Miljöbra och hälsosam sill

SILL ÄR RENA hälsomaten. Den är särskilt rik på D-vitamin, jod, selen, vitamin B12 och kalcium, men också på viktiga omega-3-fetter. Det är framför allt de sistnämnda som forskarna intresserar sig för.

Genom att äta sill ökar det goda kolesterolet och risken för proppbildning, hjärt-kärlsjukdom och åderförkalkning minskar, visar studier på Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet. De är i sin tur en del av forsknings-projektet Sill som functional food, vars syfte är att öka både sillkonsumtionen och förädlingsvärdet.

Hur sillen tillagas tycks inte ha någon betydelse. Såväl inlagd som ugnsbakad sill har lika goda effekter på blodfetterna.

Till sillens fördelar hör dessutom att den är billig – ofta är priset mindre än hälften än för annan fisk – och att den oftast är hållbart fiskad. 

Tyvärr mals drygt hälften av all fiskad sill ner till fiskmjöl och används som foder i fiskodlingar eller till uppfödning av kyckling och gris. Men att använda sill till djurfoder är inte hållbart, enligt Chalmersforskarna. Eftersom största delen av maten används till energi är det bara en mindre del som blir byggstenar i kroppen och därmed föda för nästa konsument i näringskedjan. Ur resursperspektiv är det därför bättre att äta sillen än att tillverka mjöl. Om mer sill kan användas för humankonsumtion skulle trycket på andra fiskarter minska och värdet på sillen öka, anser forskarna.

Enligt Havsfiskelaboratoriet i Lysekil har sillbeståndet legat på samma nivå de senaste 15 åren, och vi kan äta sill med gott samvete. Sill trålas också i de fria vattenmassorna utan stora bifångster.

 Miljögifterna, då? För sill finns inga restriktioner vad gäller hur mycket man bör äta. Strömming från Östersjön däremot innehåller gifterna dioxin och PCB. Barn, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande rekommenderas att högst ett par gånger per år äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB.