Väg till mångfald
Mindre vägar landet över kan betyda mycket för hotade pollinerare. Sveriges Natur har besökt en vägsamfällighet som går före med att satsa på surret.
Jörgen Olssons lie går rytmiskt över vägkanten vid Frönäsvägen strax utanför Mariefred. Här växer blomsterlupin, en invasiv art som tränger bort andra blommor och gödslar marken genom att fixera kväve. Det skarpa bladet skär av växterna innan de hunnit gå i blom.
Sedan eldsjälen Bie Seipel tog över som ordförande i Edsala-Kalkuddens vägsamfällighet för fyra år sedan har blomsterprakten återvänt längs de 4,6 kilometer enskild väg som föreningen förvaltar.
– Tidigare slogs vägkanterna med kedjemaskin precis före midsommar när det blommar som vackrast och en andra gång mitt i augusti, när de precis återhämtat sig. Dessutom grävde man upp dikena vart fjärde år. Det blev en fullkomlig öken, säger hon.
Nu satsar man i stället på en slåtter redan i maj för att de konkurrenssvaga blommorna ska få chansen utan att kvävas av tät gräsväxt, och en andra mitt i september när de hunnit fröa av sig.
Ersatt kedjemaskinen
Den destruktiva kedjemaskinen har ersatts med en slaghack med distinktare skär. Och så kunnige entreprenören Jörgen Olssons lie för finliret: i vägkorsningar och kurvor där fri sikt behövs, runt stolpar och vid bekämpning av invasiva arter.
Några tidiga pollinerare är redan i farten strax ovanför lupinerna som faller för lien. Den sandiga slänten upp mot fritidshusen har mängder av hål där gråbrunhåriga vårsidenbin surrar ut och in.
”Bed & Breakfast för bina” står det på skyltar som föreningen sätter upp längs vägen. De förklarar lite mer av tänket i samfällighetens Lona-projekt (Lokal naturvård), som stöds av Strängnäs kommun.
Bädden finns i ytterslänterna där gräset får växa lite högre. Maten för pollinerarna finns i innerslänterna som slåttras hårdare för att gynna blommorna. Inspirationen kommer från Mats Lindqvist som jobbat länge med biologisk mångfald och vägrenar inom Trafikverket.
Målet är att ta fram en modell för uthållig skötsel av vägkanter och diken. Förutom de praktiska sidorna handlar det mycket om folkbildning.
Når ut till områdets barn
Skyltarna är bara en del. Projektledaren och biologen Åsa Almberg jobbar med inventeringar, blomstervandringar och att nå ut till områdets barn med fröinsamlingar, bildsatsningar och teckningstävlingar på sociala medier. Sanna Danielsson jobbar med äldre medlemmar, till exempel genom tipspromenader. Ett antal fältfloror har köpts in och alla medlemmar får rabatt i den lokala bokhandeln.
Bie Seipel sköter den egna gården med lie och har alltid vurmat för blommorna. Det engagemanget har inte alla, men reaktionerna i samfälligheten har mestadels varit positiva. En nyckelfaktor är att visa att skötseln är rationell och inte behöver kosta mer.
– Många äldre är lyckliga över att återse blomsterprakten som fanns före kedjemaskinens dagar, berättar Bie Seipel.
Medlemmen Olle Larsson som tittar ut vid en grind bekräftar bilden:
– Strålande, ni gör ett jättejobb med vägkanterna!
Själv bidrar han med en tomt full med gullvivor.
Bie Seipel rekommenderar slaghack i stället för kedjemaskin för bästa resultat. Det är ofta mindre entreprenörer som har de maskinerna. Lienätverket på Facebook är en bra kontaktväg till skickliga liemän och -kvinnor.
