Tre entusiaster med hjärta för odlingens kulturarv

Anna Wilhelmsdotter: Kultursorterna är helt otroliga att odla

På Lögens kvarn utanför Lysekil är det naturens förutsättningar som bestämmer. För Anna Wilhelmsdotter är det kulturarvssorter som gäller och hon förundras över de olika sorternas motståndskraft mot extremväder.

Vad odlar du för typ av spannmål?

– Vi odlar främst de här äldre kultursorterna som enkorn, två sorters emmer, spelt, fyra sorters lantvete, jacoby borstvete samt en modernare vetesort och två rågsorter.

Hur länge har du gjort det?

– Jag tog över driften 2018 men det är mina föräldrar som har utvecklat företaget och de har hållit på så länge jag har funnits, sen början av 1980-talet. De här gamla sorterna kom in i bilden runt 2000.

Hur är det att odla kultursorter?

– Jag har ju inte testat något annat men de är helt otroliga att odla, det är bara så. De får inga sjukdomar om man har koll lite på vad man gör, och de växer hur det än blir med vädret. Torråret 2018 var jag jättestressad i början och tänkte att, ”herregud hur ska detta bli”. Men de går ju på djupet på ett helt annat sätt så de hittar vätska. Sen har vi lerjordar här också så det kanske är en bra kombination. Det var nog mitt bästa år skördemässigt. Då var ju resten av Sverige i någon sorts panik.

Varför odlar du kultursorter?

– Jag är fostrad in i detta och mina föräldrar har alltid haft en väldigt stark ideologi. De har aldrig odlat eller gjort detta av ekonomiska skäl, det har smittat av sig på mig. Ideologin är att det är naturen som ger förutsättningarna. Jag kan inte kräva av naturen att jag ska få si eller så mycket i skörd.

Vad gör du nu under våren på gården?

– Tack vare att jag har kvarnen så behöver jag hela tiden ligga i och mala mjöl men sen så börjar jag rensa utsäde, förbereda för vårbruket och försöka förbättra logistiken.

Läs också: Hela Sverige odlar 

Niclas Dagman: Nyttigheterna är fler i de gamla sorterna.

Varje vecka fyller Niclas Dagman bilen med mjöl och åker in till Göteborg för att leverera mjöl till bagare. Mjöl från äldre frösorter ger de bästa bullarna, enligt honom.

Vilka typer av spannmål odlar du?

– Kulturspannmål, det är äldre sorter som har odlats innan förädlingen satt i gång. Förädlingen har funnits sedan slutet av 1800-talet ungefär men det hände inte så mycket förrän på 1950-talet. Så kulturspannmålen är liksom äldre än så, kan man säga.

Vilka sorter odlar du?

– Det är spelt eller dinkel och det är väldigt, väldigt länge sedan det odlades i Sverige, typ vikingatiden. Och sen lantvetet Västergötland, schmidtråg och ölandsvete.

Varför odlar du kulturarvssorter?

– Jag ställde om till ekologisk odling 1994 och då odlade jag de vanliga, moderna sorterna men man såg att de fungerade dåligt i ett ekologiskt system. Sen när jag kom i kontakt med kultursorter i slutet av 1990-talet såg jag att de växer på ett annat sätt. Att de växer fort, de blir längre och det passar i ett ekologiskt system.

Läs också: Bönderna som brinner för ekologiskt

Varifrån kommer engagemanget för kultursorter?

– Jag misstänker att det var på 1920- och 1930-talet som man sist odlade västgöta lantvete, sen försvann det. 1997 kom det tillbaka till Sverige och nu är det i odling igen. Jag ser med egna ögon hur västgöta lantvete liksom passar bättre än ölandsvetet här i Västergötland. Sen har det här bevarandet av gamla sorter och intresset för dem ökat. Det är liksom självklart för den biologiska mångfalden numera.

Hur skiljer sig mjöl från kulturspannmål jämfört med kommersiellt?

– Selenhalten är ju fyra eller fem gånger så hög i Ölandsvetet i jämförelse med modernt vetemjöl, och det har skyhög järnhalt. Allt ligger över de moderna sorterna. Nyttigheterna är betydligt mycket fler i de gamla sorterna. Du har också mer smak i de här gamla sorterna, de moderna är liksom bukfylla om man säger så. Av spelten och ölandsvetet får du nötaktig smak. Sen känner du det påtagligt när spelten ligger i en silo. Det luktar blommor.

Vad är det bästa man kan göra med ditt mjöl?

– Bullar är goa, det blir mer smak och smakar lite bättre när man har gjort mjölet själv.

Läs också: Gör ditt eget biokol

Agneta Börjesson: Man kan bli lite av en frönörd

Agneta Börjesson kallar sig själv för frönörd. Hon har ägnat stora delar av livet åt kultursorter, eller lokalsorter som hon kallar dem, både hemma i trädgården och i arbetet som agronom. Fröerna bär på historier och kanske även på framtida lösningar.

Vad odlar du i din trädgård?

– Jag odlar en del lokalsorter från lite olika delar av Sverige. Jag odlar ungefär allting som går att äta men mest ärter och bönor.

Hur fastnade du?

– När jag växte upp fanns det inte särskilt många frösorter att välja på. Men på 1980-talet upptäckte jag föreningen Sesam som bevarade gamla sorter och 1988 gick jag med. Jag började läsa till agronom, läste om växtförädling och sen har det bara fortsatt.

Varför odlar du lokalsorter?

– Lite för att jag vill hålla dem vid liv. Mycket för att jag odlar en sort som har en historia. Och att vi vet vad vi kan använda för sorter i dag men inte vad vi behöver i morgon. Då kan lokalsorterna kanske vara bra i sig men också för att man skulle kunna använda deras egenskaper i växtförädling i framtiden. Och för att veta vad de har för egenskaper så måste de odlas i dag. Men mycket av grejen är också att bara få ha en massa frösorter. Man kan bli lite av en frönörd helt enkelt.

Läs också: Så fixar du en hållbar odlingslåda

Du har skrivit om något som heter fröuppropet (se nedan). Vad var det?

– Det första man gjorde var att försöka inventera vad som fanns i Sverige. Det kallade man för fröuppropet, man annonserade i lokalpress och tv, och så ville man att folk skulle skicka in sina historier om fröer och varför man hade odlat dem.