Vinnare av Tidskriftspriset 2022 – ÅRETS TIDSKRIFT FACKPRESS
Vinnare av Publishingpriset 2022 – Medlemstidning – Individ

Fyra framtidsscenarier efter ett missat Parisavtal
planta i öken

Klimatförändringar och brist på vatten slå hårt mot till exempel urfolket Navajos land i New Mexico, i USA. Foto: Spencer Platt/Getty Images

Debatt

Fyra framtidsscenarier efter ett missat Parisavtal

I Egypten pågår FN:s klimattoppmöte COP27 och i Sverige har den nya regeringen ställt om klimatpolitiken. Utsikterna att nå Parisavtalet blir allt sämre. Misslyckas vi ser professor i humanekologi, Emin Tengström, fyra tänkbara scenarier.

Detta är en text om framtiden, men ingen prognos. Den tar sin utgångspunkt i dagens gröna omställning som syftar till att nå Parisavtalets mål och undersöker vad som kan hända om målet inte nås. Huvuddelen av texten bygger således på resonemang av typen : … om, så …

Villkoren för människans tillvaro på denna planet är mer ovissa än någonsin till följd av redan skedda och fortsatta miljöförändringar samt en pågående klimatförändring. Den andra osäkra faktorn är den maktkamp som pågår, särskilt mellan världens stormakter.

Det är en kamp globala dimensioner som pågått sedan 1800-talet. Sedan mitten av 1900-talet med en kamp med risk för kärnvapenkrig.

Klimatförändringen har fått mer global uppmärksamhet genom FN:S klimatpanel IPCC:s tillkomst i slutet av 1980-talet, något som lett fram till Parisavtalet 2015. Dess mål är välkänt: att begränsa höjningen av jordens medeltemperatur till 1,5 grader (C) (jämfört med förindustriell tid), i varje fall till en maximal höjning 2,0 grader.

Utvecklingen inom den globala maktstrukturen är långt svårare att förutse. Den kan inta lägen från öppen konflikt till visst samarbete. Samtliga alternativ får effekter på miljön och klimatet samt på framtiden.

I följande fyrfältdiagram anges fyra möjliga framtider.

tabell

I de båda fälten till vänster antas människan inte lyckas få bukt med klimatförändringen och miljöförändringarna. I de högra rutorna har det lyckats, men där möts efterfrågan på energi av ett utbud som endast i begränsad omfattning motsvarar efterfrågan.

I de båda fälten till höger har maktkampen i det övre fältet ersatts av samarbete om klimatet och i det nedre förlorat sin betydelse. Medan de båda övre fälten beskriver alternativa framtider som kan realiseras i närtid, innehåller de båda nedre fälten alternativ som framstår som mer avlägsna i tid, den till vänster dystopisk, den till höger utopisk.

Framtid X

Möjligheten att nå Parisavtalets mål, om 1,5 eller 2,0 grader kan ifrågasättas. Utsläppen av klimatgaser har inte visat någon tendens att minska under de snart sju år som gått efter Parisavtalets tillkomst.

Den återstående ”kolbudgeten” (det vill säga den återstående mängden koldioxid som kan släppas ut om målet ska nås) krymper oroväckande. Om maktstrukturen i världen är fortsatt labil eller har övergått i öppet krig, saknas krafter till avgörande åtgärder.

Framtid X framstår i det perspektivet som oundviklig. Höjningen av Jordens medeltemperatur hamnar någonstans mellan 2,0 och 3,0 grader, extremväder blir vanligt och havsnivån stiger.

Geografiskt sett kommer vissa områden i världen att drabbas värre än andra. Socialt sett blir de redan fattiga mer utsatta än de resursrika.

De ekonomiska villkoren försämras successivt, eftersom exporten krymper och kostnaderna för skador vållade av extremväder ökar. I områden som fått ta emot stora skaror klimatflyktingar är situationen kaotisk.

I de värst utsatta områdena i världen där resurserna samtidigt är knappa är situationen näst intill obeskrivlig. Där kan det förekomma allvarlig livsmedelsbrist, ruinerad infrastruktur, och att viktiga samhällsfunktioner som sjukvård och rättsväsende har upphört.

I den här situationen kan man förvänta sig att konfliktnivån stiger såväl lokalt, regionalt som globalt. Anledningen kan vara kamp om livsviktiga resurser eller motstridiga intressen mellan lokalbefolkning och klimatflyktingar.

Denna framtid blir inte långvarig. I slutet av 2040-tallet eller början av 2050-talet övergår denna framtid automatiskt i framtid Y, såvida inte stormakterna börjar samarbeta.

Framtid Y

Nu börjar IPCC:s värsta scenarier bli verklighet. Havsnivån stiger så att allt fler låglänta kustområden dränks under vatten. Andra områden blir obeboeliga och omöjliga för jordbruk genom alltför hög temperatur.

I de delar av Jorden som slipper dessa plågor blir extremväder allt vanligare. Jordens medeltemperatur kan antas stiga mer än 3,0 grader.

De yttre levnadsvillkoren för människor i denna framtid kan beskrivas, men det är svårare att ange de vardagliga förhållandena. Troligtvis råder det allmän brist på el, vatten och livsmedel. Svårast att hantera för människorna blir nog problemet med den lavin av klimatflyktingar som väntas komma till de mer skonade områdena.

Denna nya folkvandring kan få avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen. Den kan leda till en civilisations undergång, en påverkan som en gång germanernas folkvandring hade på den romerska civilisationen. Det kan betyda slutet för mänsklighetens historia eller en möjlig nystart efter en ny medeltid.

Framtid Z

Tillbaka till slutet av 2030-talet. Miljö- och klimatförändringarna fortsätter, men i långsammare takt. Vad skulle kunna hända som radikalt förändrade läget?

Stormaktskonflikter påverkar miljön och klimatet negativt på två sätt. Upptagenheten med konflikten minskar utrymmet för kraftfulla åtgärder för att hantera miljö- och klimatförändringar. Uppbyggnaden och användningen av militära resurser innebär en ofruktbar resursförbrukning.

I dessa förhållanden ligger en positiv möjlighet. När ökningen av jordens medeltemperatur redan är över 2-gradersmålet, upptäcker stormakterna att det som maktkampen gäller håller på att förlora i värde genom miljö- och klimatförändringen.

De frågar sig vad nyttan är att vinna makten över en planet i förfall?

Ledarna för USA, Ryssland, Kina, Indien och EU enas om att genomföra en snabb och välplanerad minskad användning av fossila energikällor. Stängningen av kolgruvor och flertalet olje- och gasfält kontrolleras med gemensamma militära styrkor.

När dessa åtgärder börjar få effekt i form av minskande utsläpp av klimatgaser och avstannande ökning av medeltemperaturen, växer optimismen i stora delar av världen, inte minst bland dem som investerat i någon form av fossilfri energi.

Mot slutet av 2030-talet dämpas optimismen. Det visar sig att det är svårt att få tillgången till fossilfri energi att växa i takt med att tillgången till fossil energi stryps. Energipriserna stiger och orsakar panik.

Om en omfattande omställning från fossil energi till fossilfri förverkligas, kommer den med stor sannolikhet att medföra en global energikris – långvarig eller permanent. I sin tur leder denna brist till avsevärt högre priser på energi och det kan förväntas häftiga reaktioner både från företag och allmänhet.

Den djupa energikrisen kan komma att utlösa en bred, folklig, global proteströrelse. De klarsynta inom rörelsen inser att det krävs en mer omfattande förändring av samhälle och ekonomi om en övergång ska bli möjlig från ett högenergisamhälle till ett lågenergisamhälle byggt på ett nytt värdesystem. Det väcker frågan om en helt annorlunda framtid.

Framtid W

En rad radikala förändringar sker som en konsekvens av den förväntade knappheten på energi. Minskad rörlighet för varor får effekter för näringslivet i stort.

Varutransporter blir mycket dyrare och leder till geografiskt krympande marknader. Företag går under, styckas upp, nya uppstår. Ekonomins globalisering avlöses av en regionalisering. Dagens ekonomiska system som är beroende av ständig tillväxt förlorar sitt viktigaste incitament.

Persontransporterna krymper och ändrar karaktär. Först försvinner charterflyget och resebyråer krisar. Affärsresandet minskar av kostnadsskäl och flygbolagen blir färre.

Bilindustrin inser att det inte räcker med att övergå till eldrift. För kortare transporter behövs ett helt nytt fordon med mindre motorstyrka, lägre hastighet och kortare räckvidd.

Efter en tid inser allt fler att knappheten på energi håller på att omforma samhället. En ideologisk förnyelse är nödvändig i den nya situationen.

Att dagens ideologier, liberalismen, konservatismen och socialismen, inte har några svar på dagens stora frågor är inte märkligt. De alla skapades vid industrialismens genombrott.

Människorna i framtid W kommer att organisera sina samhällen och sina liv på ett otal olika sätt som inte går att förutse.

Här är några spekulationer:

  1. Maktstrukturen blir mindre koncentrerad i en värld präglad av knapphet på energi. Nedsatt rörlighet gör det svårare att utöva kontroll över stora områden. Energikrävande militärapparat kan inte byggas upp. Makten i världen fördelas mellan regioner som Europeiska union (EU) och Afrikanska unionen (AU). Nationalstaterna består men minskar i betydelse till förmån för regioner.
  2. Näringslivet förändras både till struktur och funktion som en följd av tvånget att hushålla med energi och som svar på ändrat konsumentbeteende. Produktionen blir mer lokal. Företag träffar avtal med konsumenterna om leverans av dagligvaror till ett fast pris. Inom handeln med sällanköpsvaror råder däremot konkurrens.
  3. Bosättningsmönstren kommer sannolikt att ändras med minskad takt i urbaniseringen och i stället en ruralisering. Jordbruket kommer att behöva mer arbetskraft i en energifattig tid. En omfattande småindustri kommer att växa fram på landsbygden för att minska avstånden mellan producenter och konsumenter, men också för att utnyttja mängden små lokala resurser.

Perspektiv och möjligheter

En del av de klarsynta inser att omställning från ett högenergisamhälle till ett lågenergisamhälle kräver en ny värdegrund. Här kommer några tänkbara inslag i en sådan:

  1. Acceptera en ny existensförståelse. Insikten att människan är ytterst beroende av planetens naturgivna förutsättningar och att hon själv är en del av naturen är den mest grundläggande principen för en ny civilisation.
  2. Acceptera en ny syn på människolivets mening. Redan i skolan bör alla konfronteras med frågan Hur vill du använda din stund på Jorden? Alla svar prövas mot övriga punkter i listan.
  3. Acceptera en ny syn på jämlikhet. På en begränsad planet med en ännu växande befolkning blir kraven på rättvis konsumtion grundläggande. Denna princip har tillämpats för livsmedel i krigstid.
  4. Acceptera en ny syn på tiden. En mer balanserad syn på tiden behövs för att skapa en lugnare livsrytm. Det gäller att kunna vila i nuet, medan tanken på det förflutna och på framtiden blir en återkommande källa till inspiration och för att föreställa sig andra sätt att leva än vardagens.

Emin Tengström, professor i humanekologi och antikens historia (pensionerad), tidigare vid Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Aalborgs universitet. Texten baseras på FN:s klimatpanel, IPCC, rapporter och Emin Tengströms mångåriga forskning om civilisationers historia och utveckling. 

Läs mer om:

Klimatcyklisten nådde fram och ut
Svagt resultat på klimattoppmöte
Tufft läge inför COP27