Ringhals nya reaktorer hotar rödlistade arter

Det skummar vitt när hav möter kust. Vinden rör sig över ljungen, klipphällarna och sandmarken i Biskopshagens naturreservat på Väröhalvön i norra Halland. Även om det inte är fågellivet som utmärker reservatet sjunger sånglärkan glatt när naturvårdshandläggare Mikael Hellman kommer gående. Området består i stort av två naturtyper, hällmarksljunghed och sandmark som tillsammans rymmer många olika arter.

– Det är ett av de artrikaste hällmarks- och ljunghedsreservaten som vi har i Halland, säger Mikael Hellman.

Fler arter av rödlistade bin

Han böjer sig ner och letar runt med fingrarna i marken. Bland ljungen är det fullt av örter på somrarna, som kattfot och den rödlistade ljungögontrösten. I sanden bygger flera rödlistade arter av sandbin sina bon och fungerar som viktiga pollinatörer. Den rika miljön är ett resultat av hårt arbete.

– Vi har restaurerat och gjort i ordning reservatet. Nu sköter vi det som man skötte en ljunghed förr. För fem år sedan höll det på att växa igen fullständigt.

Sen dök ny kärnkraft upp på agendan. Regeringen har gjort klart och tydligt att Sverige behöver fler reaktorer.

– I princip var restaureringen färdig när beskedet kom att Vattenfall ville bygga kärnkraft här, säger Mikael Hellman.

Läs också: Ljunghedarna brinner för livet

Naturreservat skapades med reaktorerna

Bakom honom tornar Ringhals kärnkraftverk upp sig. Samtidigt som Vattenfalls anläggning började byggas 1969 inleddes ett arbete för att skydda den natur på Väröhalvön som inte omfattades av energiproduktionen. När Ringhals två första reaktorer togs i bruk 1975 och 1976 var naturreservatet Biskopshagen redan skapat (1971).

Under perioden 1977–1983 togs ytterligare två reaktorer i bruk. De två äldsta reaktorerna, 1 och 2, stängdes 2019 och 2020.

Nu vill Vattenfall utöka anläggningen med nya reaktorer. Den 11 december 2024 skickade det statliga bolaget in en begäran om att upphäva Biskopshagens naturreservat. Att riva upp naturreservatet och bygga ny kärnkraftsreaktorer på halvön är inte självklart. Flera myndigheter är inblandade i processen.

Vattenfall behöver miljötillstånd

Henrik Martinsson är enhetschef på naturvårdsenheten på Länsstyrelsen i Halland och jobbar med ärendet. Han säger att Vattenfall kommer att behöva miljötillstånd, enligt miljölagstiftningen, och ett tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten innan bolagets planer kan bli verklighet.

– Men för att man ska kunna få miljötillstånd så måste det finnas en detaljplan som säger att man har rätt att bygga på den här platsen. Det finns ingen detaljplan här eftersom det är ett naturreservat. Så man kan inte göra en ny detaljplan så länge det finns ett reservat, säger han.

Första steget blir därför att avgöra om naturreservatet kan upphävas. Henrik Martinsson beskriver processen som ett slags moment 22. Det osäkra förloppet skulle kunna resultera i att reservatet först upphävs men att Vattenfall sen inte får godkänt från resterande myndigheter. Då står man utan såväl nya reaktorer som naturreservat.

Läs också: Regeringen bäddar för kärnkraft

Sällan naturreservat upphävs

Henrik Martinsson tycker att man egentligen borde ha alla tillstånd på plats innan man diskuterar ifall reservatet ska upphävas, men det är tyvärr inte möjligt.

– Här måste vi agera i lagens anda, säger han.

Ärendet är ovanligt och det är ont om liknande fall att titta på. Henrik Martinsson och hans kollegor får lära sig på egen hand.

– Det är väldigt ovanligt med upphävande. I hela landet skulle jag säga att det sker mindre än en gång per år.

Krävs synnerliga skäl

Naturreservat har ett starkt skydd. Det krävs så kallade synnerliga skäl för upphävning, som ett stort samhällsintresse. Enligt Henrik Martinsson talar betydelsen av, och det stora samhällsintresset för, energiproduktion för upphävning. Frågan är om det räcker?

– Vad vi också kommer väga in i just denna fråga är: måste det ske just här? En utredning av lokaliseringen behöver vägas in i bedömning. Är det viktigt att det ska ske just här? Det är den första tröskeln som Vattenfall måste ta sig över.

Reservatet i sig, med sina stora naturvärden och många hotade arter, utgör ett argument mot upphävning. Biskhopshagens artrikedom har bland annat uppmärksammats nationellt av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Läs också: Naturvård på paus

Kompensation för förstörda naturvärden

Ytterligare ett argument är allmänhetens tillgång till området. Här finns i dag utkiksplatser, stigar, gamla stenmurar och en fornlämning från bronsåldern. När ett reservat upphävs måste det som förstörs kompenseras, såväl natur- som friluftsvärden.

Det kan ske i form av nya reservat eller andra åtgärder. Hur en eventuell kompensation skulle se ut i detta fall ska diskuteras mellan länsstyrelsen och bolaget, vilket Vattenfall också sagt.

”Vi tagit har fram en plan för kompensation, samtidigt som vi föreslår en särskild naturvårdsplan för de ytor som vi inte kommer att behöva nyttja. Det gäller bland annat fornlämningen Olas våle, som inte kommer att påverkas av kommande byggarbeten”, skrev Desirée Comstedt, chef för ny kärnkraft på Vattenfall, i pressmeddelandet rörande upphävning av naturreservatet den 11 december 2024.

Ett beslut om naturreservatets framtid lär dröja. Troligtvis fattas det först till hösten. Henrik Martinsson säger också att länsstyrelsen kan komma fram till att endast delar av reservatet upphävs.