Kampen mot det stigande vattnet

Kampen mot det stigande vattnet

Louisiana i den amerikanska södern är hårt drabbat av klimatförändringar och extremväder. Nu pågår världens största miljöingenjörsprojekt för att rädda den snabbt krympande kusten.

Allt som finns kvar av Harris Cheramies fiskrestaurang är några utspridda cementblock på en lerplan. När orkanen Zeta drog in över det lilla samhället Leeville vid södra Louisianas träskmarker den 24 oktober var han till en början inte orolig.

– Jag ringde en vän som bor intill restaurangen vid halv tolv på förmiddagen. Då var läget under kontroll. Det var bara lite vatten på parkeringsplatsen, berättar Harris Cheramie.

– Klockan tre ringde han igen och sade att min restaurang flyter i vattnet.

Byggnader i Leeville som förstörts under senaste orkansäsongen.

Runt omkring i Leeville, ett samhälle med ett tjugotal invånare, syns spåren från stormen fortfarande ett par månader senare. Stålbalkar och spridda vrakdelar på marken. Hus med avslitna fasader. Orkanen Zeta blev kostsam för familjen Cheramie. När Leeville Seafood Restaurant sköljdes ut i Mexikanska golfen förlorade de frysta räkor och krabbor för motsvarande 150 000 kronor.

– Året innan hade jag ingen försäkring, men inför 2020 bestämde jag mig för att teckna en som tur var. Gud tar alltid hand om mig, säger Harris Cheramie och ler, andfådd efter den tio meter långa promenaden från bilen till ruinerna av restaurangen. 76-åringen har hjärtproblem och har lämnat över driften av sina två andra restauranger till sönerna. Han kommer inte att bygga någon ny i Leeville. Sedan 1930-talet har 70 procent av de våtmarker som omger byn sjunkit under vatten.

Harris Cheramie på platsen där restaurangen låg tills den förstördes i orkanen Zeta i höstas.

– Ekonomin är död här. Det finns ingen framtid, säger Harris Cheramie.

Louisiana, där Mississippifloden rinner ut i Mexikanska golfen, ligger i klimatförändringarnas frontlinje i USA. Varmare klimat leder till kraftigare stormar, och rekordmånga – fem stycken – drabbade delstaten under 2020. Den värsta, Laura, dödade 32 människor i Louisiana i augusti.

Stora delar av delstatens kust väntas hamna under vatten på grund av stigande vattennivåer i den globala uppvärmningens spår. En yta motsvarande ungefär en fotbollsplan försvinner varje timme. Dessutom bidrar delstatens oljeindustri till erosion genom pipelines och konstgjorda kanaler.

Harris Cheramie, hängiven anhängare av expresidenten och klimatskeptikern Donald Trump, ger dock inte mycket för klimatförändringar.

– Klimatet ändras fyra gånger om året, med årstiderna. Naturen tar hand som sig själv, säger han.

Det synsättet delar han med många andra i delstaten, trots dess utsatthet för förändringarna. Louisiana är den delstat med högst andel klimatskeptiker – 55 procent – enligt en undersökning från Yale-universitetet. Här vann Donald Trump överlägset i valet. Men med Joe Biden som president väntar en ny klimatpolitik i USA. Trump monterade ner nära 100 regleringar på miljö- och klimatområdet, och han tillsatte en tidigare kol-lobbyist som chef över miljöskyddsmyndigheten EPA. Han avvecklade också naturskydd i våtmarker, bland annat i Louisiana.

Många träd dör när saltvatten tränger in i träskmarkerna, ett problem som kan härledas till vallar och kanaler.

Biden kritiserades inför valet av unga miljöaktivister som The Sunrise Movement för att inte ta klimatet på allvar. Han väntas dock intensifiera arbetet mot den globala uppvärmningen kraftigt jämfört med sin företrädare. Dagen efter att han svurit presidenteden begärde Joe Biden att
USA ska återinträda i Parisavtalet, som man lämnade i november. Han har även lovat att landet ska nå nollutsläpp senast 2050.

Men i Lousiana är problemen med de stigande vattennivåerna och den försvinnande kusten för brådskande för att vänta på förändrad politik. Delstaten har startat världens största miljöingenjörsprojekt, Coastal Master Plan, för att rädda kusten. Motsvarande ungefär 500 miljarder kronor ska under en femtioårsperiod spenderas på att bygga nya landmassor och skyddsvallar.

Vallarna i South Lafourche förstärks kontinuerligt för att skydda området mot översvämning.
Stationen pumpar vatten genom vallen om det blir översvämning.

En kylig förmiddag i januari ger sig en grupp forskare från University of New Orleans ut i träskmarkerna för att undersöka effekten av ett av dessa projekt. Motorbåten puttrar förbi knotiga träd som tidigare stod på land, men som nu sticker upp ur vattnet, och hus som byggts på pålar för att skyddas mot översvämningar. Ovanför oss flyger pelikaner i formation och vid vattenytan svärmar myggor. I horisonten syns New Orleans skyskrapor. Vi passerar genom en öppning i vad som i Louisiana kallas för ”Den stora muren”, ett nätverk av murar och vallar som ska skydda New Orleans från översvämningar. Den stora muren byggdes som svar på orkanen Katrina 2005, en av USA:s i särklass värsta naturkatastrofer, som dödade över 1 600 människor och täckte 80 procent av staden med vatten.

Projektet som forskarna vid University of New Orleans ska undersöka i dag är i mycket mindre skala. När vi närmar oss strandkanten syns stora svarta mattor av ett plastliknande material utplacerade över vassen. De är till för att hejda att kustlinjen äts upp av erosionen. Forskningsassistenten Jessica Villers arbetar med ett projekt som undersöker hur mattorna påverkar vegetationen.

– Det är tydligt att de försvagar vågornas kraft, så de har effekt, säger Jessica Villers.

Konstgjorda barriärer av stenar inkapslade i plastnät är en lösning man prövar för att hejda erosionen.

Intill mattan finns ett stycke strandkant som är oskyddad, och där har vattnet ätit sig betydligt längre in i vegetationen. Men mattorna kan också ha negativ effekt på växtligheten.

En av Jessica Villers instrument har angripits av sumpbävrar.

– De kan minska näringstillförseln, vilket kan leda till att blåkrabbor och mollusker försvinner, förklarar hon. Tidigare har forskarna haft problem med sumpbävrar, en stor gnagare med orange tänder, som bidrar till erosionen genom att äta enorma mängder av vegetationen.

– De har gnagt sönder vår utrustning, så vi fick köpa en ny sensor för 800 dollar. Den här gången är spillning i gräset de enda spåren av sumpbävrarna.

Jessica Villers växte upp i New Orleans och var nio år gammal när orkanen Katrina drog in över staden.

– Vi åkte hemifrån med bara en ryggsäck och ett par klädombyten och tänkte att vi skulle kunna komma tillbaka nästa dag. Sedan såg vi på tv hur en fördämning brast vid vårt hus och hur det täcktes av vatten, berättar Jessica Villers.

Coastal Master Plan-projektet är inte utan kontroverser. Till dess förlorare hör fiskeindustrin i Louisiana, som står för en tredjedel av all fisk och alla skaldjur som fångas i USA. Nya vallar och fördämningar som byggs förändrar salthalten i vattnet längs med kusten, vilket tillfälligt kan slå ut stora populationer med blåkrabbor, fisk, ostron och räkor.

– Fiskare har skrikit efter mig när jag varit ute till sjöss på jobb. De ser oss forskare som en del av problemet med fördämningarna. Deras levebröd är hotat och de gillar det inte alls, säger Jessica Villers.

Tara Yocum och Jessica Villers sätter samman mätutrustning för sin forskning om erosionen i träskmarkerna.

Trots kontroverserna och trots splittringen mellan republikaner och demokrater i klimatfrågan råder enighet över partigränserna i Louisiana om behovet av Coastal Master Plan. Windell Curole, som leder arbetet med översvämningsskydd i sin hemstad Galliano, ser satsningen som en räddning.

– Visst går det ut över fisken, men utan den här skulle vi inte finnas här i dag, säger han och sveper med handen över den skyddsvall som byggts vid staden, intill Louisianas träskmarker som allt mer förvandlas till öppet vatten.

Bland annat har den räddat världens största alligatorfarm, förklarar han och pekar mot en vit byggnad.

– Gucci, Louis Vuitton och alla modejättarna hämtar skinnet till sina väskor därifrån. Det finns 200 000 alligatorer där inne, berättar Windell Curole.

Windell Curole på vallen som skyddar hemstaden Galliano.

Grävskopor som arbetar med att förstärka skyddsvallen står uppradade. Windell Curole, som växte upp som en del av den franskspråkiga minoritetsgruppen cajun, har band till trakten som sträcker sig många generationer tillbaka. Leeville, där Harris Cheramies fiskrestaurang spolades bort, är döpt efter Windell Curoles gammelfarfars far.

– Om vi inte hade vallen skulle vi se ut som Leeville gör i dag. Jag tänker på vattennivåerna och på hur vi kan skydda oss på bästa sätt hela tiden, även när jag ska sova. Det här är ett litet samhälle med få invånare så jag tror inte att regeringen skulle ge oss samma hjälp som New Orleans fick om olyckan är framme, säger Windell Curole och blickar över vattnet.

– Nu handlar det om att hålla fast vid det land vi har så länge det bara går.

Läs mer om globala frågor:

Potatis slipas för framtiden i Peru
Studie: Kärnkraft tränger undan sol och vind
Sillfest lockar valar och människor
Världsnaturarv hotas av klimatförändringar
Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram