Klimattåget rulllar igång

Mötet var ägnat åt ett arbetsprogram för de fortsatta förhandlingarna fram till det stora klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Denna till synes enkla uppgift sysselsatte 1200 delegater från 163 länder i fem dagar.

– Det är först nu som opinionsläget gjort det möjligt att komma vidare, varför tiden för nya förhandlingar blir kort. Klimatförhandlarna är nu en ytterst stressad samling, vi har fått meddela familjer och vänner att vi inte kommer att ses så ofta under de närmaste två åren, med ett så stort antal möten på agendan, säger Anders Turesson. Det är världshistoriens kanske största förhandlingsmaskineri som dragits igång.

Klimatförhandlingarna är egentligen två helt åtskilda processer, dels förhandlingar enligt FNs klimatkonvention tillsammans med USA, och dels förhandlingar för alla de länder som skrivit under Kyoto-protokollet. U-länderna vill ha en tydlig rågång mellan dessa båda, eftersom Kyoto-protokollet innehåller tydliga åtaganden endast för i-länderna, något som USA inte kan acceptera.

– En stor svårighet i förhandlingarna är att definiera principer för ansvarsfördelningen mellan i- och u-länder, liksom att etablera en gemensam bild av vart vi är på väg, säger Anders Turesson.

Stöd till fattiga länder för anpassning till klimatförändringarna är en annan central fråga, liksom överföring av klimatsnål teknik och klimatanpassning av investeringar.

Det finns enligt Anders Turesson ett brett stöd för Kyoto-protokollets grundläggande byggstenar, framförallt anses utsläppshandeln och de flexibla mekanismerna utvecklingsbara. Mest framgångsrika av dessa är CDM (Clean Development Mechanism). Många hundra klimatprojekt i Syd finns nu klara, vilket påtagligt ökat u-ländernas intresse för klimatfrågan. Kritik finns också, framförallt ifrågasätts om det verkligen blir några utsläppsbegränsningar av projekten.

Utsläppsbegränsningar för flyg- och sjöfart verkar betydligt svårare att få igenom. Här står EU helt isolerat.

USA har som världens största utsläppare av växthusgaser en central roll i förhandlingarna. Avgörande för framtiden blir presidentvalet i höst.

– Alla kandidater har högre klimatambitioner än den nuvarande regimen, konstaterar Anders Turesson. EU måste fortsätta att driva på, vilket dock förutsätter en uppslutning bakom unionens ambitiösa klimatpolitik. Det gäller att EU kan hålla ihop.

Sverige hamnar i orkanens öga hösten 2009, när vi är ordförande i EU under klimatmötet i Köpenhamn och får leda EUs förhandlingsdelegation.