Regeringens och samarbetspartiernas överenskommelse i vårbudgeten om en ny flygskatt har blivit hett debatterad. Företrädare från flygbranschen har protesterat högljutt.

Slutförslaget innebär en skatt på 94 kronor per passagerare för flygningar inom Europa, det dubbla, 188 kronor för flygningar till destinationer utanför Europa. Flygplatser i Norrlands stödområden samt Visby flygplats undantas från skatten. För att få göra dessa undantag krävs ett godkännande från EU-kommissionen. Det är därför oklart när skatten kan träda i kraft.

Hittills har flyget varit en frizon när det gäller miljöskatter. Inrikesflyget ger upphov till en växthuseffekt som är 10 procent av transportsektorns totala klimatpåverkan i Sverige. Klimateffekten från flyget orsakas dessutom bara till cirka en tredjedel av koldioxidutsläpp – större delen beror på utsläpp av vattenånga och kväveoxider som på hög höjd har stark växthuseffekt. Flygtrafiken ökar också starkt, vilket bland annat lett till att EU-kommissionen har tagit fram ett förslag till reglering av utsläppen inom ramen för EUs utsläppshandel.

Flygbranschen vill gärna släppas in i utsläppshandeln och för fram det som ett alternativ till flygskatten.

– Visst bör flyget in i utsläppshandeln, säger Magnus Nilsson trafikexpert på SNF. Men det kan ske först efter år 2013. Flygskatterna behövs för perioden innan dess. För att en sådan lösning ska bli vettig, måste flyget åläggas att redovisa tre utsläppsrätter per utsläppt ton koldioxid. Om bara koldioxiden ingår kan vi få en situation där till exempel ett kolkraftverk säljer en utsläppsrätt till ett flygbolag, vilket i praktiken leder till att klimatpåverkan tredubblas!

En viktig förklaring till flygbolagens intresse är att de precis som den energitunga industrin vill få utsläppsrätterna gratis.

– På så sätt kan de öka sina förmögenheter. Måste de köpa rätterna på auktion, verkar deras intresse svalna, säger Magnus Nilsson.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.