Annons
Nanorisker dåligt kända

Nanorisker dåligt kända

Nanotekniken är på frammarsch. Små, små partiklar med helt nya egenskaper släpps lösa i miljön, hur påverkar det oss? Forskarna har få svar ännu så länge.

Skribent Anders Friström

Nanoteknik är en ny och växande forskningsgren som nu börjar få kommersiella tillämpningar. Förhoppningarna är stora om ny medicinteknik, smartare elektronik, effektivare kemikalier och nya material med denna ingenjörskonst på molekylnivå. I dag finns 350 kommersiella nanoprodukter på marknaden och antalet växer snabbt.

Men samtidigt väcks farhågorna. Vilka risker finns med den nya tekniken? De tillverkade nanopartiklarna är mycket små, 1-100 miljarddels meter. De befinner sig i samma skala som den levande cellens olika organeller. Partiklarna är mycket kemiskt reaktiva och har förmåga att ta sig igenom cellmembran och andra biologiska barriärer. Det gör dem till potentiella hälso- och miljörisker.

Karolinska institutet anordnade nyligen ett internationellt forskarsymposium om risker med nanotekniken. Forskare från hela världen medverkade med sina rön.

På senare år har hälsoriskerna med ultrafina partiklar från bilavgaser uppmärksammats allt mer. De kan enligt nya studier från Karolinska institutet kopplas samman med ökad dödlighet både i luftrörssjukdomar och i hjärt- och kärlsjukdomar. Partiklarna kan orsaka inflammationer i luftvägarna och skapar en oxidativ stress genom att frisätta fria radikaler i kroppen.

Dessa partiklar är större än de i nanoskalan, men farhågor finns, och har delvis kunnat bekräftas, att nanopartiklar kan ge samma typ av påverkan. En aktuell amerikansk studie på möss av Anna A. Shvedova från det amerikanska arbetsmiljöinstitutet visar också att inandning av mikroskopiska nanorör kan ge upphov till såväl inflammatoriska reaktioner som lungfibros, kroniska lungskador liknande stendammslunga.

En annan amerikansk studie av Eva Oberdörster visar också att fullerener (runda ?nanokolbollar?) kan skapa oxidativ stress i hjärnan hos fiskar. Ytterligare en studie av Philip Ball visar att nanopartiklar av titaniumdioxid från solkrämer kan orsaka detsamma i mänskliga hjärnceller.

?Nanotoxikologin? är en ny vetenskapsgren som försöker bedöma riskerna med den nya tekniken. Svårigheterna är betydande att hitta testmetoder och nomenklatur för olika typer av nanopartiklar. Olika ytskikt på samma grund av nanorör kan ge partiklarna helt olika biologiska egenskaper. Partiklar i nanostorlek av välkända ämnen har helt andra egenskaper än samma ämne i större partiklar.

Ännu så länge finns mycket lite data om hälsoeffekter på människor. I en svensk studie från Karolinska institutet av Magnus Svartengren där försökspersoner fick andas in isotopmärkta ultrafina partiklar kunde ingen transport ut i kroppen från lungorna konstateras. Men nanopartiklarna kan ändå tänkas orsaka inflammationer i luftvägarna. Rökare och astmatiker visade sig också känsligare för ett litet upptag av partiklarna.

Det finns ett behov av riskbedömningar, regler och gränsvärden för nanopartiklar. I den politiska debatten har frågan inte väckts ännu men olika initiativ tas inom forskarvärlden. EU-kommissionen har också lagt fram en aktionsplan för nanoteknikens utveckling som ställer krav på utökad forskning om säkerhet, hälsoeffekter och dosberäkningar för arbetsmiljön.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i