1. Inför senast under 2003 ett nationellt förbud mot alla bromerade flamskyddsmedel.

Centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet stöder ett förbud. Kristdemokraterna bearbetar frågan, men är i princip positiva. Folkpartiet vill se svenskt agerande på EU-nivå och socialdemokraterna på internationell nivå. Moderaterna anser att Kemikalieinspektionen ska ta ställning.

Kommentar: Bromerade flamskyddsmedel används i datorer, skrivare, TV-apparater, textilier och plaster. Ämnena finns i mer än 50 djurarter på alla kontinenter och halterna har fördubblats på fem år i svenska kvinnors bröstmjölk. Nationella förbud bör enligt SNF införas i syfte att påskynda sådana förbud i hela EU.

2. Staten måste skydda minst 20000 hektar lövskog i södra och mellersta Sverige så att den vitryggiga hackspetten långsiktigt kan överleva.

Samtliga partier säger ja, moderaterna med förbehållet att det i första hand är Naturvårdsverket som ska ställning till hur stor arealen bör vara.

Kommentar: Den vitryggiga hackspetten är i dag akut hotad för att artens livsmiljöer minskat dramatiskt, främst på grund av skogsbruket. Vitryggig hackspett kräver framför allt god tillgång på gamla lövskogar med riklig tillgång på död ved.

3. Under mandatperioden ska koldioxidskatten dubbleras för den icke-elintensiva industrin. Det ska ske inom ramen för en skatteväxling.

Centern, miljöpartiet och vänsterpartiet säger ja, vänsterpartiet med förbehållet att exakt nivå inte kan anges. Folkpartiet och kristdemokraterna vill i första hand se en gemensam europeisk skatt och moderaterna vill istället för skatt se ökat internationellt samarbete, bland annat handel med utsläppsrätter. Socialdemokraterna vill inte ta ställning men målsättningen skatteväxling motsvarande 30 miljarder till 2010 kvarstår.

Kommentar: Klimatforskarna blir allt mer eniga om att människan förändrar klimatet. Målet att minska koldioxidutsläppen med fyra procent till år 2010 jämfört med år 1990 är enligt SNF för svagt. De svenska utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, bör minska med 15 procent till 2010 genom att koldioxidskatten inom delar av industrin höjs så att den kommer i nivå med hushållens.

4. Byt inte ut svenska utsläppsminskningar mot att anlägga skogsplantager i tredje världen.

Inga partier är entydigt för skogsplantager som ersättning för svenska utsläppsminskningar, men moderaterna avstår från att svara och förordar ”kostnadseffektiva” åtgärder, bland annat flexibla mekanismer. Folkpartiet kan tänka sig att föra in frågan om skogsplanteringar i diskussionen om minskade koldioxidutsläpp.

Kommentar: Enligt det långsiktiga svenska klimatmålet skall utsläppen av växthusgaser minska med cirka 50 procent till år 2050. FNs klimatavtal (Kyotoprotokollet) öppnar för att kunna byta ut nationella åtgärder mot att till exempel plantera skog i tredje världen.

5. Sätt stopp för all utbyggnad av vattenkraft.

Miljöpartiet är ensamma om ett entydigt ja. Kristdemokraterna anser en mindre utbyggnad av vattenkraften nödvändig för att ersätta kärnkraften, de andra partierna är mot utbyggnad i orörda älvar men kan tänka sig vissa andra åtgärder.

Kommentar: Sverige har byggt ut cirka 75 procent av älvarna och vattendragen. I de energipolitiska diskussionerna om införande av gröna elcertifikat inkluderas utbyggnad av såväl storskalig som småskalig vattenkraft.

6. Håll fast vid det generella strandskyddet och begränsa senast under 2003 dispensmöjligheterna i storstadsregioner och tillväxtkommuner.

Samtliga partier säger ja utom centern, kristdemokraterna och moderaterna. Kristdemokraterna är för generellt strandskydd, men anser att kommunal dispens ska kunna ges. Moderaterna ser generellt strandskydd som ett alltför trubbigt instrument och centerpartiet vill att lokala intressen ska råda.

Kommentar: Antalet strandskyddsdispenser ökar kraftigt i tätbebyggda kommuner. Det hotar både naturvärden och friluftsliv. Bestämmelserna om strandskydd behöver enligt SNF stärkas, exempelvis genom att begränsa länsstyrelsernas möjligheter att delegera dispensgivning till kommunerna.

7.Inför en förbränningsskatt på avfall, som motsvarar deponiskatten, senast år 2003.

Folkpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet är positiva. Socialdemokraterna vill avvakta en samlad bedömning av avfallspolitiken och kristdemokraterna har inte diskuterat frågan tillräckligt. Moderaterna är osäkra på om förbränningsskatt är bäst ur miljösynpunkt och centern säger nej, men vill se utökad återanvändning och återvinning.

Kommentar: I dag föredrar kommunerna att elda upp avfallet för att slippa deponiskatten och för att utvinna energi, men det ger hälso- och miljöeffekter. En förbränningsskatt behövs enligt SNF för att stimulera återvinning, återanvändning och kompostering och skattesatsen bör vara ungefär densamma som för deponi.

8. Förbjud senast år 2003 all användning av bekämpningsmedel inom skyddszoner kring vattentäkter.

Miljöpartiet och vänsterpartiet är de enda som svarar entydigt ja. Centern, folkpartiet och kristdemokraterna är i princip positiva, men har vissa förbehåll. Moderaterna avstår och socialdemokraterna svarar nej med hänvisning till att kommuner redan är skyldiga att skydda sitt dricksvatten.

Kommentar: Användningen av bekämpningsmedel ökar sedan 1995 efter en längre tid av minskning. Enligt flera mätningar finns det bekämpningsmedelsrester i både yt-, grund- och dricksvatten. För att säkra kvaliteten på dricksvatten ska kemisk bekämpning enligt SNF inte tillåtas inom vattentäktsområden.

9. Ge kommunerna eller landstingen rätt att införa trängselavgifter och möjlighet att nyttja intäkterna till förbättrad kollektivtrafik eller sänkt kommunalskatt.

När enkätsvaren lämnades svarade samtliga partier ja utom moderaterna. Under sommaren har folkpartiet ändrat sig och har nu samma inställning som moderaterna. Vänsterpartiet vill öronmärka intäkterna till investeringar i kollektivtrafik och förbättringar för gångare och cyklister.

Kommentar: Bilköerna i de större städerna orsakar onödiga avgasutsläpp och innebär vägbyggen i värdefulla naturområden. Detta orsakar stora samhällskostnader. Forskningen på området visar att det inte går att bygga bort detta problem med mer vägar, det behövs ett pris för trängsel så att vägen används effektivare.

10. Klassificera under 2003 externa köpcentra som miljöfarlig verksamhet så att de omfattas av miljöbalkens tillståndskrav och därmed krav på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB).

Vänsterpartiet och miljöpartiet är positiva. Moderaterna anser att begreppet miljöfarlig verksamhet urholkas om det tolkas alltför vitt och socialdemokraterna vill förändra PBL. Centern, folkpartiet och kristdemokraterna motsätter sig också klassificering som miljöfarlig verksamhet.

Kommentar: I dag planerar många kommuner att bygga nya externa köpcentra (stormarknader utanför de centrala delarna av kommunen eller staden). Det bygger fast oss i ett ökat bilberoende och utarmar stadskärnorna till nackdel för såväl miljön som de gamla, unga, handikappade och andra som inte har bil, anser SNF.

11. Höj ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen.

Samtliga partier är positiva utom moderaterna som avstår eftersom de anser att hela den gemensamma jordbrukspolitiken behöver reformeras.

Kommentar: EU:s ängs- och betesmarksprogram (som är en del av jordbrukspolitiken) ersätter lantbrukaren för hävd av värdefulla ängar och hagar. Trots detta fortsätter marker att växa igen och betesdjur flyttar från skogs- och mellanbygder. Ersättningsnivåerna måste enligt SNF öka och programmen utformas så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden.

12. Anslå senast år 2003 cirka 100 miljoner kronor per år till återskapande av våtmarker som särskilt gynnar den biologiska mångfalden.

Centern, folkpartiet och miljöpartiet svarar entydigt ja. Kristdemokraterna, moderaterna och vänsterpartiet är positiva men vill inte binda sig för en nivå. Socialdemokraterna vill satsa 1,5 miljarder på biologisk mångfald 2004 men kan inte säga hur mycket som ska gå till våtmarker.

Kommentar: Riksdagens mål om att återskapa 12000 hektar våtmarker till år 2010 är bra, men om åtgärderna genomförs på samma sätt som i dag kommer miljönyttan att bli alldeles för låg. Orsaken är att dagens insatser inte prioriterar de våtmarker som särskilt skulle gynna den biologiska mångfalden och minska näringsläckaget.

FOTNOT Partiernas svar gavs i maj.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.