Vinnare av Tidskriftspriset 2022 – ÅRETS TIDSKRIFT FACKPRESS
Vinnare av Publishingpriset 2022 – Medlemstidning – Individ

På söndag möts världens länder i Sharm el-Sheikh, Egypten. Foto: Dan Kitwood/Getty Images

Tufft läge inför COP27

Nya nyckelspelare, gamla knäckfrågor och ett värdland som tystar miljöaktivister. Sveriges Natur tar tempen inför klimattoppmötet i Sharm el-Sheikh.

Den 6-18 november träffas världens länder i Egypten för att förhandla om arbetet inom FN:s klimatkonvention och Parisavtalet. Veckorna innan mötet har kantats av flera allvarliga rapporter om den eskalerande globala uppvärmningen.

Världsmeteorologiska organisationen konstaterar att utsläppen av växthusgaser nådde nya rekordnivåer 2021. Ökningen av metan från ett år till ett annat är den största sedan mätningarna startade.

Samtidigt drev klimatrelaterade katastrofer, bland annat i Kina, Filippinerna och Mocambique, miljontals människor på flykt. En ny rapport från FN varnar för att det kommer bli värre.

Med nuvarande klimatlöften ser världen ut att gå mot 2,5 graders uppvärmning i slutet av seklet – långt ifrån de 1,5 grader som Parisavtalet säger att vi ska sträva mot. Endast 24 länder har lämnat in skärpta nationella åtaganden sedan förra året.

Mattias Frumerie, Sveriges chefsförhandlare på COP27, ser att det har skett små steg framåt sedan förra årets möte i Glasgow.

– FN:s sammanställning från ifjol visade att utsläppen till 2030 såg ut att öka med 13 procent. I år ser de ut att öka med tio procent, så det har skett en viss minskning av framtida utsläppstakt. Men samtidigt har IPCC slagit fast att vi måste minska med utsläppen med 50 procent till 2030, säger han till Sveriges Natur.

Utvecklingsländer kräver ny fond

När världens 197 stater nu möts igen ska ungefär 100 punkter avhandlas av de många förhandlingsgrupperna. På agendan ligger bland annat svåra frågor om finansiering, där många länder nu vill gå från ord till handling med att påbörja de sedan 2020 utlovade – och ännu försenade – stöden till fattiga länders omställning.

COP26 i Glasgow bestämdes att man skulle designa ett arbetsprogram med utsläppsminskningar till 2030. Det arbetet ska nu tas vidare.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie förbereder sig för intensiva och långa dagar i Egypten. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet.

En annan viktig del av konferensen rör området förluster och skador (vanligtvis kallat loss and damage) som handlar om hur man ska hantera effekterna av oåterkalleliga klimatkatastrofer. Många utvecklingsländer, som ofta drabbas hårdast, har länge velat att rikare länder ska ersätta mindre bemedlade stater.

Inför COP27 finns ett momentum där utvecklingsländer kräver en särskild fond för ersättning av förluster och skador. Det motsätts av bland annat EU, som menar att finansieringsystemet redan är splittrat och det därför är bättre att stärka den nuvarande modellen.

Stärkt ledarskap från Brasilien och Australien

Än är det mycket ovisst om hur utgången av COP27 kommer att bli.

– Det är centralt att följa de stora utsläppsländerna. Hur G20-länderna, som står för 80 procent av utsläppen, agerar har självklart stor inverkan på våra möjligheter att klara målen. Det kan också bli viktigt att titta på enskilda länder som Pakistan, som leder G77-gruppen. Vi har också sett att det är värt att hålla ögonen på östaterna, både i Karibien och Stilla havet, eftersom de ofta kommer med långtgående förslag, säger Mattias Frumerie.

Naghmeh Nasiritousi är docent vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet och forskar om klimatpolitik. Hon säger att det är geopolitiskt svårt att prata klimat just nu eftersom det pågår många andra kriser samtidigt.

– Det brukar alltid vara fokus på USA och Kina som är de största utsläppsländerna. Förra året kom de överens om att samarbeta mer om klimatet, men efter det har relationen surnat över Taiwan. Det blir intressant att se hur USA, som nu ändå har antagit ett klimatpaket på hemmaplan, positionerar sig i förhandlingarna. Det gäller inte minst på vilket sätt de hanterar skador och förluster, eftersom det främst är USA som varit emot att det ska finnas en egen finansieringsmekanism för det, säger hon.

Uppfattningen om stökig omvärld delas av Mikael Karlsson, miljöforskare och lektor i klimatledarskap på Uppsala universitet. Han pekar på att Rysslands krig i Ukraina gjort läget osäkrare.

De svajiga omvärldsläget försvårar, enligt politikforskare Naghmeh Nasiritousi. Foto: Stockholms universitet.

– Ryssland har aldrig varit en särskilt bra klimatspelare, men med Putin har det blivit riktigt illa. Han kritiserar klimatpolitik och förnybar energi och framhåller fördelar med uppvärmning, som att det blir lättare att odla. Det är svårt att veta vad Putins uttalanden kan betyda idag, men Ryssland har fortfarande ett starkt grepp över många länder, säger han.

Trots omvärldens kriser tror Mikael Karlsson att det finns potential för överenskommelser, eftersom några stora länder kommer till mötet med stärkta ambitioner.

– Både Brasilien och Australien, som tidigare varit mycket problematiska motspelare, kommer till mötet som medspelare med nytt ledarskap. I USA har Biden fått igenom ett klimatpaket, som trots att det urvattnades är väldigt mycket bättre än vad USA har presterat tidigare. EU diskuterar också att skärpa sina positioner, säger Mikael Karlsson.

Forskare ifrågasätter Sveriges föregångsroll

Den svenska delegationen är en del av EU:s förhandlingsgrupp, som förhandlar som en egen part. Från Sverige kommer statsminister Ulf Kristersson (M) vara på plats 7-8 november när statsöverhuvudena träffas. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) deltar under andra veckan tillsammans med de andra miljöministrarna.

Hur viktig roll har Sverige i förhandlingarna?

– Det handlar bland annat om hur vi agerar i EU-kretsen, där är det angeläget att vi är framåtlutade, säger chefsförhandlare Mattias Frumerie.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari sa under en pressträff inför COP27 att Sverige ska fortsätta ha en roll som ambitiöst föregångsland. Men Mikael Karlsson anser att den nya regeringens klimatförslag har skadat Sveriges internationella anseende.

– Regeringens politik sänker trovärdigheten för den svenska rösten, ordentligt. Sverige deltar annars som föredöme och svenska politiker på plats brukar kunna ha stor betydelse. Om vi nu ska lägga oss på EU:s miniminivå för vissa styrmedel och kanske dubbelräkna bistånd så kommer Sveriges utgångspunkt att försvagas. Det här vet man redan internationellt, säger han.

Svårare för civilsamhället

En annan viktig aspekt är vilken ton värdlandet Egypten kommer att slå an för konferensen.

– Jag tror att de ser en prestige i att vara värd. Men vi har samtidigt inte sett att de på hemmaplan tar mer taktfasta åtgärder för att minska sina utsläpp, till exempel. Det finns också en farhåga att civilsamhället kommer missgynnas, eftersom Egypten inte välkomnar demonstrationer på samma sätt som tidigare, säger Naghmeh Nasiritousi.

Inför mötet varnar människorättsorganisationen Human Rights Watch för att Egypten begränsar det inhemska miljöengagemanget. Egyptiska forskare, journalister och organisationer som granskat näringslivets och militärens miljöpåverkan har gripits eller tystats genom påtvingad exil eller försvårad byråkrati, rapporterar The Guardian.

Det egyptiska förtrycket har fått reaktioner från bland andra Greta Thunberg, som anger civilsamhällets begränsade utrymme som en av orsakerna till att hon inte kommer att delta på COP27.

Både chefsförhandlare Mattias Frumerie och forskarna Naghmeh Nasiritousi och Mikael Karlsson tror att det ändå finns potential för att komma framåt på vissa punkter.

– Jag vill tro att det finns förutsättningar överallt som alla kan komma överens med. Sen ska man inte blunda för att det kan finnas olika ingångsvärden. Det kommer handla om att se en helhet, säger Mattias Frumerie.

Är du mer eller mindre förhoppningsfull nu, jämfört med tidigare år?

– Mindre, dessvärre. Det är en utmanande kontext på grund av omvärldsläget.

Tillräckligt stora åtgärder för att snabbt vända klimatkrisen lär knappast komma på plats i år. För länder som inte följer sina åtaganden finns inga påföljder.

– Parisavtalet bygger mycket på ”naming and shaming”, alltså att det är grupptryck och sociala mekanismer som ska göra att länder känner sig manade att fullfölja avtalet, säger Naghmeh Nasiritousi.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter