Annons
Naturlik produktion av hållbara textilmaterial

Kläddesignern Stella McCartneys klänning gjord av spindelvävd silke. Foto: Bolt Threads

Naturlik produktion av hållbara textilmaterial

Klimatpåverkande bomull och polyester är våra vanligaste textilmaterial, trots att fibrer kan tillverkas av matavfall, spindelprotein och koldioxid. Men viktigast för hållbarheten är hur fibern produceras, inte materialet i sig.

I ett labb på Karolinska institutet skapar en grupp forskare en konstgjord spindeltråd – ett av de starkaste material som finns. Bit för bit spinns proteiner som producerats av bakterier till en tunn tråd runt spolen. Syftet är att på sikt ersätta traditionella textilmaterial som exempelvis polyester. 

Forskarna är inte ensamma. Företag som Bolt Threads och Amsilk har länge experimenterat med spindelfiber och fått ut ett par prototyper med välkända varumärken på marknaden. Ett exempel är kläddesignern Stella McCartneys klänning i spindelsilke.

Utmärkande för det svenska projektet är att tråden kan spinnas med samma mekanismer som spindeln använder och att man lyckats skala upp produktionsprocessen, så att fibern ska kunna massproduceras. Metoden har tagits fram av den disputerade forskaren Benjamin Schmuck. 

– Med 1,6 liter bakterieodling får vi fram tillräckligt med protein för att spinna en 125 kilometer lång tråd, säger Anna Rising på Sveriges lantbruksuniversitet, forskningsledaren för projektet.

Det forskas intensivt på nya textilfibrer i världen för att hitta alternativ till bomull och polyester, vars framställning är ytterst krävande för miljö och klimat. 

Spindeltråd är ett av flera material som presenteras som tänkbara, framtida alternativ. Italienska Orange Fiber gör exempelvis ett silkesliknande material av restavfall från citrusodlingar. Samtidigt har grödor som lin, jute och hampa börjat segla upp som nya potentiella textilhjältar och väckt forskarnas nyfikenhet. 

I det svenska projektet spinns tråden med samma mekanismer som spindeln använder. Foto: Getty Images

Forskning och näringsliv i samarbete

Nils-Krister Persson är docent och ansvarig för Smart Textiles Technology Lab på Textilhögskolan i Borås, ett samverkansnav där forskning och näringsliv möts för att hitta lösningar på textila problem. Där bedrivs flera forskningsprojekt i jakten på nya textilfibrer. 

– Växtcellulosamaterial, framför allt från snabbväxande gräs som bambu, är intressanta, liksom även hampa, jute, lin och till och med nässlor. De flesta kräver inte så mycket omvårdnad och resurser att odla som exempelvis bomull, men ger väldigt mycket. 

– Man kan göra oerhört fina tyger av till exempel hampa. Men än är vi inte där att den kan konkurrera ut bomull, säger Nils-Krister Persson.

Det finns en hel del problem kring hanteringen av dessa fibrer. Precis som bomull kräver de en hel del odlingsareal. Och i själva hanteringen efter skörd finns en energitjuv. 

– Fibern måste blötas upp och torkas i flera steg under hanteringen. Det är grunden till mycket av energiåtgången för de här fibrerna – och är en svårare nöt att knäcka.

Att bli av med något steg i framställnings- och produktionsfasen av textilfibrer framstår som viktigt. Ur det perspektivet borde fibrer som tillverkas av restprodukter och avfall från exempelvis jordbruk vara bra eftersom man återvinner något som annars bara hade slängs bort. Samma gäller i de närmast science fictionartade initiativ som tagits för att utvinna koldioxid ur luften att göra textilfibrer av (och samtidigt göra en klimatinsats).

Men Nils-Krister Persson anser att sådana idéer innehåller ett systemfel. 

– Det finns något problematiskt med avfallsströmmar. Problemet är ju att det alls blir avfall. Så det känns som en lite för enkel lösning på något som är fel från början, säger han.

Läs också Sveriges Naturs Fredrik Mobergs essä om biomimikry: Naturen som superhjälte

Klädproduktion har stor klimatpåverkan

Behöver vi nya eller nygamla fibrer? Eller är bättre hantering, oavsett grundfiber, viktigast? Yvonne Augustsson, handläggare och sakkunnig på textil på Naturvårdsverket: 

– Alla fibrer har klimatpåverkan och störst skillnad kan man göra i produktionen. 80 procent av klimatpåverkan från kläder uppkommer i produktionsledet. Av dessa är omkring 15 procent från fiberframställningen.

Även nya fibrer måste genomgå många resurskrävande produktionsled för att bli färdig textil. Våtberedningen, där bland annat färgning ingår, är en av de viktigaste och mest krävande produktionsprocesserna. 

– Skillnaden mellan olika producenter är större när det gäller produktionsmetoder och energikälla, än skillnaden mellan enskilda fibrer, enligt Yvonne Augustsson.

Det är alltså inte så meningsfullt att enbart jämföra fiberslag. Faktum är att det kan vara milsvida hållbarhetsskillnader mellan två produkter av samma fibertyp.

En viskos tillverkad enligt closed loop-metoder (sluten slinga) där alla kemikalier tas om hand och där man använder förnybar energi genom hela processen, kan vara ett jättebra alternativ – medan viskos med dålig kemikaliehantering och med el från kolkraft kan vara bland de värsta. 

En mångfald av textilier krävs

Är det då meningslöst att försöka hitta nya fibrer? Borde inte en fiber som är mindre resurskrävande än bomull att odla vara ett bättre alternativ, även om produktionsprocessen efteråt har mycket gemensamt?

Enligt forskningsprogrammet Mistra Future Fashion är det ändå viktigt att hitta nya material. Yvonne Augustsson är inne på samma spår:

– Det finns inte en lösning. Vi behöver en hel palett av åtgärder och initiativ i alla delar av värdekedjan för att vår textilkonsumtion ska blir mer hållbar.   

Läs mer om kläder:

Equestrian Stockholm raderar eko-märkning efter granskning
Kaffe i tyg påstås gynna klimatet – marknadsföring ifrågasätts
Återvunnen eller ekologisk: vilken bomull är klimatvänligast
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter