Finns detta fenomen i Sverige och hur påverkar det miljön här? SNF har tagit initiativ till en studie.

– Ja, utan tvekan finns det gott om utglesning även här, säger Jens Forsmark som arbetar med hållbar stadsutveckling på SNFs kansli. Mellan 1960 och 1995 ökade stadsytan i Sverige med 70 procent, samtidigt som boendetätheten minskade med en tredjedel.

I dag bor 84 procent av Sveriges befolkning i mestadels glesa tätorter, och andelen ökar. Hur städerna planeras är avgörande för hur stor miljöpåverkan blir. En gles och funktionsuppdelad stad, med bostäder, affärer och arbetsplatser på olika håll, ger mer transporter och större utsläpp än en tät stadsplan.

Efter andra världskriget har stadsplaneringen allt mer präglats av bilen. Under 1970- och 80-talet byggdes mängder med enfamiljshus i tätorternas utkanter, med stora statliga subventioner. Sedan 90-talet har vi haft en snabb utbyggnad av externhandeln, som i dag står för mer än 30 procent.

Vad ska man då tänka på i en miljöanpassad stadsplanering?

Till att börja med måste man enligt SNF satsa mer på kollektivtrafik, gång och cykling. Det är också bra att bygga på redan använd mark och att blanda boende med handel och näringsliv. Men förtätning är en svårare sak. Den ger färre transporter men kan samtidigt göra att grönområden försvinner.

– Vi har ingen färdig vision för den hållbara staden, men rapporten ska ligga till grund för att skapa sådana visioner i de lokala samarbetsprojekt som nu planeras tillsammans med kretsar och länsförbund i tillväxtregioner, avslutar Jens Forsmark.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.