Miljökonst i Helsingfors

Två svarta händer sticker upp ur ett badkar fyllt med olja. Från taket svävar jättelika färggranna plastmolekyler, en tv-skärm visar brinnande ökenlandskap i nattmörker.

I översta våningen på Kiasma, Helsingfors museum för nutidskonst, lyfter konstnären Monira Al Qadiri fram vårt samhälles starka oljeberoende – en källa både till välstånd och katastrof.

Hon växte själv upp i oljeboomens Kuwait under 1980- och 90-talet och såg utvinningen med barnets ögon. Suggestiva videoverket Crude Eye skildrar ett oljeraffinaderi som ett drömlandskap på storskärm, ett öde men upplyst palats mitt i öknens mörker. Först efter ett tag förstår man att drönaren filmar en miniatyr, uppbyggd av metallburkar, pappersrullar och LED-ljus.

På en gammal tjock-tv snurrar suddiga dokumentärfilmer av brinnande oljefält vid Gulfkrigets slut 1991. En undergångsvision i rök och eld som ackompanjeras av religiös retorik från tidens tv-program, där islam beskrivs genom naturens under. Kriget öppnade Al Qadiris ögon för oljans risker.

Många skulpturer upprepar formerna på borrkronor som används i oljeutvinningen, andra liknar kemikaliernas molekylära strukturer, i regnbågsglittrande gigantisk plast.

Utställningen kallas Deep Fate, med syfte både på oljans tillkomst djupt nere i berggrunden och ödesfrågan för mänskligheten: att bryta dagens beroende.

Själva byggnaden Kiasma från 1998 är en sevärdhet i sig, med kreativ arkitektur och många former av interaktivitet för besökarna. Samlingsutställningen Sten, sax, påse på de nedre planen fokuserar olika material och många verk kopplar till miljöfrågor. Till exempel Sara Bjarlands rya Damm-manifest av återanvända moppar, Petri Ala-Maunus landskap målade på gatuskräp från New York och Maria Dunckers Folkdräkter III, där traditionella dräkter tolkats med hjälp av använda plastkassar.

Lantsvin lever bara i konsten

På andra sidan järnvägsstationen ligger klassiska konstmuseet Ateneum från 1888. I museets tematiska hängning har Naturens tid blivit en egen avdelning, med nya perspektiv som artöverlevnad och klimatförändring på nationella konstskatter.

Till exempel Ferdinand von Wrights oljemålningar från sent 1800-tal. Att lantsvinen i en av hans målningarna skulle komma att utrotas och bli ett minne som bara finns att beskåda i von Wrights konst, eller att Skogslandskap från Haminlaks visar en artrik miljö som i dag blivit en bristvara för många arters överlevnad, väcker tankar.

I den aktuella specialutställningen Gränsöverskridare med kvinnliga 1800-talskonstnärer finns också många nyskapande och intressanta sätt att tolka natur. Till exempel Fanny Churbergs senromantiska skogs- och skärgårdslandskap. En annan spännande bekantskap är vetenskapsillustratören Hilda Olssons detaljrika spindelteckningar.

Läs också: Restaurang utan sopor

Biennal med naturtema

Huvudattraktionen på HAM, Helsingfors konstmuseum, några kvarter västerut är Tove Janssons stora muralmålningar Fest i stan och Fest på landet. Just nu visas också konstnärens sista stora målningar från 1984: Sommar, Vår och Höst, med figurer och natur från muminvärlden. De sitter i vanliga fall på ett daghem i Björneborg.

På HAM kommer också Helsingforsbiennalen att visas i sommar, med den känsliga relationen mellan mänskligheten och naturen som tema. Perspektivet flyttas från människan, till djur, växter, svampar, insekter och mineraler. Tanken är att konsten ska uppmuntra till skydd och positivt agerande.

Konstmuseet Amos Rex vid det gamla busstorget är kanske det hetaste bland Helsingfors konstmuseer, invigt så sent som 2018. Utställningarna här lockar stor publik, det gäller även den aktuella utställningen av katalonsk-finska Anna Estarriola.

Verken känns både lekfulla och omskakande och rör sig i gränsområdet mellan skulptur, bildkonst, installation och performance. Mänskliga och planetära villkor får konkret form, till exempel i Högar med grejer som drar prylfixeringen till sin spets.

Hotade havsmiljöer på Sveaborgsmuseet

Från Salutorget mitt mellan Vikings och Siljas färjeterminaler kan man ta båten till fästningsön Sveaborg. Här finns lättillgänglig skärgårdsnatur och militär kulturhistoria från 1700-tal till våra dagar, men också flera fina museer.

I det största, Sveaborgsmuseet, visas just nu utställningen Havets källare. Tre fotografer, Pekka Tuuri, Jouni Polko och Raimo Sundelin, tar med besökarna under Östersjöns yta för att se nyckelarter, hotade havsmiljöer och fantasieggande vrak. Bakom utställningen står John Nurminen-stiftelsen som arbetar för att skydda marint liv.

Innanhavet är sårbart och utsatt för övergödning, förorening, överfiske, klimatförändring och miljöbelastande transporter. Bilderna väcker känslor genom att visa både arternas och miljöernas skönhet och miljöförstöringen de tvingas leva mitt i.

Läs också: Högaktuell samisk konst som inspirerar

Vandringsvänlig nationalpark

Det finns inte bara skärgårdsnatur nära storstaden Helsingfors, några mil nordväst om stadskärnan finns också nationalparken Noux med vandringsvänlig gammelskog och förtrollande badsjöar. Med riktig tur kan man till och med få syn på flygekorren som Sveriges Natur skrev om i nummer 4 2024.

Bussen hit tar 1,5 timme och stannar utanför Finlands Naturcentrum Haltia. Där finns bland annat en utomhusutställning om Noux och i huvudutställningen presenteras alla Finlands 41 nationalparker i ett stort naturpanorama. Inspiration kommer bland annat från Kalevalamytologin. En tillfällig utställning behandlar eld i skogen.

Fotnot: I Finland säger man fortfarande daghem.