Annons
Nytt ljus över hönsens liv

Studier visar att höns inte bara upplever komplexa känslor, som glädje och förväntan – de har också en tydlig jag-uppfattning, gott minne, förmåga att planera och kapacitet till logiska resonemang. Foto: Linda Prieditis

Nytt ljus över hönsens liv

Under påsken sätter vi i oss 2 000 ton ägg – varav under påskaftonskvällen sex miljoner i timmen. Samtidigt har konsumtionen av fågel nästan fördubblats på senare år.

Men miljön i de stora ägg- och kycklingfabrikerna lämnar mycket att önska, visar etologen Per Jensen. I en ny bok kastar han nytt ljus över hönsens liv – och hur de skulle vilja leva i stället.

I hela sitt liv har Per Jensen fascinerats av höns. Som professor i etologi vid Linköpings universitet har han under flera decennier arbetat med forskning på höns och deras beteende, samtidigt som han har en egen hönsflock hemma i trädgården.

Men trots att det finns tre gånger fler höns än människor på jorden, har i dag få av oss personliga erfarenheter av dem. Med sin nya bok, Världens vanligaste fågel – en kärleksförklaring till höns (Natur & Kultur), vill Per Jensen göra hönsen synliga igen.

Per Jensen har haft egna höns i 40 år. Foto: Örjan Karlsson

Siffrorna svindlar. Globalt hålls 24 miljarder värphöns, och över 60 miljarder kycklingar slaktas per år. Varje enskild höna är en liten personlighet, med egen läggning och preferenser. Ändå behandlas de som fabriksprodukter i de gigantiska ägg- och kycklingfabrikerna runtom i världen. Ett väsensskilt liv från hönsens naturliga tillvaro, påminner Per Jensen.

Han beskriver hur höns- och kycklinguppfödning blivit en industri, där några få dominerande avelsföretag tagit fram två helt olika typer av höns.

Dels slaktkycklingen för köttproduktion, som man genom intensiv avel lyckats få att växa från 50 gram vid kläckning till två kilo på knappt fem veckor, då den slaktas. Så mycket längre än så skulle den ändå inte kunna leva – ben, hjärta och lungor har svårt att hänga med när den lilla kroppen växer så snabbt. Samtidigt måste uppfödarna hålla liv i de som ska bli föräldrar. Lösningen är att svälta dem, så de överlever till vuxen ålder.

Och dels värphönan, som från cirka fem månader lägger omkring ett ägg om dagen. Under en period vid drygt ett års ålder, när ruggningen infaller och fjäderdräkten byts ut, lägger hon inga ägg. Då är det är billigare att ersätta henne med en ny höna. Det lilla kött som finns på den magra kroppen lönar sig inte att ta tillvara, berättar Per Jensen. Istället blir värphönan biogas eller minkfoder.

Burarna finns kvar

Den nya djurskyddslagen 1988 innebar ett förbud mot att hålla värphöns i bur. Äggproducenterna fick tio år på sig att ställa om till frigående system. Men när ingenting hände, ändrades lagen. 33 år senare finns burarna finns kvar. Lika små som förut, men nu med värprede, sittpinne och sandbad.

– Men de kan i praktiken inte sandbada, i alla fall inte på samma gång som hönsen vill, och sittpinnen är alldeles för låg. Nu förbjuder ett EU-direktiv burhållning av höns, och jag tror att burarna är borta om 10-20 år. Men de lösdriftsystem vi fått istället är inte heller optimala, säger säger Per Jensen.

Höns är individer med känslor, upplevelser och drifter. Foto: Linda Prieditis

Av Sveriges 8,9 miljoner höns har nyligen nära två miljoner avlivats på grund av fågelinfluensan. Bland annat har Sveriges största producent fått slakta närmare 1,3 miljoner hönor.

– Det beskrivs som ett enormt slag mot svensk äggproduktion. Istället kan man fråga sig om det är rimligt att hålla så många hönor?

Storleken på gårdarna är svår att ta till sig, säger Per Jensen, och berättar att en genomsnittlig gård med slaktkycklingar i Sverige har omkring 100 000 djur – som byts ut mot lika många nya var femte-sjätte vecka.

Ändå är de svenska gårdarna ganska måttliga. Globalt finns företag som producerar över en miljon slaktkycklingar och flera miljoner ägg – varje dag.

När djur hanteras i sådana mängder, dessutom i samma sort och ålder, är det lätt att glömma att de är individer, påminner Jensen. Men varenda en är just en individ, med känslor, upplevelser och drifter. Och studier visar att höns inte bara upplever komplexa känslor, som glädje och förväntan – de har också en tydlig jag-uppfattning, gott minne, förmåga att planera och kapacitet till logiska resonemang.

Mycket kvar att önska

Kan man göra den storskaliga djurhållningen bättre?

Även om svenska kycklingar slipper få den känsliga näbben kapad och användningen av antibiotika är låg, finns det mycket kvar att önska vad gäller utrymme, utlopp för naturliga behov och så vidare, visar forskningen. Exempelvis registrerar höns ljusflimmer med en betydligt högre frekvens än den vi ser. Därför ser ett lysrör i deras ögon ut att tändas och släckas hundra gånger i sekunden. Kycklingarna, som kläcks i jättelika industriella kläckerier och aldrig får se sin mamma, löper bland annat större risk att utveckla allvarliga beteendestörningar. Och med en flockstorlek på ett tiotal individer i en naturlig miljö, orsakar fabrikernas jätteflockar ständig stress som i sin tur kan skapa aggression. Med sitt breda synfält ser hönsen dessutom både det som händer bakom nacken, ovanför huvudet och framför näbben.

Äggproduktionen behöver skalas ned till rimliga proportioner, enligt Per Jensen. Foto: Linda Prieditis

– Det finns en övre gräns för vad man faktiskt klarar av att hantera på ett värdigt sätt. Lönsamhet är ett intressant begrepp. Branschens inkomster består bland annat av EU-bidrag. Det här är en enormt subventionerad verksamhet. Givet de förutsättningar man har, vill man tjäna så mycket som möjligt. Men det är ju vi som sätter förutsättningarna. Man skulle kunna använda EU-bidrag i klimat- och djurhållningsvänligt syfte, säger Per Jensen.

– Sen handlar det också om vad vi själva är villiga att betala för maten. Konsumentprisindex för kyckling visar att den blivit allt billigare sedan 1960-talet. Nu äter man inte ens en hel kyckling, utan bara filéerna.

Djuren betalar priset

Han är kritisk till att fågel ur klimatsynpunkt betraktas som ett bättre alternativ än nötkött.

– Det är djuren som får betala priset. Beräkningarna bygger på att man avlar kyckling på extrema fodergivor och inte tar hänsyn till konsekvenserna av aveln. Här har äggproduktionen stora problem, men kycklingproduktionen har dessutom problemet med den enorma tillväxten som är biologiskt ohållbar. Föräldrarna svälter, det är en ohållbar situation. Den ekvationen går inte att få ihop.

– Branschorganisationen Svensk Fågel har lyckats sälja in kyckling som lösningen på problem som hälsa och klimat, utan att visa upp hur det ser ut i kycklingstallarna. I filmer visar man kycklingar som är cirka tre veckor och väger cirka 700-800 gram. Tre veckor senare väger de två kilo, och då ser det inte riktigt så här ”idylliskt” ut. I Sverige får man ha upp till 17 fullstora kycklingar per kvadratmeter. Det rör sig alltså om tvåkilos kycklingar som har svårt att röra sig i trängseln.

Konsumenttryck behövs för förändring

För att få en förändring krävs det att konsumenterna är med på tåget, säger Per Jensen.

– När det gäller äggproduktionen handlar det om att skala ner den till rimliga proportioner. Kravs regler är ganska rimliga. Här har hönsen bland annat mycket mer utrymme. Man kan också fundera över om det är rimligt att miljoner uttjänta värphöns varje år blir till avfall. Vill du fortsätta äta ägg, köp Kravägg eller skaffa egna höns om möjligt, råder han.

– Vad gäller köttproduktionen är det helt enkelt inte acceptabelt att föda upp dem till två kilos vikt på fem veckor. Ta en rejäl funderare på om du alls ska köpa kycklingkött, med tanke på djurhållningen. Välj i så fall Kravuppfödda kycklingar från långsamväxande fåglar.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter