– Vi står inför ett vägval. Ska vi fortsätta på den inslagna europeiska vägen med levande stadskärnor och en blandning av grönt och grått eller ska vi gå den amerikanska vägen där städerna planeras bara för bilismen?

Det frågade Mikael Karlsson, SNFs ordförande, i sitt inledningstal på SNFs årliga höstkonferens, den 50e i ordningen.

Hoten mot den gröna staden kommer från många håll: nya externa köpcentra, bostadsbyggande, det ökande antalet bilar och från kommunpolitiker som fattar beslut i strid med regeringens miljömål.

– Här behövs en ny planlag som tvingar kommunerna att följa de beslut vi redan fattat på nationell nivå, slog Mikael Karlsson fast.

Temat för årets konferens var ?Från grått till grönt – närnatur för människor?. Femtioåringen firades med fanfarer och en tillbakablick.

– Då stod örnar, sångsvanar och vattenkraftens utbyggnad på dagordningen. Men det var delvis samma frågor då som nu, berättade Lars-Erik Esping, före detta kanslichef, som arrangerade den första höstkonferensen 1953.

För femtio år sedan deltog 150 personer i konferensen, nästan uteslutande män. I år kom 330 deltagare, majoriteten kvinnor. Här bänkade sig miljöfolk från hela landet; representanter från kommuner, SNFs lokalavdelningar, universitet och högskolor och en och annan politisk aktör. Av de 33 talarna fanns två författare, två trädgårdsmästare, en statssekreterare, en generaldirektör och en handfull forskare. Bara tio var kvinnor.

En av dem var Bette Lundh Malmros, planerare i Stockholm. Hon pekade på att frågan om grönområden ofta hamnar mellan två stolar i byråkratin, mellan planerare och miljöns företrädare.

– Här kan Naturskyddsföreningen göra en insats genom att initiera möten mellan de ?gröna? och de ?grå?, uppmanade hon.

Hon slog också ett slag för att fokusera mer på hur vanliga människor använder naturen. Studier visar att det man främst söker i naturen är lugn och ro.

– Visst är biologisk mångfald ett bra argument. Men först när vi kan berätta vad det betyder för människorna kan vi få gehör och någon som lyssnar.

Naturens hälsosamma effekter på människan berördes av många. Från Alnarps rehabiliteringsträdgårdar i Skåne kom Patrik Grahn.

– Många människor i dag lider av informationsöverladdning. För dem är det i stort sett bara naturen som hjälper. Hur kan det vara så? Jo, i naturen slipper vi sortera hela tiden. Här hittar vi ett lugn som ingen annan miljö erbjuder.

Han berättade också om ett forskningsprojekt som tydligt visar att barn behöver natur inpå knutarna. Elva förskolors utemiljö har studerats och delats in i tre kategorier: mycket natur, halvmycket natur och nästan ingen natur alls. Barnen med mycket natur på dagisgården visade sig vara friskare, ha bättre balans, lägre blodtryck, bättre kondition och koncentration än de med mindre natur.

Patrik Grahn lanserade begreppet koj-index som ett enkelt sätt att mäta utemiljön på daghem och skolor.

– Ju fler kojor och smårum det finns i utemiljön desto bättre och roligare för barnen.

På eftermiddagen kåserade författaren Alexandra Pascalidou om etniska skillnader i synen på naturen.

– När jag var liten i Rinkeby kände jag ingen som hade sommarstuga. Skärgården trodde jag var en trädgård med rosa blommor som låg långt, långt bort. Min mamma trodde att det var farligt för barn att vara ute på vintern när det var kallt och snö.

Nu älskar jag naturen och går gärna i skogen ensam. Jag har blivit svensk!

För konferensens filosofiska inlägg svarade Lars Kranz, trädgårdsmästaren som fick många stockholmare att vallfärda till Rosendals trädgårdar på nittio­talet. I dag håller han på att bygga upp en ny natur- och trädgårdspark utanför Ockelbo.

Hans budskap var att vi svenskar måste bli bättre på att ta till oss njutningen och det sinnliga i naturen och sluta fråga oss ?lönar det sig?? eller ?är det rätt art?? Relationen till naturen är viktigare än resultatet.

– Man odlar inte arter, man odlar plats, löd Lars Kranz budskap.

Författaren Fredrik Sjöberg var inne på samma spår. Han talade engagerat om naturnjutningen, men påpekade att ett exklusivt förhållningssätt till naturen aldrig kommer att gynna vare sig folkbildning eller naturpolitik.

– Vi måste inse att de flesta människor aldrig kommer i närheten av ett stormkök, och heller inte har någon önskan att göra det.

Mats Rosenberg, kommunekolog i Örebro, berättade om hur man med hjälp av bulldozer kan skapa ny natur av soptippar och annan ?död? mark. Andra spännande kommunala exempel stod bland annat Norrköping, Borås och Malmö för.

En debatt om hur vi ska få mer närnatur avslutade dagen. Ines Uusmann, generaldirektör från Boverket, efterlyste mer långsiktigt modiga kommunpolitiker. Mikael Karlsson hoppades på trängselavgifter, en skärpning av plan- och bygglagen och möjligheten att överpröva kommunala beslut. Bette Lundh Malmros uppmanade alla att vara ute mer i naturen.

– Det viktigaste är att människor känner till naturen och använder den. Först då är de också beredda att värna den.

Text: Karin Södergren

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.