Grodornas sårbara dubbelliv

Ett annat ord för groddjur är amfibie, som fritt översatt från latin betyder dubbelt liv. För amfibierna är gränsen mellan land och vatten inte lika skarp som för oss andra. I barndomen har de gälar men som vuxna lungor, och under hela livet kan de ta upp syre direkt genom huden.

Ett groddjursliv kräver oförstörda miljöer både i vatten och på land, och därför blir det extra sårbart för förändringar. Under 1980-talet såg läget mörkt ut för många av de svenska groddjuren, men sedan dess har utvecklingen vänt.

Lyckade insatser för flera groddjur

Målmedvetet arbete från myndigheter och ideella krafter har gett resultat. Några av de tidigare hotade arterna har nått en lägre nivå på hotskalan, flera klassas inte längre som rödlistade.

I Sverige finns 13 arter av groddjur, men på detta uppslag finns bara utrymme att beskriva de fem vanligaste, plus lövgrodan som får representera de övriga, mer sällsynta. Alla 13 är fridlysta och får inte störas eller samlas.

Läs också: På pass för paddor

Majoriteten har ett strikt skydd enligt EU:s art- och habitatdirektiv som innebär att inga livsmiljöer får förstöras. Det gäller hela gänget utom vanlig groda, vanlig padda, ätlig groda och mindre vattensalamander.

Dock är det tillåtet att samla lite rom från vanlig groda, åkergroda och vanlig padda för att följa den sällsamma förvandlingen från vattendjur till landdjur. På villkoret att man sätter tillbaka de förvandlade djuren där man hämtade dem.

Läs också: Klubben som vill rädda jorden
Läs också: Grodmysteriet på skäret

Dansande minidrakar

Större vattensalamander är det närmaste en drake man kommer i Norden. Om vårkvällarna dansar hannen en märklig dans under ytan som börjar med att han står på frambenen på botten, visar upp sin orangeflammiga mage och översköljer honan med doftämnen. Den som vill följa salamandrarnas ritualer kan lysa med lampa i små vatten där det inte finns fisk.

En Svensson i det fördolda

För många framstår vattensalamandrar som något exotiskt men undersökningar i svenska dammar tyder på att mindre vattensalamander är den vanligaste av våra groddjursarter. Eftersom de håller sig dolda fram till skymningen är de lätta att missa, men mindre vattensalamander går att hitta i nästan alla sorters fiskfria vatten. Den har ett svart streck över ögat och ljusbrun, slät hud, till skillnad från större vattensalamander som är svartbrunt knottrig.

Farlig dvala för den vanliga grodan

Vanlig groda finns i hela landet med undantag för Öland och Gotland och fjällen på över 1 000 meters höjd. Ju längre norrut man kommer, desto vanligare blir det att grodorna övervintrar i vatten och andas enbart genom huden. Detta kan vara riskfyllt i små vattensamlingar. Ibland tar syret slut och döda grodor flyter upp till ytan om våren.

Åkergrodan blir blå av upphetsning

Åkergrodan liknar vanlig groda men det kan vara värt att lära sig skilja dem åt, inte minst eftersom åkergrodans livsmiljöer är strikt skyddade.

När åkergrodorna leker är de lätta att känna igen, då kan hannarna hetsa upp sig så att de blir alldeles blå.

Läs också: Åkergrodornas blå skepnad 

Även lätet, vvop… vvop … vvop… som skällande hundar på håll, skiljer sig tydligt från den vanliga grodans dovt knarrande gråååk… gråååk. Om man träffar på en ensam, tyst groda kan man känna igen åkergrodan på dess spetsigare nos och en stor, hård grävknöl på bakfotens insida.

Giftig och klistrig padda

Hittar man något som liknar grodyngel i en sjö är det oftast paddyngel. Medan grodorna leker i tillfälliga fiskfria vatten klarar paddor att samexistera med fiskar, tack vare att både yngel och vuxna är giftiga.

I paddornas vårtiga hud finns giftkörtlar som gör att få rovdjur ger sig på dem. En annan specialeffekt hos vanlig padda är ”klisterkörtlar” på ovan-
sidan av tummen. Med hjälp av dem håller sig hannen kvar på honan under parningen. Ibland kan fler än tio hannar klamra sig fast runt honan i en stor parningsboll.

Den osynlighetsgröna lövgrodan

Lövgrodan påminner om en tropisk pilgiftsgroda men är inte alls giftig. I stället försvarar den sig med ett effektivt kamouflage, det vet alla som har letat efter lövgrodor i snåren kring de skånska dammar där de finns.

Även på Onsalahalvön söder om Göteborg finns en inplanterad population. På 1980-talet hade lövgrodan försvunnit från så många vatten att den klassades som akut hotad på rödlistan, men stora naturvårdsinsatser har gjort att den inte längre är rödlistad. Bland annat har granplanteringar kring lövgrodornas dammar bytts mot naturlig ädellövskog.