Svarta brunstvalkar på fingrarna visar att paddorna är hanar, berättar guiden Isak Isaksson.
På pass för paddor
Lidingö är en av många platser där grodor och paddor får hjälp att undvika trafik på vägen till lekplatserna. Som grodväktare kan du också bidra till bättre koll på bestånden.
En taltrast som sjunger från en grantopp skapar skön vårkänsla. Medan skymningen sänker sig samlas ett dussin kretsmedlemmar vid den lilla asfaltsvägen norr om Stockbysjön.
Just där vi står går några grodtunnlar under vägen för säkrare passage ned till vattnet. Paddorna övervintrar i den sandiga marken vid muren runt byggvaruhuset strax ovanför. Så här års söker de sig till lekplatsen nere vid bryggan när det mörknar, berättar guiden Isak Isaksson från Naturskyddsföreningen.
– Tyvärr har jag aldrig sett någon som använder tunnlarna, de verkar inte fungera så bra, säger han.
Målet med kvällens möte är både att hjälpa djuren på traven med sin riskabla kärleksvandring och att väcka intresse för SLU Artdatabankens nya satsning på faunaväkteri om groddjur.
I Sverige finns totalt 13 arter av groddjur: två salamandrar, tre paddor och åtta grodor. Alla är fridlysta och fem av dem rödlistade. Livsmiljöerna exploateras eller växer igen alltmer och situationen är pressad för flera arter.
Inventering pågår
För att få grepp om trenderna behövs många observationer, och groddjur är jämförelsevis enkla att få koll på för naturintresserade.
– Det behövs mer data. Särskilt om de vanliga arterna eftersom man inte vet lika mycket om dem som om de mer sällsynta.
Ett par vanliga paddor som Isak Isaksson hittat strax ovanför vägen finns redan på plats. Huden är vårtig och grågrön men ögonen skimrar i guld och svart.
– Två hanar, det syns på de svarta brunstvalkarna på fingrarna. Valkarna får de för att kunna hålla sig fast på honans rygg och öka chansen att befrukta äggen, säger han.
Herpetologen (kräldjursexperten) Torbjörn Peterson berättar att valkarna syns fram till sommaren.
– Man kan också skilja könen på att det bara är hanarna som spelar.
Torbjörn Peterson har följt utvecklingen av öns grod- och kräldjur sedan 1980-talet och sett en minskning för bland annat vanlig padda.
Paddorna får hjälp den sista biten ned till sjön. Här hörs spelet tydligt och ficklamporna fångar ett tiotal djur som simmar i strandkanten.
Kan bli nästan 40 år
Vandringen fortsätter genom skogen väster om sjön. Läge att gå försiktigt, många groddjur kan vara i rörelse.
En morkulla flyger över en glänta. Åsa Fagerström berättar att hon såg en salamander just här, redan några veckor tidigare. Andra deltagare fyller på med observationer. Bengt Engström ser ofta större salamander på tomten.
– Vi bor nära ett kärr och de kryper upp och övervintrar i vår källare.
Patrik Tronde har en padda som trivs i trädgården, han brukar träffa den i växthuset.
Vår guide berättar att paddor är långlivade. De kan bli nästan 40 år och leva kvar länge även i områden där våtmarkerna försvunnit.
Vårkvällen mörknar och sista svängen går upp mot övervintringsplatsen vid muren. En ficklampa fångar en ensam hane på väg ned mot vägen.
– Vägen i sig är inget hinder, men kan bli en dödsfälla. Där finns gott om insekter och asfalten känns varm och skön, säger Isak Isaksson och bjuder paddan på skjuts ned till vattnet.
