Naturbetet kan öka med virtuellt stängsel

Virtuellt stängsel kan gynna biologisk mångfald och småskaliga lantbrukare. Nu ska forskare undersöka hur betande kor påverkas av tekniken. Foto: George Pachantouris, Getty.

Naturbetet kan öka med virtuellt stängsel

Ängs- och betesmarker är en viktig resurs för den biologiska mångfalden men växer ofta igen på grund av brist på betande djur. Med virtuellt stängsel skulle naturbetet kunna öka, och ett forskningsprojekt som ska undersöka hur kor påverkas av tekniken drar igång i år.

Igenväxningen av de värdefulla markerna skulle kunna motverkas med hjälp av betande djur. Problemet är att det är en krånglig process att stängsla in vissa marktyper som snåriga skogar, någonting som virtuellt stängsel skulle kunna lösa. Per Peetz Nielsen, forskare på RISE, är i färd med ett projekt som ska testa virtuellt stängsel på kor och undersöka hur det påverkar dem.

– Lantbrukaren ritar in var stängslet ska gå på en karta i mobilen. Korna har halsband som styrs via GPS, och om de närmar sig betesområdets gräns ger halsbandet ifrån sig ett varningsljud. Fortsätter de gå utanför betesområdet får de två varningsljud till följt av en svag elstöt. Om djuret inte vänder om upprepas proceduren ytterligare två gånger. Efter den tredje stöten får lantbrukaren ett meddelande om att djuret har rymt, säger Per Peetz Nielsen.

Används i andra länder

Korna får maximalt tre stötar i följd och strömmen är omkring 90 procent lägre än i vanliga elstängsel. I Sverige är det dock inte tillåtet med utrustning som ger ifrån sig elektriska stötar på djur, med elstängsel som undantag.

– I Norge och Australien är virtuellt stängsel godkänt och används, och studier därifrån visar att djuren lär sig användarsystemet väldigt snabbt. Trots att det inte finns någon synlig gräns lär de sig att de ska stanna, vända om och gå åt ett annat håll när de hör ljudsignalerna.

Per Peetz Nielsen berättar att Jordbruksverket är positivt inställda till tekniken som alternativ till vanligt elstängsel, men att underlag behövs för att säkerställa att man kan ge dispens. I Sverige efterfrågas mer forskning om hur snabbt djur lär sig den här tekniken och hur det påverkar deras stressnivåer, och det är det som nu ska undersökas. Forskarna kommer att se på beteendeförändringar hos korna och mäta nivåerna av stresshormonet kortisol när de gått med halsbanden i en till två månader.

– Troligtvis har virtuellt stängsel ingen påverkan på stressnivåerna. Djuren får stötar men det får de även av vanliga elstängsel, och då får de heller inga varningar först som de får med den här tekniken. Jag tror att stressnivåerna hos djuren kommer visa sig vara lägre med virtuellt stängsel, men det vet vi inte ännu.

Kan gynna biologisk mångfald

Om stängseltekniken godkänns kan användningsområdena bli många, menar Per Peetz Nielsen. Ett mål är att kunna öka betesdriften i naturområden där det annars inte betas alls. Det skulle öppna upp landskap som växt igen och gynna den biologiska mångfalden.

– Det finns väldigt många områden i Sverige där det inte betar några djur för att det är för svårt eller dyrt att stängsla. Vanliga betesmarker är inte speciellt svåra att stängsla in, men i skogs- och naturbetesmarker med mycket berggrund är det inte lika lätt. Den virtuella tekniken kan användas i områden som vanligtvis inte kan stängslas, vilket skulle vara en möjlighet för lantbrukare att öka produktionen utan speciellt mycket mer jobb, säger Per Peetz Nielsen.

Det skulle även göra det möjligt att tillfälligt stängsla ut djuren från områden med skyddsvärda växt- och djurarter som häckande fåglar eller blommande växter.

– Men det är inte bara natur- och skogsbete vi pratar om, utan även bete vid kraftledningsgator med mycket växtlighet och sly som maskiner inte når. Eller vid skidanläggningar, där djuren kan beta i backarna om somrarna istället för att maskiner ska åka och klippa gräset. Det finns många möjligheter för att skala upp betesanvändningen i Sverige.

Måste vara lönsamt

Någonting som Per Peetz Nielsen tydliggör är att man måste ta hänsyn till prisfrågan. För lantbrukare måste det vara lönsamt att införskaffa och implementera systemet om det skulle godkännas.

– Halsbanden kostar 5000 kronor styck, men per djurenhet är det samma kostnad oavsett om man har fem eller 5000 djur. Det är inte så att man måste köpa teknik för hundratusentals kronor för att kunna börja använda systemet, och det är fördelaktigt för småskaliga lantbrukare med betesdjur. De skulle också ha möjlighet att ha sina djur på naturbete.

Lantbrukare såväl som vall- och betesskyddsföreningar som forskarna i projektet har pratat med är positivt inställda. Även länsstyrelser har visat intresse då virtuellt stängsel skulle kunna användas för bekämpning av invasiva arter genom att låta djur beta i drabbade områden.

– Jag tror att vi kommer att hitta många fler användningsmöjligheter, men först måste vi jobba mer med systemet och få det godkänt, säger Per Peetz Nielsen.

Projektet är en del av centrumbildningen SustAinimal och finansieras av forskningsrådet Formas.

Läs mer om biologisk mångfald och naturbete:

Ebba Werner hittade vägen till mångfald
Russ provar vildare hästliv
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter