Lär mig odla motstånd i min trädgård

Det snurrar för fort
världen snurrar för fort
utanför min tomtgräns känns allting för stort
så många skogar som redan skövlats
så många arter som redan försvunnit
så många tungmetaller mikroplaster PFAS
i mina marker och i mitt vattenglas
och någon – jag vet inte vem – ber mig springa snabbare och göra mer
ber mig skynda löpa skapa köpa
och jag blir en duktig konsument och producent
av välvalda varor och tjänster
av förutbestämda mönster
jämför certifieringar ursprungsland och priser
för att handla mig fri från skuld
för att konsumera mig ur kris

och där hemma i min trädgård
kroknar växterna och dör
och jag hör inte att humlorna har tystnat
och jag ser inte att grödorna har vissnat
tills en dag då allt plötsligt är för sent
och inget finns att rädda
och jag inte orkar mer

så jag ber:
lär mig odla motstånd i min trädgård
låta det växa fritt och vilt
låta växtligheten bre ut sig
fräckt smyga sig över gränserna som om gränser inte fanns
lär mig plantera eftertänksamt
så att trädgården får blomma länge och år efter år
låt mig glädjas och sörja och längta på samma gång;
se somt jag gjort har vissnat men där borta knoppas något nytt och ännu osett
och snart slår morgondagen ut och tilliten ger skörd
lär mig hålla jorden bördig
lagom näring lagom vatten
lär mig se vad jag egentligen behöver
och sedan driva upp min egen föda
lär mig vila som potatisen i mörkret
lär mig slicka i mig skratt som solens strålar
hur bönstjälkens skörhet vågar sätta sin tillit till stödet från andra
lär mig kyssar som saftiga solmogna tomater
och silkesmjuka persikofingrar mot min hud
lär mig byta frön med andra
låna dela med varandra
lär mig blanda klokt
odla det som skänker glädje och ger andra tröst
släcker törsten hos daggmask sorgmantel och dagslända
lär mig safta sylta syra
konservera
för att ta mig genom långa kalla vintrar
lär mig tålamod nog att ligga i träda
för att inte utarma den mark som är min
som jag fått att bruka denna begränsade tid av liv
lär mig läkeörter växtmagi
lär mig om blommor
lär mig färgexplosioner och musik och poesi
lär mig se de små tingen
varje glittrande daggdroppe och stekelvinge
varje frö som hittar upp ur jorden
förstår att växa åt rätt håll i mörkret
som påminner om att också det omöjliga är möjligt
varje litet
ofattbart stort
mirakel

och när förhållandena är svåra
när det jag inte själv kan råda över
ger mig missväxt torka eller storm
lär mig vandra runt i
trädgården ändå
på mina blytunga ben
balsamera brustna drömmar
och lägga dem till vila
låta tårar strila över upprivna rötter och söndertrasade knoppar

och där bland allt visset, brunt och grått
låt mig finna ett ensamt grönskande skott

lär mig artbestämma det
så jag kan skriva namnet på en avbruten glasspinne
och när jag torkar barnets sockerkletiga fingrar
ska jag sjunga henne sagor om en annalkande vår
ska jag viska det namnet mjukt mot hennes hår:

den här växten
som har slagit rot mot alla odds

den här växten
kallas

Hopp.

Läs också: Framtiden behöver oss alla