Ät mindre kött

KLIMAT * Stora arealer används för odling av djurfoder, i Sverige 70 procent av åkerarealen. Det leder till höga utsläpp av dikväveoxid, lustgas, som är en mycket kraftig växthusgas, 310 gånger starkare än koldioxid sett i ett hundraårsperspektiv.

Skribent Anders Friström

Ju mer kvävegödning som används, desto mer lustgas bildas.

Metanets livstid i atmosfären är kortare, i genomsnitt tolv år, men metanhalten i atmosfären har mer än fördubblats sedan förindustriell tid och metan är 20 gånger starkare som växthusgas än koldioxid.

– Det är enkelt att halvera matens klimatpåverkan genom att göra varannan lunch eller middag vegetarisk, säger Emelie Hansson, jordbrukshandläggare på Naturskyddsföreningens kansli. Att slänga mindre mat, köpa mer ekologiska livsmedel och välja grönsaker efter säsong gör också sitt till för att minska matens klimatpåverkan.

Det svenska jordbruket släpper ut 8,5 miljoner ton växthusgaser och står därmed för 13 procent av våra inhemska växthusgasutsläpp. 57 procent av dessa utsläpp kom år 2008 från jordbruksmarken (främst lustgas), 32 procent från djurens matsmältning (främst metan) och elva procent från stallgödselhanteringen.

– Om man räknar in foderodlingens andel av åkermarkens utsläpp kommer totalt fyra femtedelar av jordbrukets klimatpåverkan från djurhållningen, direkt eller indirekt, säger Emelie Hansson.

I dessa siffror har man inte räknat med de utsläpp av lustgas som sker vid tillverkningen av konstgödning, utsläppen från traktorerna och eller från odlingen av de stora mängder kraftfoder som importeras (soja, rapsmjöl, betfibrer och rester från palmoljepressning). Räknar man med dessa poster ökar det svenska jordbrukets utsläpp till cirka elva miljoner ton eller 16 procent.

– Det som inte heller finns med i statistiken är utsläppen från den skövling av regnskog och savannmark i Brasilien som blir följden av den utökade sojaodlingen, säger Emelie Hansson.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i