just en pilgrimsfalk, startade då Projekt Pilgrimsfalk för att rädda fågeln. Falkungar föddes upp, avlades och skyddades.

Falken räddades från utrotning, men den är fortfarande sårbar. DDT förbjöds, men andra miljögifter hotar nu. Därför fortsätter arbetet med att skydda den här fantastiska rovfågeln.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Gustav Nyström
Artikeln publicerades i