Lustfyllt – men utan hjärta

Lustfyllt – men utan hjärta

UPPSLAGET * Eva-Lena Neiman uppmärksammar denna gång magasinsvärlden och slås av den starka ekotrenden. Somligt överraskar, en del är riktigt kul, annat nyttigt men lite andefattigt.

Skribent Eva-Lena Neiman

DÖPER MAN, SOM LRF Media AB, ett magasin till Eco Queen med krona i relieftryck, måste man nog ha humor. Jag blir positivt överraskad. Många bra tips, råd och fakta. Krönikor av Kristoffer Lundström om hur konst och musik knyts till miljöengagemang. Befogad diskussion om miljö som en kvinnofråga. En eko-rolig Annika Lantz. Tidningen har ett tilltal som berör en tydlig målgrupp: nyvakna, trendiga, välsituerade unga. Det blir befriande fritt från präktighet. Eventuell miljöångest avväpnas i det vansinniga fotoreportaget ”Don´t panic it´s all organic”. Lustläsning handlar, förutom behov, också om det som läsaren inte är eller behöver, men skulle vilja vara eller drömma om. Därför kan smycken för tiotusentals kronor arrangeras med raka och brutala fakta om miljöläget i havet.

Om man läser Kravs nya magasin Reko blir resultatet, jämförelsevis, tyvärr inget vidare. Redaktionen verkar så ängslig att vara präktig att man slår knut på sig själv. Reko hoppar över raka råd och fakta. Kravs grundidé, att miljö¬märkning ska vara en tydlig hjälp för konsumenter, känns död i Reko, som i ledaren beskriver sig som ”Sveriges kanske tätaste, snyggaste och mest välskrivna livsstilsmagasin med hållbarhetsprofil”. Det är inte ironiskt, inte heller när porträtterade Peter Wahlbeck, beskriver sig själv: ”Källsorterar och lever ekologiskt, åker hellre taxi än tunnelbana, flyger en del, åker i min bensinbil …” Lever ekologiskt?

NOTISER OM HÅRVÅRD och kosmetika är ett hopkok av biologiskt nedbrytbara förpackningar, naturliga eteriska oljor och företag som engagerar sig i projekt för att minska koldioxidutsläpp. Snälla, våga skriva: ”Köp miljömärkt! Dessa märken kan du lita på. Tänk på det här…” Kanske saknar redaktionen en tydlig målgrupp? Resultatet känns rörigt och tamt, även om det finns bra texter som reportaget om Vattenfalls tyska brunkolsskandal. Det kunde lätt ha kompletterats med en liten vink om att man kan välja – och välja bort – elbolag.

Allt om miljöbilar från Vi bilägare är ett prydligt, färgglatt magasin som belyser bilar och miljö på alla tänkbara sätt med tester, fakta, jämförelser. Annika Lantz (igen) krönika är bäst. Det finns säkert en målgrupp, framför allt de som står tvekande inför ett miljöbilsköp. Själv är jag mätt efter detta matiga första nummer.

Hennes ger under hösten ut ett temanummer, Eco-chic. Den unga shoppingkära tjej som läser ordentligt, lär sig, tror jag, mer om miljö, klimat och miljömärkning här än i Reko. Ann-Christin Gramming skriver en vettig krönika om att avstå från att shoppa under ett år. Jämför med Mattias Goldmanns krönike-slutsats i Reko: köp miljöbil för att ”förstärka bilden av Sverige som föregångsland”!

Camino utgiven av House of win-win är ett balanserat medelvägsmagasin med välunderbyggda artiklar, många tips, snygg layout, kloka krönikor, inga Eco-Queen-idéer eller skratt.

Lite förenklat så ser miljömagasinens värld ut som ett liv med nya eko-vettiga affärsidéer, secondhand-mode, kloka resor, närodlad obesprutad säsongsmat, re-designat hem. Det finns en kommersiell – och god – vilja. Det är trevligt. Och lite andefattigt. Man kan inte heller vänta sig något annat. Det kan man däremot av föreningar. De ska ha ett hjärta i form av beständiga värderingar, även om det praktiska livet är fullt av kompromisser. Jag tror inte att Krav, eller Naturskyddsföreningen, kan tävla med rent kommersiella tidningar. I alla fall inte utan att, med ödmjukhet och optimism, noga lyssna till sitt hjärta.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Eva-Lena Neiman
Artikeln publicerades i