För två öre litern får du ett vatten lika bra som lyxmineralvattnet för 15 kronor flaskan. Minst.

Så låter det från kommunernas vattenbolag. Från Haparanda till Ystad. Och internationellt sett håller det svenska kranvattnet hög klass. Världsklass.

I alla fall hittills.

För det finns orosmoln. I första hand stavas det PFAS, poly- och perfluorerade alkylsyror. De är kemikalier som framställs industriellt, mest för att användas som impregneringsmedel och i brandskum.

Okända för tio år sedan, men ett reellt hot i dag.

– Det finns flera hundra olika sorter, men bara ett ämne – PFOS – är förbjudet inom EU. Eftersom vi inte vet exakt vilka hälsoriskerna är måste vi se till att minimera användandet, säger Anders Glynn, risk- och nyttovärderare på Livsmedelsverket.

Tillsammans med några kollegor på Livsmedelsverket har han kartlagt var och i vilken omfattning det finns PFAS i dricksvattnet.

I UNDERSÖKNINGEN har Livsmedelsverket frågat kommunerna i Sverige om deras vattenbolag har höga halter av PFAS i sitt vatten. Antingen genom att de laboratorietestat eller att de helt enkelt räknar med att deras vatten är i riskzonen.

Av 1 819 dricksvattenanläggningar i undersökningen var 109 påverkade av PFAS. Det är sex procent av anläggningarna. Trots allt inte alarmerande, kan det tyckas. Men det finns en baksida.

I de sex procenten finns några av Sveriges största dricksvattenanläggningar. Bland andra de i Norsborg och Järfälla utanför Stockholm. Tillsammans levererar de dricksvatten till över en miljon stockholmare.

De 109 anläggningarna levererar vatten till drygt 3 miljoner konsumenter. I majoriteten av fallen bedöms halterna av PFAS för närvarande inte vara en hälsorisk, eftersom halterna i ytvattnet är mindre än 10 ng/l, enligt Livsmedelsverket.

Men höga värden har gjort att ett antal brunnar stängts i kommuner som Botkyrka, Båstad, Halmstad, Uppsala och Ronneby.

– Värst har det varit i Ronneby kommun i Kallinge. Där var halterna av PFAS så höga att dagsintaget för dricksvatten var minst ett par gånger över tolerabelt intag för barn, säger Anders Glynn.

ORSAKEN TILL de höga halterna i Ronneby är närheten till Kallinge flygplats. På flygplatsen har det använts brandsläckningsskum med höga halter av PFAS under olika övningar i många år.

Av samma anledning är halterna i Halmsjön vid Arlanda flygplats så höga att Märsta kommun förbjudit allt fiske. Vid en undersökning hade en abborre i sjön PFOS-värden som var 40 gånger över Naturvårdsverkets gränsvärde och 100 gånger mer än fisk i den närbelägna sjön Valloxen.

– Därför ska man ta reda på om kommunen utfärdat några restriktioner gällande fisk i utsatta områden. Det finns nivåer för vad som anses som tolerabla intag, säger Anders Glynn, som menar att PFAS skiljer sig från andra ämnen som kadmium, dioxin och kvicksilver.

– PFAS verkar inte vara lika akut giftigt för människor. Men det är ändå det största hotet mot dricksvattnet i dag. Betydligt större än bekämpningsmedel i jordbruket. Tuffa krav har sett till att dämpa problemen där, säger han.

PERFLUORERANDE ämnen finns inte bara i brandsläckningsskum utan i olika textil- och läderimpregneringar, fettavvisande ytbeläggningar i stekpannor och fettavvisande papper som till exempel bakformar och rengöringsmedel.

Kunskapen om flera av ämnena är förhållandevis låg, trots att några av dem funnits i över 50 år.

– Det är först på senare år man fått klart för sig att dessa ämnen är så farliga och vitt spridda. Och vi vet fortfarande inte exakt hur många de är. Det kan upptäckas nya med i dag okända miljöeffekter. Så det behövs mycket forskning och kontroller för att få grepp om kemikalieproblemen, säger Gullvy Hedenberg, expert på branschorganisationen Svenskt vatten.

Okunskapen om hur mycket PFAS det finns i vattnet och naturen oroar inte bara Gullvy Hedenberg.

I somras, efter larmet i Kallinge, gick 19 av Sveriges främsta kemikalieexperter till attack.

Gruppen krävde en haverikommission med tre skarpa frågor riktade till regeringen.

Hur kunde det hända? Vad har det fått för konsekvenser för människors hälsa och miljön? Vad kan vi göra för att förhindra framtida katastrofer?

– Vi vet alldeles för lite. Att PFOS, det enda ämne som är förbjudet bland de högfluorerade ämnena, ackumuleras i blodet, levern och njurarna och misstänks vara cancerogent vet vi. Men de andra ämnena vet vi inte mycket om. Vi träffade miljöminister Åsa Romson i december, säger Lutz Ahrens, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av undertecknare av kravet på en haverikommission.

Mötet och brevet gav effekt. Den 15 januari gav regeringen Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram ett nationellt åtgärdsprogram för att begränsa spridningen av PFAS.

– Jag ser mycket allvarligt på att barn och vuxna har fått i sig högfluorerade ämnen via dricksvattnet, sade Åsa Romson när hon presenterade uppdraget till Kemikalieinspektionen.

Lutz Ahrens har även undersökt PFAS-halterna i de största svenska vattendragen med en grupp andra forskare på SLU på uppdrag av Naturvårdsverket.

Av 44 undersökta platser hittades höga PFAS-halter på tolv ställen.

– Ett av dem, PFOS, har varit förbjudet sedan 2008. Det förvånar att det var så höga värden av just det, säger Lutz Ahrens, som påpekar att många av ämnena är mycket svåra att bryta ned.

Några av de högsta värdena hittades vid Norrström i Stockholm och i Ångermanälven och vid Nissans och Viskans utlopp i Kattegatt.

– De flesta mätningar gjordes vid de olika vattendragens mynningar, ett fåtal gjordes uppströms, säger Lutz Ahrens.

Vad kan du dra för slutsatser av mätningarna?

– Att det är främst två faktorer som påverkar om det är höga värden. Dels är det höga värden vid större städer, dels vid speciella platser, till exempel flygplatser eller vid träningsplatser för olika brandövningar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.