Att besöka Vetlandas nya reningsverk är som att närma sig en gammaldags herrgård. Redan på långt håll ser man huvudbyggnaden trona omgiven av stenmonument, gräsmattor och vattenspeglar. Från den halvmånformade balkongen på övervåningen har man utsikt över vattenkanaler och våtmarker, och dessutom de sju vassbäddar för slamhantering som kommunen håller på att ställa i ordning.

Det är en mulen och lite halvfuktig dag.

– Perfekt för att plantera, säger Anette Johansson, hortonom från vassleverantören Vegtech.

Tillsammans med några kolleger planterar hon två bäddar som tekniska kontoret grävt och ställt i ordning med tätskikt, dränering och sandtäcke. I vardera av de cirka 1 200 kvadratmeter stora bäddarna sätter de ner drygt 1 700 vassplantor. Ur varje bädd sticker fyra cementrör upp ur marken. Från dem ska slammet från reningsverket pumpas ut i vassbädden.

Men det kommer att dröja ett tag. Vetlanda kommun är en av landets pionjärer när det gäller slamhantering i vassbädd och vet att skynda långsamt.

– Om två till fyra år har vassen etablerat sig ordentligt, först då kan vi fullbelasta, säger kommunens tekniske chef Leif Lorentzon. Man måste ha respekt för levande system.

Avloppsslam är en restprodukt från reningsverkens biologiska rening. Det blir avsevärda mängder, i Vetlanda med omkring 14 000 personer anslutna handlar det om 200 kubikmeter slam per dygn. Det består nästan helt och hållet av vatten, i Vetlanda till nittionio procent. Vattnet ska bort och kvar blir ett organiskt material som huvudsakligen består av mikroorganismer.

Detta biologiska slam är egentligen ett utmärkt gödnings- eller jordförbättringsmedel. Men det kan innehålla tungmetaller och olika organiska föroreningar.

– Det var för att få ett mer kontrollerbart slam som vi började fundera på vassbäddar, berättar Leif Lorentzon.

– När en vassbädd avslutas och grävs ut efter cirka tio år kan vi analysera innehållet och ta ställning till vad komposten ska användas till, fortsätter han. Om tio år kommer vi dessutom att ha mer kunskap än i dag om olika organiska ämnen och deras effekter.

I mitten av 1990-talet började Vetlanda intressera sig för slamhantering med vass. Efter en studieresa till Danmark 1996 byggde man en första anläggning utanför huvudorten och idag finns det vassbäddar på fyra orter runtom i kommunen.

– Titta på de här rötterna!

Leif Lorentzon greppar en vassplanta från planteringsvagnen och håller fram mot driftschefen Göran Nilsson. Han pekar på de gulvita rotvindlarna som spretar av tillbakahållen växtkraft. Det är just rötterna som gör att bladvass passar så bra i slambäddar.

– Bladvassen utvecklar snabbt ett enormt rotsystem som perforerar slammet, förklarar Anette Petersson. Via rötterna tas vatten upp som transporteras ut i bladverket och avdunstar. Vassen leder dessutom ner syre i bädden så att nedbrytningen påskyndas. En vassbädd både avvattnar och komposterar.

Med vassbäddar minskar behovet av kemikalier som används för traditionell avvattning, och dessutom slipper man betala skatt för slam som lagras. Om fem år hoppas Leif Lorentzon och Göran Nilsson att huvuddelen av kommunens slam behandlas i lokala vassbäddar.

– Jag brukar säga att det här med vattenrening är skitroligt, ler Göran Nilsson. Särskilt roligt blir det om det tokar, för då får man tänka till lite!

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.