– Här brukar kattugglan sitta och kika ut. Titta, där kan man se några fjädrar som fastnat i mossan!

Richard Karlsson pekar upp mot håligheten i en jättelik ek. Men ingen är hemma i dag. Det är tyst och stilla i skogen denna onsdagseftermiddag i advent; nästan skymning fast klockan bara är ett.

– Det är nog inte så många som förknippar storstan med vildmark, men det här är vildmark så det räcker för mig i alla fall. Här kan jag gå en hel dag utan att veta vad jag kommer att möta. Här finns älg, räv, en stor tjäderstam och ibland lodjur. Och skogen är så stor att man med lätthet kan gå vilse.

Vi klafsar vidare på lövtäckta, regnvåta stigar. Richard går först och visar vägen. Han var fram till här om året SNFs ordförande här i Huddinge. Nu är han anställd som naturguide av kommunen. Nästan varje dag är han ute med grupper i något av Huddinges naturreservat, mestadels skolklasser.

– Richard ingår i den tredje fasen, berättar Thomas Strid, Huddinges kommunekolog. Första fasen var att inventera, den andra att skydda. Den tredje är att informera och göra naturen tillgänglig för människorna som bor här.

Skogen är gammal, gles och relativt lättgången. Tallhällmarker, mossar, bäckraviner omgivna av lövskog, sumpskogar och här och där gläntor som vetter ut mot hagmark. Området betecknas som riksintressant för friluftslivet och har över 90 rödlistade arter.

– Man tror ofta att den finaste och mest skyddsvärda naturen är den som ligger längst bort från tätorterna. Men ofta är det precis tvärtom; just det stadsnära läget har gjort skogen extremt artrik, säger Thomas Strid.

Orsaken är att närheten till bostadsområden drivit fram ett återhållsamt skogsbruk. Stora områden har stått orörda i väntan på exploatringsbeslut. Och så har åren gått.

Förra sommaren gav regeringen i uppdrag åt länstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö att ringa in de mest skyddsvärda områdena i den tätortsnära naturen i respektive län. I Stockholm har 71 nya naturreservat pekats ut, i Skåne 132 och i Västra Götaland 40. Om alla planer går i lås blir det 118 500 hektar ny skyddad mark i de tre storstadslänen inom en tioårsperiod, vilket är mer än en fördubbling.

– För mig handlar det om alla människors rätt till natur. De som har pengar har alltid möjlighet att åka till sommarstugan eller resa bort. Men för många är den natur som finns nära bostaden den enda natur de har. Det gäller inte minst barnen, säger Magnus Nilsson som suttit med som SNFs representant i Stockholms referensgrupp.

I Skåne har länsstyrelsen lyckats skrapa ihop inte mindre än 83 000 hektar, vilket skulle innebära en femdubbling av länets reservatsmark.

– Men så har vi också en speciell situation i Skåne. Möjligheterna att komma ut i landskapet är starkt begränsade av åkrar och någon riktigt bostadsnära natur finns inte, säger Anita Olsson, projektledare på länsstyrelsen i Malmö.

Många av de nya reservaten i Skåne löper längs vattendragen, den markbit närmast åarna som ändå inte brukas av miljöskäl. Däremot har de så kallade beträdorna inte tagits med – de smala remsor i åkerkanterna som blivit populära promenadstråk i bland annat Staffanstorps kommun.

Besluten är förankrade hos kommunerna i länet, däremot ännu inte hos Skånes markägare.

I Göteborg har man valt den motsatta strategin. Här har man i huvudsak bara tagit med de områden som fått gehör av markägarna. Detta resulterade i att det ursprungliga förslaget på 160 reservat fick bantas kraftigt.

– Men de områden som föll bort nu kan mycket väl tas upp senare, till exempel i arbetet med de regionala miljömålen, påpekar Thorbjörn Schafferer, ansvarig på länsstyrelsen i Västra Götaland.

På 90-talet var den biologiska mångfalden i fokus för naturskyddsarbetet. De senaste tre åren har perspektivet förskjutits till förmån för friluftslivet och naturens sociala värden. Därmed har också den tätortsnära naturen blivit högintressant.

– Man kan säga att pendeln delvis svängt tillbaka. Naturvården ska stå på två ben: det biologiska och det sociala. På 70- och 80-talen var friluftslivet i fokus – och bara det – för att sedan nästan helt glömmas bort. Nu ska vi ha plats för båda synsätten samtidigt, säger Anders Bergquist, avdel­nings­chef på Naturvårdsverket.

Kursändringen är bland annat ett resultat av den förre miljöministern Kjell Larssons arbete som mynnade ut i skrivelsen ”En samlad naturvårdspolitik”, som antogs av riksdagen i juni 2002. Där betonas den tätortsnära naturens värde för folkhälsan, något som ligger i linje med den aktuella debatten om de höga sjuktalen.

Men det finns fler faktorer bakom omsvängningen. Magnus Nilsson, tidigare SNF-ordförande i Stockholms län, är övertygad om att Naturskyddsföreningens intensiva lobbyarbete kring uppropet ”Bevara Storstockholms gröna kilar” var en avgörande komponent.

– Det är få inom föreningen som har fattat vilken otrolig framgång det här är för SNF. Man kan i stort sett spåra de exakta formuleringarna från vårt upprop i regeringens skrivelse.

Och i linje med den nya politiken får naturvården mer pengar. I höstas beslutade regeringen att avsätta 300 miljoner kronor till satsningar på lokal naturvård under en treårsperiod, med början i år. Tätortsnära natur utpekas också här som ett prioriterat område. Pengarna ska nu delas ut till länsstyrelserna som i sin tur ska dela ut dem till de kommuner som ansöker om bidrag till nya naturvårdssatsningar. Men eftersom projekten högst får finansieras till hälften med statsbidrag blir slutsumman till naturvården sannolikt den dubbla: 600 miljoner.

Det låter mycket, men alla är inte glada. En av de kommuner som säger nej till planerna på nya reservat är Mölndal.

– Vi gillar inte när staten går ut så här och lockar med en penningpåse till nya projekt. När några år har gått så drar man tillbaka pengarna. Det vet vi av erfarenhet. Vårt främsta åtagande gäller vård, skola och omsorg. Det är det vi måste prioritera, förklarar kommunalråd Bengt Odlöw (s).

På västkusten är Naturskyddsföreningen inte helt nöjd med arbetet så här långt.

– Länsstyrelsen har lyssnat för mycket på markägarna och kommunerna går emot sina egna miljömål. Det är kris i regionen, summerar Michael Nilsson, SNF-ordförande i Härryda.

I Vallentuna norr om Stockholm avvisar den borgerliga majoriteten nya naturreservat med argumentet att översiktsplanens skydd räcker.

– Regeringen sätter stor press på oss att bygga bostäder. Om det mesta av marken har försvunnit till naturreservat finns det inte mycket svängrum kvar, anser kommunalrådet Sten-Åke Adlivankin (m).

I Huddinge får politikerna högsta betyg av både kommunekologen och SNF. Här växlar den politiska majoriteten mellan blå och röd med mandatperioderna. Men den gröna tanken består.

Orsaken kan man sia om. Richard Karlsson tror att det lokala Agenda 21-arbetet under 90-talet var en ögonöppnare för många. Plötsligt befann sig naturskyddsförespråkare och kommunalråd på samma sida i debatten.

– Förut stod vi på varsin sida och skrek åt varann, minns Richard. Nu är det ett helt annat samtalsläge.

När Thomas Strid kom till Huddinge för tretton år sedan fanns det inga naturreservat alls i kommunen. I dag finns sju reservat och sex Natura 2000-områden. Tre nya naturreservat är på gång, ett av dem är Flemingsbergsskogen där vi nu trampar.

– Vår syn är att människan i naturen är det viktiga, inte de sällsynta arterna. Därför försöker vi tänka i landskap, i helheter. Då får vi ett skydd av de sällsynta arterna på köpet och kommer bort från tänkandet att skyddad natur inte är något som ska användas.

Men allt är inte harmoni och gröna skogar ens i Huddinge. När vi stannar till för att beundra en rödlistad veckticka hör vi ett svagt men välbekant ljud – biltrafik. Richard pekar på ett vitt märke på ett av träden.

– Här ska Haningeleden dra fram. Vi kämpade i femton år mot leden, men nu verkar loppet kört. Att inget hänt ännu beror mest på att Vägverket fått ont om pengar.

En fjärdedel av Flemingsbergsskogen kommer att gå förlorad när vägen byggs.

– Visst blir det en barriär som förstör, men tre fjärdedelar av skogen blir kvar, säger Richard tröstande.

Två steg framåt och ett bakåt alltså. Som en påminnelse om vad som återstår. Än så länge finns de 243 naturreservaten bara på papperet. Nu väntar genomförandet.

Text: Karin Södergren

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.