Svansjön i vårvinterskrud
Sångsvanen balanserade på utrotningens brant, men nu står den stadigt i ett varmare klimat. Snart 100 år efter det att arten fridlystes växer de vita skarorna för varje år, och norra Europas största samling av sångsvanar möts tidigt om vårvintern vid Tysslingen i Närke.
”En alldeles särskild nimbus står det också kring den sjungande svanen: Han är ödemarkernas fågel, som ingen annan”, skrev fågelkännaren Erik Rosenberg 1946. Då fanns inte mycket mer än ett par hundra sångsvanar kvar i Sverige, efter många års hård jakt. Som fortsatte även efter det att alla svanar fridlystes 1927.
I Sveriges Natur 1943 kunde man läsa om hur 40 sångsvanar sköts när de rastade vid Torneträsk samma år. ”Kanske var det större delen av vår svenska stam, som vid detta tillfälle strök med i ett enda svep”, konstaterade skribenten dystert.
Gamla tiders fågelskådare hade inte trott sina ögon om de hade sett Jonas Classons bilder av tusenhövdade sångsvansmoln vid Tysslingen. Den skygga, mytiska fågeln häckar nu inte längre bara i de ensligaste lappmarkerna utan ända ner i Skåne. Fridlysningen i kombination med ett varmare klimat, med vintergrödor på åkrarna, har gjort att både svanar och gäss ökat explosionsartat. Svanarnas ankomst till Tysslingen har blivit en folkfest – som vårens första trumpetfanfar.
Pushar sig själv till nya vinklar
Jonas Classon är mest känd för sitt förhållande till lappugglan (Se bildreportaget från Sveriges Natur 1-22). Ändå kallar han en annan fågel för ”Sveriges vackraste”.
Varje vårvinter sedan 13-årsåldern har han stått vid Tysslingen i Närke och sett sångsvanarna komma inflygande i soluppgången. Det har blivit många morgnar.
− Jag är nog här i snitt 15 gånger åtminstone under februari-mars. Ibland undrar jag vad jag håller på med, när man ska ut klockan fyra i mörkret, men sedan hörs trumpetandet och så kommer de vita svanarna in mot de blå Kilsbergen.
Rent fotografiskt kan han också tvivla på om det är vettigt att återvända så ofta.
− Det ser likadant ut varje år, ljuset kommer från samma håll, fåglarna kommer från samma håll, mot samma berg, men för varje år ser man ändå lite skillnad på bilderna. Varje vår får man lite prestationsångest, vad ska jag hitta på nu? Det är väldigt utvecklande att återkomma till en plats och pusha sig själv att hitta nya vinklar.
Skåda själv
Bästa spaningsplatsen finns i Rånnesta, norr om Tysslingen. De första sångsvanarna kommer i slutet av februari och de brukar vara som flest under sista hälften av mars. Var gärna där före gryningen för att se skådespelet när nykomlingarna flyger in över sjön i soluppgången. Även den som kommer senare får se en massa svanar, men då håller de sig mer stilla.
