FSC ger ökad hänsyn i skogen

I dag sköts mer än en tredjedel av Sveriges skogar enligt de FSC-krav som delar av skogsnäringen, miljörörelsen, samerna och skogsfacken gjorde upp om 1997. Det gör oss världsledande när det gäller FSC-märkt skogsbruk.

Men hur tillämpas reglerna ute i skogen? SNF och WWF har låtit skogsbiologen Lena Dahl undersöka saken. Studien redovisas i rapporten ”FSC i praktiken”.

Enligt rapporten fungerar nio av tjugotvå granskade naturvårdskrav i stort sett bra: nyckelbiotoper, naturskyddade skogar, markberedning, naturlig föryngring, övergångszoner, begränsning av granen utanför dess naturliga utbredningsområde, minsta lövandel i bestånden samt minimiandel lövdominerade bestånd.

De regler som skogsbrukarna har haft svårast att genomföra är bränning av skog för naturvårdsändamål, föryngring på fuktig mark och reglering av viltstammen. Skogsbrukarna är också för dåliga på att spara död ved och naturvärdesträd i skogen, att genomföra ekologisk landskapsplanering och att skydda hotade arter utanför nyckelbiotoperna.

I vissa fall är reglerna för vaga för att komma till praktisk användning, till exempel beträffande alternativa föryngringsmetoder på fuktig mark. Där ska man enligt reglerna avverka utan stora hyggen.

Ett annat problem är att certifierarna (de som granskar skogsbruket) ibland ställer för låga krav i förhållande till FSC-reglerna.

– Studien visar att FSCs kontrollmekanismer fungerar, säger Jonas Rudberg, skogshandläggare på SNF. Certifiering bygger på att man ska upptäcka fel och korrigera dem. Men man måste vara medveten om att FSC är en sammanjämkning av olika krav. Till det verkligt uthålliga skogsbruket är det långt kvar.

– En slutsats är att FSC-certifieringen trots allt inneburit betydande förändringar jämfört med tidigare, säger Per Larsson på WWF. Vi har också sett var det finns problem och möjligheter till förbättringar./verksamhet/skog/fsc-markning.htm