Fiskare i Senegal drabbas hårt av EU:s trålfiske

Cirka sex mil från huvudstaden Dakar, vid Atlantkusten, ligger Kayar. Samhället har ungefär 35 000 invånare, varav 10 000 fiskare. En av dem är Malick Noliaye, 63 år.

Han blickar ut över Atlanten. Meterhöga vildsinta vågor slungas våldsamt mot strandkanten, där de tämjs och blir ofarliga igen.

Fiskare stannar inne

En stark kylig vind ligger på från väst. Ett kalejdoskop av färger från de oändliga raderna av kanotliknande båtar, kända som piroger, bländar ögonen. Just idag har många fiskare valt att stanna på landbacken i stället för att trotsa vädrets makter.

– Jag har jobbat som fiskare i 40 år. Min pappa var fiskare, min farfar var fiskare, min farfars far var fiskare. Mina söner är fiskare, säger Malick Noliaye med stolthet i rösten.

Han fortsätter att oroligt spana ut mot havet. Hans söner är ute och fiskar med familjens båt Khadim Arrosoul, vilket betyder profetens tjänare på arabiska. Båten har ännu inte kommit tillbaka.

Läs också: Senegal – när fisken försvinner

Orolig inför fiskets framtiden

Han står rak i ryggen, iklädd sin brunrutiga ”boubou”, ett kaftanliknande klädesplagg som når nästan ända ner till anklarna, och kisar mot den nedgående solen. Som många andra fiskare känner han sig orolig inför framtiden.

Fångsterna har minskat drastiskt. Förut räckte det med att vara ute några timmar för att få fisk så att det räckte till familjens försörjning:

– Problemet nu är att man måste tillbringa två dagar ute till havs för att få fisk. Man behöver ge sig längre och längre ut på havet. Man utsätter sig för större risker när man går längre ut, säger han.

Risk att kollidera med europeiska trålare

Utöver vädrets makter som blivit många fiskares död, måste de nu även vara försiktiga för att inte kolliderar med någon av de stora utländska båtarna ute till havs.

– Jag känner inget hopp inför framtiden på grund av de stora utländska båtarna från Europa som kommer hit och fiskar. De tar all fisk från oss, säger han.

På senare år har flera av hans kollegor lämnat yrket och till med och gjort den 150 mil långa och livsfarliga resan till Kanarieöarna. Många av dem har förolyckats när deras piroger förlist ute till havs.

Läs också: Rika länder ett hot mot fattiga fiskenationer

Fiskeorganisation varnar

Ousmane Diop, 49 år, är generalsekreterare i fiskarnas intresseorganisation i Kayar, Association des Mareyeurs de Kayar. De har 1 000 medlemmar.

Han visar runt i organisationens brungråa cementbyggnad. Det stinker av fiskrens som ligger utspridd på det fuktiga golvet.

Vid en gråsmutsig container stannar han till. Där det ligger en fisk som väger ett tiotal kilo, övertäckt av is.

– Den här är värd femtio dollar, säger han.

Fyra av fem är beroende av fiskenäringen

Han visar vägen ner mot stranden, mellan rader av containrar och piroger. En stor folkmassa har samlats vid strandkanten för att ta emot de båtar som är på väg in.

Kvinnor i vackra traditionella kläder i regnbågens alla färger står på stranden och väntar antingen på sina män eller på att få köpa fisk av fiskarna. Det är framför allt kvinnorna som brukar handla fisken, röka och torka den.

Osumane Diop tror att så många som 80 procent av Kayars befolkning är beroende av fiskerinäringen, direkt eller indirekt. Den andra inkomstkällan här är jordbruket.

Den ena plastlådan efter den andra lyfts ut ur båtarna och bärs upp på stranden.  Köpslåendet inleds. Pengar byter hand. Fiskar flyttas från en låda till annan. Det hörs dunsar när lådorna lastas i hästdragna kärror.

Läs också: Så ser partiernas miljöambitioner ut inför EU-valet

Fem gånger mindre fångster

Fiskfångsterna har blivit mindre på de senare år. Förut kunde de komma tillbaka med fångster på mellan 150 och 200 kg.

– I dag kommer de tillbaka med 30-40 kilo, säger Ousmane Diop.

Miljöförstöring och klimatförändringar har skadat fiskerinäringen enormt. Men den stora boven i dramat är alla båtar som kommer från Europa och från Ryssland och Kina.

De utländska båtarna är större och har avancerad utrustning och teknologi. De konkurrerar ut de lokala fiskarna.

– De tar all fisk. Det finns ingenting kvar åt våra fiskare, säger Ousmane Diop.

Han gör en uppgiven gest och fortsätter:

– Det är många fiskarter som försvunnit från våra vatten.

Utländska företag köper all fisk

Men att de stora utländska båtarna roffar åt sig stora kvantiteter av fisk till havs är inte det enda problemet. Det finns dessutom stora utländska företag som köper upp den fisk som landas lokalt, vilket har lett till att priserna på lokal fisk har stigit så pass mycket att många inte har råd att äta fisk längre.

Förut kunde man försörja en familj för mellan 10 och 20 kronor. I dag får man betala 250 kronor för samma mängd, förklarar Ousmane Diop. Ytterligare ett problem är att det inte finns lika mycket fisk kvar för den lokala marknaden.

– De utländska företagen köper upp allt. Kvinnorna får ingenting. De har inte ens råd att äta fisk längre.

Kan göra mycket för att skydda fisket

För att Senegals fiskare ska kunna överleva är det livsviktigt att skydda fiskbeståndet, enligt Ousmane Diop. Det kan bara ske genom ”reglering av fisket”.

Den senegalesiska staten kan styra fiskerinäringen genom begränsning av fångstkvoter och genom att reglera storlekar och typer av båtar som får fiska. De senegalesiska myndigheterna kan även se över de kontrakt som tecknas med EU.

Läs också: Trålgränsen i Kattegatt ligger för nära kusten 

Migrationen riskerar att öka

Risken är stor att om den senegalesiska staten inte snart vidtar några åtgärder kommer fler fiskare och ungdomar emigrera till Spanien.

– Om vi skyddar havet och våra resurser kommer alla att stanna kvar, säger Ousmane Diop.

Han förklarar i samma andetag varför han är så engagerad i migrationsfrågan. Hans egen son, Ndiaga Diop, omkom förra hösten när en pirog med 167 personer förliste. Sonen var 19 år när tragedin inträffade.

Vad skulle hända med staden Kayar om fisken försvann?

Ousmane skruvar lite på sig och tänker kort innan han svarar kort och koncist:

– Det vore döden för staden.