INTERNATIONELLT – Några meter från trafikstockningarnas motorväg morgontvättar sig en tunn liten pojke. Han delar ett litet plåtskjul med föräldrar och syskon, utan el och med vatten i spann. Så är vardagens Alexandra, en bland flera kåkstäder i storstaden Johannesburg.
Bara två av landets biltvättar är svanmärkta. Det finns ett par hundra till som uppfyller kraven, men bensinbolagen uppmanar mackägarna att inte miljömärka tvättarna.
UPPDRAGET – I Söderhamns Naturskyddsförening sätter man barnen främst. Det är en del av en långsiktig medlemsstrategi. ”Vi får inte upplevas bara som en förening för experter, vi måste väcka intresse hos vanligt folk också”, menar Bengt Sundström, ordförande i kretsen.
Plötsligt finns den där: avvikelsen, trösten i förortens vanlighetslunk. Även om den bara är en liten och grå kruskantarell i gläntan. Eva-Lena Neiman skriver om steget före artbestämningen.
Vi ska göra saker ”för miljöns skull”. Det låter bra.Men vid närmare eftertanke inser vi att vi i regel gör saker för vår egen skull.
JORDBRUK – Bönder på stadens torg som säljer sina varor direkt till konsumenterna, precis som förr i tiden. Det är idén bakom ”bondens egen marknad”, som i höst med stor framgång genomförts på flera orter runt om i landet.
När Tomas Ljung var tonåring på 70-talet gjorde han sin första ängsinventering. Allt sedan dess har han sysslat med landskapet och dess historia, ett arbete som bjuder en avsevärd mängd sorg.
Ett svenskt fiskestopp löser inte ensamt bristen på torsk. Men det vore ett genombrott för en mer offensiv svensk linje i miljöfrågan.
MÅNGFALD – Hanhinvittikko fäbod, nyblivet kulturreservat och Natura 2000-område. Här har Övertorneå naturskyddsförening lagt ned ett stort arbete på att restaurera och bevara ängar och byggnader.
Boken om ornitologen och författaren Erik Rosenberg ger perspektiv och energi, skriver Eva-Lena Neiman. Vi möter en man som skildrar naturen med poetisk precision och tidigt engagerade sig mot miljögifter.
