Drömmen om grön tillväxt

Om jag vore nyanländ utomjording skulle jag nog tro att den gröna tillväxt alla pratar om på jorden handlade om det som växer ur marken. Men som varandes människa vet jag förstås att ekonomin alltid kommer före ekologin.

Den gröna tillväxten går ut på att fortsätta förmera pengar utan överkonsumtion av jordens resurser. Så hur går det med det – är tillväxten på väg att bli grön?

Man kan tänka att begreppet grön bara skulle få användas i samband med satsningar som faktiskt förbättrar ekosystemens status, eller som lägstanivå inte försämrar dem ytterligare. Men i praktiken nyttjas det för att beskriva det mesta som bygger på att man gör något som är lite bättre än det allra sämsta alternativet. Låt mig ge ett exempel:

Ökad gruvbrytning kan inte förbättra, eller ens bevara, lokala ekosystems status. Att leta efter sällsynta jordartsmetaller i stora dagbrott borde alltså inte ses som en grön åtgärd.

Läs också: Från Stockholm och tillbaka

Kan vi nöja oss med så lite?

Däremot kan fyndigheterna bidra till en övergång från fossil energiförbrukning till mer sol- och vindkraft, vilket är bättre för klimatet. Sol- och vindkraft är alltså bättre än det sämsta alternativet, men är därmed den tillväxt de skapar värd att kallas ”grön”?

Kan vi nöja oss med så lite? Det verkar så. Tunga organisationer som OECD, Världsbanken, G20-länderna, olika FN-organ och politiker från hela det politiska spektrumret har grön tillväxt som mål. Omställningen till en elektrifierad i stället för fossildriven värld tillåts sluka enorma mängder material som vi utvinner ur jordskorpan – och all vår teknik och våra krav på ständigt höjd materiell standard utarmar ekosystemen, oavsett om vi går över till ekologiskt.

Läs också: Omstridd gruva utmanar grön omställning

Ingen grön tillväxt i sikte

I dagsläget minskar vi inte vår förbrukning av vare sig resurser eller energi utan adderar bara nytt ovanpå det gamla. Vår utsvävande livsstil blir inte mindre problematisk för att vi ovanpå vårt inköp av fem skjortor av fulbomull från barnarbetarfabriker i Sydostasien också lägger en ekologiskt producerad hampapullover från Tyskland.

Kopplingen mellan resursförbrukning och ekonomisk tillväxt har alltid varit mycket stark och det finns ännu ingen trend mot ett minskat samband. Någon grön tillväxt är alltså inte i sikte.

Rekyleffekt kallas det när de ekologiska vinster vi gör på att något blir miljövänligare äts upp av förändrade konsumtionsmönster. När bilarna började dra mindre bensin minskade först utsläppen, men snart hade minskningen slukats av att vi kör mer. För att vi kan. Än så länge i alla fall.

Den nya gröna teknik vi förlitar oss på som frälsare kräver resurser som är ändliga. Visst kan vi hitta nya fyndigheter, men knappast hur länge som helst, och det råder redan brist på metaller som är centrala för elektrifieringen.

Återvinning av metaller är ingen lösning eftersom det ännu inte finns så mycket att återvinna. Tekniken är ju ny.

Grön tillväxt bygger på önsketänkande

Att fortsatt tillväxt utan ohållbar resursförbrukning ens skulle vara fysiskt möjlig är för övrigt ytterst osannolikt. I boken Klimatet, tillväxten och kapitalismen (Verbal förlag, 2022) konstaterar humanekologen Rikard Warlenius att om vi tänker oss en tillväxt på 3 procent om året innebär det att resurseffektiviteten om 100 år skulle behöva vara 18 gånger större än i dag och 2,5 miljoner gånger större om 500 år.

Den gröna tillväxten bygger på önsketänkande som vi förr eller senare kommer att tvingas ge upp. Ändå är idén om grön tillväxt vad vi i hög utsträckning lutar oss mot i vår omställning mot hållbarhet.

Förklaringen är att vårt ekonomiska system kräver tillväxt för att inte falla ihop. Om inte ekonomin hela tiden växer kan inte räntor på banklån betalas och pensioner inte betalas ut. Pengar investerade på börsen skulle försvinna.

Här har vi en trolig förklaring till att vi är så förtjusta i tekniska lösningar på klimatkrisen i stället för att satsa mer på att låta naturen suga upp koldioxiden med hjälp av naturskydd, återplantering och regenerativa brukningsmetoder. Det första ger ekonomisk tillväxt medan det andra bara ger ekologisk tillväxt.

Läs också: Förgiftad miljö i elbilarnas spår

Finns flera alternativ inom planetens gränser

Flera forskare, som ekonomen Kate Raworth i boken Doughnut economics (Random House, 2017), har skissat upp samhällssystem där vi både kan leva goda liv och hålla oss inom planetens gränser. Det saknas alltså inte alternativ till dagens måttlösa maskineri. Problemet är hur vi tar oss från det tillväxtberoende system vi nu har till något mer hållbart utan samhällskaos däremellan.

Läs också: De jobbar för en ny syn på kläder
Läs också: Lättklickade kläder 

I boken Kapitalismens slut (Fri tanke förlag, 2023) presenterar ekonomijournalisten Ulrike Herrmann ett förslag. Hon tar den brittiska krigsekonomin under andra världskriget till förebild.

På oerhört kort tid lyckades Storbritannien under 1940-talet ställa om hela samhället till krigsläge, med stark statlig styrning, hårt styrt samarbete med de privata företagen och kraftig ransonering som gällde lika för alla. Hela befolkningen fick tillräckligt att äta, hade kläder på kroppen och slapp frysa.

Kväv inte världen med hampapullovrar

De hot vi står inför i dag är luddigare och inte lika akuta på kort sikt som en nära förestående invasion. Dessutom ser samhället annorlunda ut, med högre grad av privatisering och större individualism.

Jag tror ändå att den omställning som Herrmann föreslår är möjlig. Men kanske först när klimatförändringarnas och miljöförstöringens verkningar har blivit långt mer påtagliga i människors vardag än de är i dag. Då kan flera kritiska tippningspunkter redan ha nåtts.

Jag är medveten om att detta är en högst deprimerande profetia men om vi nu tänker fortsätta marschera mot slutet på samhället såsom vi känner det så bör vi göra det med öppna ögon. Grön tillväxt låter bra, men är blott en hampapullover som vi egentligen inte behöver. Låt oss hoppas att vi förstår det innan vi kvävt världen med hampapullovrar.