Moderaternas miljö- och klimatpolitiske talesperson Jessica Rosencrantz skriver att det finns ett behov av miljörörelsen och näringslivet att göra gemensam sak. Foto: Axel Adolfsson
”Skyttegravskriget mellan kraftslagen måste få ett slut”
”Näringslivet är den nya miljörörelsen” är ett uttryck som jag ibland använder i samtal om miljö- och klimatfrågor. Bakom påståendet ligger insikten att det råder samsyn om många problem på miljö- och klimatområdet och att det finns ett stort intresse inom näringslivet att vara med och lösa dem.
Många lösningar är nu också på väg att bli verklighet. Bland dem finns Hybrit som ska tillverka stål utan kol och Volvos mål om att elektrifiera alla sina bilmodeller.
Cementa planerar att bygga den första cementfabriken utan växthusgasutsläpp. Skogsindustrin ersätter bit för bit fossila material och drivmedel med produkter från skogen.
Näringslivets ingenjörer har inte gått i strejk för klimatet. Istället går de till jobbet för att lösa en av vår tids största utmaningar.
Sverige har historiskt varit duktiga på stora omställningar. Industrialiseringen med början i 1800-talets mitt skapade många av de svenska företag som jag och många andra är som mest stolta över.
Utbyggnaden av kärnkraften under 1970-talet gjorde svensk el fossilfri. Digitaliseringen från slutet av 1900-talet skapade nästa våg av svenska innovationer.
Miljörörelsen satte tidigt fingret på den stora utmaning som den globala uppvärmningen innebär. Vi ska vara glada för det. Det har inneburit att det idag är mycket få som ifrågasätter hur viktigt det är att vi ställer om till fossilfrihet.
Tyvärr bromsas omställningen av att förutsättningarna för den inte finns på plats, och av svåra konflikter som förblir olösta. På tre områden är det särskilt tydligt:
• Elektrifieringen av transporterna och industrin kommer att leda till ett fördubblat elbehov på två decennier, men produktionen ökar inte tillräckligt snabbt. Vi kan inte bara satsa på vindkraft och låta fossil el från Europa täcka upp när det inte blåser. Vi behöver en politik som låter alla fossilfria energislag – vind-, vatten- och kärnkraft – bidra till att möta efterfrågan även om den planerbara elproduktionen måste vara basen. Skyttegravskriget mellan kraftslagen måste få ett slut.
• Företag behöver miljötillstånd för att förändra sina verksamheter, men idag fastnar de istället i snåriga processer. Myndigheter och organisationer är snabba på att peka på problem, men inte alltid konstruktiva när det kommer till att lösa dem. Det skjuter omställningen framåt i tiden, med större totala utsläpp som resultat.
• Fossila material måste ersättas med biomaterial, till exempel från skogen. Idag ställs dock allt högre krav från bland annat EU på att låta skogen stå, och diskussionen bortser från att det behövs en avvägning mellan olika nyttor såsom produktion och biologisk mångfald. Det innebär att skogens potential att tränga undan fossila alternativ underutnyttjas.
Här finns de riktigt stora utmaningarna om vi ska lyckas med klimatomställningen. Jag ser gärna att miljörörelsen som var tidig i att peka ut problemen också går i bräschen för att det är här som kraften måste sättas in.
Här finns en möjlighet både för den gamla – om jag får kalla den det – och den nya miljörörelsen att göra gemensam sak och försöka hitta en balans. Risken är annars att omställningen fastnar helt. Och politiken måste skapa rätt förutsättningar och lösa ut de knutar som krävs för att få fram elen, tillstånden och bioråvaran.
Jessica Rosencrantz (M), miljö- och klimatpolitisk talesperson
Detta är den andra artikeln i Sveriges Naturs serie med riksdagspartiernas debattinlägg om miljöpolitiken inför valet. Läs Sverigedemokraternas inlägg här.
