Sverige surare än vi trott
MILJÖ - Försurning och övergödning drabbar större områden i Sverige än vad man tidigare trott. Det ställer ännu högre krav på minskningar av utsläpp för att försurningen ska hejdas.
Försurningen är två till tre gånger större än vad som tidigare uppskattats. Det framgår av en ny rapport från Naturvårdsverket, ”Kritisk belastning för svavel och kväve”.
Kritisk belastning är ett mått på hur mycket tillförsel av svavel och kväve olika ekosystem tål. Om det sura nedfallet överskrider den kritiska gränsen för belastning uppstår förr eller senare skador på miljön.
I Europa har de kritiska belastningsgränserna för svavel och kväve varit vägledande för internationella avtal om begränsningar av utsläpp enligt ”Konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar” (LRTAP-konventionen), senast tillämpad i ”Göteborgsprotokollet” från 1999. Samma information utgör också grunden för EUs direktiv om nationella utsläppstak för fyra luftföroreningar, som antogs 2001.
De nya svenska beräkningarna bygger dels på något reviderade data för de kritiska nivåerna för beslastning, dels på kartläggning med en högre upplösning (50×50 stora rutor mot tidigare 150 x 150).
Enligt de nya beräkningarna har den areal av känsliga naturmiljöer där belastningsgränsen för försurning överskrids angetts till 41 procent 1990, 22 procent 1997 och beräknas bli 13 procent, eller 5,1 miljoner hektar skogsmark år 2010.
Dessa siffror är cirka tre gånger större än de som använts i de internationella förhandlingarna. Då uppskattades överskridandet av belastningsgränserna 1990 till 16 procent av arealen, och 2010 till 3,8 procent, motsvarande 1,5 miljoner hektar.
När det gäller övergödande kväve till skogsmark, anges att belastningsgränsen överskreds för cirka 40 procent av arealen 1990, med en minskning till 30 procent 1997. En ytterligare minskning till 19 procent – motsvarande ungefär 4 miljoner hektar skogsmark – väntas till 2010. Också dessa siffror är minst tre gånger större än vad som tidigare uppskattats.
De nya siffrorna innebär att miljöeffekterna av Göteborgsprotokollet och EUs utsläppstakdirektiv inte alls blir lika positiva som man tidigare förväntat. För att uppnå en situation där kritisk belastning för försurning inte längre överskrids i Sverige, krävs nu att nedfallet av svavel och kväve minskas med minst 75 procent, jämfört med läget 1997.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.