Frågan kan tyckas egendomlig. Men den energiproposition som regeringen lade fram för ett par veckor sedan gör att den måste ställas.

I mer än ett halvt sekel har Svenska Naturskyddsföreningen kämpat för att vattenkraften inte ska få tysta alla skummande forsar i vårt land. Länge stod föreningen ganska ensam. Så småningom insåg även människor i älvdalarna att kraftutbyggnad inte var vägen ut ur arbetslöshet och avfolkning, att några år av bygg-boom inte var värd priset av ett ödelagt landskap. Kraftintressena förlorade striden om Vindelälven, en viktig vändpunkt var nådd.

I dag förbjuder miljöbalken kraftverksbyggande i Vindelälven och de tre andra outbyggda storälvarna. Många andra vattendrag – men inte alla – har samma lagliga skydd. Vattenkraften levererar det antal terawattimmar el som den enligt flera energipolitiska beslut ska göra. Och inför riksdagsvalet 1998 förklarade sig samtliga riksdagspartier vara mot fler stora vattenkraftverk i Sverige.

Ändå har socialdemokraterna, i samförstånd med sina samarbetspartners vänsterpartiet och centerpartiet, nu lagt ett förslag som inte bara öppnar dörren för nya kraftverksbyggen, utan som rentav kan stimulera sådana projekt.

Det handlar om de gröna elcertifikaten, ett nytt instrument för att stimulera utbyggnaden av förnybara energikällor, tänkt att ersätta de nuvarande bidragen till exempelvis vindkraft och biokraft. Enkelt uttryckt innebär certifikaten ett krav på energiproducenter att tillhandahålla en viss mängd förnybar el. Den som inte själv producerar sådan el får köpa certifikat av andra elbolag.

Problemet är förslaget om vilka energikällor som ska få räknas in i certifikaten. Bland dessa finns enligt propositionen ”vattenkraftanläggningar som för första gången tas i drift efter den 1 juli 2002”. Nya vattenkraftverk med andra ord, helt utan restriktioner eller begränsningar.

Om förslaget går igenom försvinner de statliga bidragen för småskalig vattenkraft – en energipolitisk morot som de senaste åren orsakat stor naturförstörelse till mycket liten kraftnytta. Men vad hjälper det när vi istället får ett annat styrmedel – en piska som kan driva på utbyggnad också av stora anläggningar med naturförstörelse av dimensioner som inte förekommit i vårt land på flera decennier? Risken för att detta ska hända ökar ytterligare genom att certifikaten ger vindkraften sämre villkor än med de nuvarande bidragen.

Stora naturvärden hotas, helt i onödan. De terawattimmar som skulle kunna utvinnas genom att offra ännu några forsar behövs inte. De skulle enkelt och lönsamt kunna sparas in. Man skulle exempelvis både få bättre miljö och frigöra mer el om man investerade i energisnåla lampor till de svenska hushållen istället för i nya kraftverk. På industrisidan finns än större möjligheter. I förra numret av Sveriges Natur berättade energiprofessorn Björn Karlsson att Volvos fabrik i Göteborg förbrukar tre gånger så mycket energi per tillverkad bil som Volvofabriken i holländska Gent. Karlssons forskargrupp hittade effektiviseringar i Göteborgsfabriken som mer än halverade energiförbrukningen och sparade mångmiljonbelopp varje år. Och så ser det ut i stora delar av den svenska industrin. Trots det har de senaste årens energipolitik ägnat mycket lite uppmärksamhet åt möjligheterna att effektivisera energianvändningen, och årets proposition är inget undantag i det avseendet.

Socialdemokraterna, vänstern och centern behöver uppenbart en påminnelse både om energipolitiska elementa och om sina vallöften från 1998. Regeringen tycks dessutom behöva erinras om att det riktmärke EU-direktivet om förnybar energiproduktion sätter upp för Sverige är 26 TWh till år 2010, utan ytterligare vattenkraftutbyggnad – inte 6 TWh med vattenkraft, som propositionen föreslår.

Det är inget fel på idén med elcertifikat. Men som förslaget nu är utformat är certifikaten inte gröna, utan snarast skamröda. Riksdagen har fortfarande en chans att tvätta bort den färgen. Allt som krävs är att partierna håller vad de lovat.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.