Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges största miljö- och naturtidning – påläst och passionerad sedan 1910

Sök

Ställ miljökrav på 3G-masterna

MILJÖRÄTT - Kommunerna måste bli bättre på att följa gällande lagar när man ger tillstånd till nya mobilmaster, anser SNF i ny rapport. Dessutom borde krav ställas på miljökonsekvensbeskrivningar för byggandet av masterna.

Utbyggnaden av tredje generationens mobilnät är i full gång och tusentals nya master sätts upp runt om i landet. I en aktuell rapport från SNF granskas rättsläget för tillståndsgivningen till mobilmasterna. Föreningen föreslår också lagändringar för att för att få tillstånd en bättre naturvårdshänsyn vid utbyggnaden.

Byggandet av mobilmaster påverkar natur och miljö på en rad olika sätt, men denna påverkan tas inte på allvar.

– Många av kommunernas byggnadsnämnder verkar tro att statsmaktens beslut om utbyggnad av 3G-nätet under år 2003 sätter både plan- och bygglagen och miljöbalken ur spel. Den forcerade utbyggnadstakten kan medföra att onödiga misstag begås, till exempel intrång i orörd skyddsvärd natur och negativa hälsoeffekter, säger Mikael Karlsson, ordförande i SNF.

Flera hotade rovfåglar som pilgrimsfalk, berguv, havsörn och kungsörn riskerar att flyga in i vajerstagen till master som placeras i eller nära häckningsplatser eller flyttfågelstråk. Ur naturskyddssynpunkt är därför placeringen och utformningen av masterna helt avgörande.

– 3G-master borde vara tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och därmed omfattas av miljöbalkens krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Det skulle medföra tydligare miljökrav på 3G-masterna, säger SNFs miljöjurist Karolina Ardesjö Lundén.

SNF vill att kommunerna planerar lägen för masterna bättre i sina översiktsplaner. Därtill kan parallella prövningar behöva göras både enligt plan- och bygglagen och miljöbalken.

Läs mer

Senaste nytt

Kalkstensbrott

Reportage

Restmaterial från cementtillverkning förorenar vatten på Gotland

För snart tre år sedan upptäcktes bly i vattenbrunnar i Visbys vattenskyddsområde. Tungmetallen kom från en väg i närheten där restmaterial från öns cementtillverkning frästs ner. Vägen ligger fortfarande kvar och nu utreds om andra vägar också läcker miljögifter.