”Om Fortums PFAS-anläggning inte är en chansning vad är det då?”

Först av allt vill jag tacka Jessica Cedervall, vd för Fortum Recycling & Waste, för hennes välformulerade och relativt respektfulla svar på min artikel. Jag uppskattar även hennes inbjudan att besöka verksamheten för att få en tydligare bild av hur de jobbar mot att eliminera PFAS vid förbränning.

Jag tackade i dagarna tackade ja till inbjudan och väntar nu på att få en återkoppling med ett förslag på datum.

Ett svar enbart riktat till mig

Men ni kanske noterar att jag skriver ”relativt respektfulla svar”. Det gnager i mig att svaret är riktat till mig, som om det är jag som enskild individ som har ett problem här.

Som om det enbart är en risk för att bara mina barn ackumulerar dessa PFAS-ämnen i sina kroppar. Det känns en smula förminskande och jag förstår detta retoriska knep.

Under många år har det hela framställts som ett problem enbart för oss som bor nära verksamheten, en si så där tre, fyra personer som bor på landet och anses vara lite enklare än andra. Och om vi bemöts lågaffektivt med tydlig artikulation är vi harmlösa.

Minns de otäcka bränderna

Jag har bott nära denna verksamhet i mer än ett årtionde och reagerar med viss förvåning när jag läser Jessicas kommentar: Vi chansar aldrig!

Jag minns de otäcka bränderna med svart, giftig rök som orsakats av att verksamheten förvarat avfall på ett sådant sätt att det självantänt. För detta blev man dömda i domstol.

Om det inte var en chansning första gången, utan ren okunskap, måste man väl kunna hävda att det var det den andra gången. Det möjliga utfallet är nämligen okänt.

PFAS läcker ut i lakvatten

Det har under flera år varit känt att PFAS-ämnen följer med lakvattnet ut från avfallsanläggningen. När tidningen Dagens ETC nyligen presenterade resultatet av sina analyser av lakvattnet visade det sig att vattnet innehöll 1 000-tals nanogram PFAS-ämnen per liter.

De toxiska PFOS-ämnena har ökat fem gånger i volym sedan 2021. Skulle det inte vara en chansning att inte ha en lösning på hur detta lakvatten skulle renas och ändå fortsätta ta emot PFAS-ämnen för destruktion?

Deponierna som bolaget ständigt utökar, ligger på en gummimatta som har en beständighet på hundra år. Deponins livslängd är till nästa istid. Chansning.

Vad händer när PFAS förbränns?

Sist kommer vi till förbränningen av PFAS-ämnen där det inte finns forskning som visar vad som händer när dessa ämnen förbränns i Fortums ugnar. Vad som följer med rökgasen upp i skorstenen och vad som finns kvar i askan som hanteras när ugnarna töms är oklart. För mig är det en glasklar chansning.

Jag uppfattar även en underförstådd antydan om att jag har fel om Fortums intentioner. Verksamheten vill i själva verket vara med och utveckla vårt samhälles hantering av PFAS-ämnen.

Företaget deltar i studier för att ta fram rätt mätmetoder av rökgaser, detta i sin strävan i att bidra till en ännu tydligare bild av läget för att kunna skapa ett skarpare regelverk. Det låter så bra. Varje fiber i min kropp vill tro på dessa ord.

Förstöra 1 000-tals ton brandskum med PFAS

Men så kommer den där magkänslan: vore det inte väldigt smart om allt detta fanns på plats innan verksamheten började ta emot avfall som innehåller PFAS-ämnen? Och innan det kommer transporter från länder som inte själva kan (eller vill) ta hand om sitt eget avfall (som Norge och Australien)? Och innan den svenska staten ger Fortum i uppdrag att förstöra 1 000-tal ton brandskum genom förbränning?

Kanske har Fortum en pro bono-mission, enbart i forskningens goda namn?

Nej, denna hantering kan såklart kopplas ihop med intäkter. Det är på en och samma gång både imponerande och kusligt att företaget tjänar pengar på att lära sig sin verksamhet samtidigt som de debiterar för sin tjänst. Learning by doing!

Döljer sig bakom forskning

Konsekvenserna döljer man genom att säga att det rör sig om forskning. Men om denna forskning ligger företaget så varmt om hjärtat, varför döljer bolaget sina mätvärden avseende PFAS-ämnen för journalister?

Varför rapporteras inte informationen från bolagets analyser till Länsstyrelsen? Min magkänsla nyser fram: ”Green washing!”. Prosit, säger jag.

Det värsta i denna kråksång är att det är samhällets underlåtelse att agera som tillåter att det får fortgå. Det är på svenska statens uppdrag som mängder med brandskum har skickats till Fortum för destruktion.

Totalt oförståelig förordning

För mig är Förordning 1998:901 om verksamhetsutövarens egenkontroll totalt oförståelig. Enligt denna förordning ska verksamhetsutövaren själv visa om denne bryter mot lagen.

Om resultaten inte presenteras så följer Länsstyrelsen heller inte upp. Tänkte man verkligen hela vägen där?

Verksamhetens olika tillstånd har godkänts av aktörer såsom Länsstyrelsen och Miljödomstolen. Kommunen säljer gladeligen förorenad mark till verksamheten för att själva slippa stå för sanering.

Total brist på kommunikation

Lägg sedan till den totala bristen på kommunikation mellan offentliga verksamheter där den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är därför en verksamhet kan släppa ut 170 000 kbm PFAS-blandat lakvatten varje år och sprida rökgaser som kan innehålla PFAS-ämnen.

Och detta helt utan konsekvenser! Om det inte ingår i en tjänstemans arbetsbeskrivning att följa upp detta, då faller det mellan stolarna. Om debatten om miljögifter inte lockar väljarnas röster, då intresserar det inte politiker.

Vill ha fel

Medan jag väntar på att vd Jessica Cedervall ska återkomma med dag och tid för mitt besök på Fortums anläggning går mina tankar till hennes svar på min debattartikel. Liksom de flesta människor är jag en bekväm person, därför vill jag att Jessica ska lyckas stilla min oro.

Jag vill helt enkelt ha fel. För om hennes lågaffektiva, lugnande och tydligt artikulerade svar enbart skulle vara en form av härskarteknik skulle det innebära att företag i dagens Sverige kan komma undan med i princip vad som helst.

Det vill jag slippa tro. Det vore helt enkelt för mörkt och syniskt.

Tyvärr lyckas jag inte bli av med den bittra eftersmaken när jag läser hennes uttalande: Vi chansar aldrig…

Karin Lindqvist Kax, kretsstyrelseledamot för Centerpartiet i Kumla och ersättare i kultur- och fritidsnämnden