Vinnare av Tidskriftspriset 2022 – ÅRETS TIDSKRIFT FACKPRESS
Vinnare av Publishingpriset 2022 – Medlemstidning – Individ

Strid om artrik skog blir pilotfall

Strid om artrik skog blir pilotfall

När både länsstyrelsen och Skogsstyrelsen sade ja till avverkning gick kommunen in med förbud. Garphytteklint utanför Örebro är ett pilotfall för den nya skogspolitiken. Skyhöga naturvärden och lokal opinion ställs mot äganderätt och myndigheterna tolkar läget olika.

”Formellt skydd av skog i Sverige ska i huvudsak ske utifrån frivillighet och på initiativ från markägarna.” Så presenteras skogspropositionen som riksdagen beslutade om i våras. Grundtanken är att stärka äganderätten och ta tillvara markägares intresse att bevara värdefull skog.

Men vad händer om skogsägaren vill avverka skog som uppfyller alla kriterier för naturskydd? Skog som en stark folkopinion vill bevara för friluftsliv.

”Jag var nog lite naiv men tänkte att det inte var möjligt att ge tillåtelse att hugga här”, säger Lotta Sörman i skogsgruppen. Här har den gamla stigen breddats till en bred skogsbilväg.

I Garphyttan strax utanför Örebro fick markägaren först grönt ljus av länsstyrelsen för att hugga den artrika kalkbarrskogen. Landshövdingen motiverade beslutet med nya politiska signaler från riksdag och regering.

När även Skogsstyrelsen sade ja väntade skogens försvarare på skogsmaskinerna.

Men i sista stund stoppade Örebro kommun avverkningen. Förbudet gäller fram till 2025 medan man undersöker förutsättningarna för att bilda naturreservat i kommunal regi.

Rödlistade orkidén knärot växer på flera platser.

– Vi köpte oss tid, först genom att överklaga länsstyrelsens beslut. Hade vi inte agerat hade frågan runnit oss ur händerna. Bilden vi fick av att det här är en väldigt artrik och skyddsvärd skog delas av våra tjänstepersoner, säger kommunstyrelsens ordförande John Johansson (S) som fick stöd av C och KD i den dåvarande kommunstyrelsen.

Beslutet välkomnades av Naturskyddsföreningens skogsgrupp i Örebro län.

– Vi har kämpat så länge att det är svårt att ta in än, men vi är jätteglada, säger David Tverling, gruppens samordnare.

Skogsgruppen började inventera Garphytteklint redan 2015 och fick snart klart för sig att skogen var något alldeles speciellt.

Många träd i skogen är över 200 år gamla, en del närmare 400.

– Jag var nog lite naiv men tänkte att det inte var möjligt att ge tillåtelse att hugga här, säger Lotta Sörman som är aktiv i skogsgruppen.

Hon och Josefina Jansson i skogsgruppen, och Thomas Johansson som är närmaste granne med skogen, visar vägen uppför en stig mot klinten. Skogen börjar precis ovanför det gamla brukssamhället Garphyttan. Mjuka mattor av mossa, blåbärsris och blåsippsblad breder ut sig under höga träd. Många är över 200 år, en del närmare 400.

Många rödlistade arter

Josefina Jansson pekar ut tallar med grov pansarbark och rödlistade talltickor som vittnar om åldern. Gamla kjolgranar fortsätter som vattenfall av grenar i nedförsluten.

– Ofta lever ”vattenfallet” vidare även om det upprätta trädet stryker med, säger hon.

Thomas Johansson bor granne med den hotade skogen.

Kalkbarrskogar är ovanliga i regionen och en av landets mest hotade naturtyper. Sverige har ett internationellt ansvar för att bevara dem och den biologiska mångfalden i dem är stor. Särskilt kärlväxter och marksvampar, som bildar mykorrhiza med både gran och tall.

Lotta Sörman visar platser där de rödlistade arterna violgubbe, flattoppad klubbsvamp och spricktaggsvamp växer.

Flera svamparter är globalt rödlistade. En av dem är den starkt hotade raggtaggsvampen, som växer i ett öppet parti. Genom luppen ser man varför den heter som den gör: hatten är raggig på översidan och taggig på undersidan.

– Det syns tydligt här där jag bröt en bit, säger Lotta Sörman.

Det trummar vid rasbranten: en större hackspett syns i en björk med kapad topp. En till stämmer in i närheten. Alla hackspettsarter utom vitryggig finns i skogen och det är gott om hålträd.

Bestånd av rödlistade orkidén knärot har snitslats av Skogsstyrelsen. De områdena skulle undantas från avverkningen, liksom häckningsområden för tretåig hackspett och hålträd för fladdermöss.

Alla hackspettsarter utom vitryggig finns i skogen på Garphytteklint.

Skogsgruppen hittade dryga 84 rödlistade arter och ett 40-tal signalarter i det nära 60 hektar stora området och föreslog att länsstyrelsen skulle bilda naturreservat.

Länsstyrelsens inventering bekräftade bedömningen om lång skoglig kontinuitet och stor artrikedom. Minst ett 60-tal rödlistade arter finns i området, bara i den del som nu avverkningsanmälts hittades ett 20-tal rödlistade svampar.

Lotta Sörman skärskådar raggtaggsvamp, starkt hotad enligt Artdatabankens rödlista.

– Det är ingen tvekan om att det här är ett av de finaste oskyddade områdena i Örebro län, en spännande brytning mellan nordligt och sydligt ekosystem, säger Mikael Hagström som inventerade åt länsstyrelsen.

Gammelskogsarterna lever kvar här, framför allt fastnade han för svamparna.

– Speciellt är det många spindelskivlingar, till exempel svartgrön spindling som har väldigt få förekomster på svenska fastlandet.

Men här finns också värdefulla orkidéer och mossor. Området har alla formella kriterier för att prioriteras högt för områdesskydd, anser han.

– Det är inte när det gäller värdena som skon klämmer utan det principiella, markägarens rätt att göra vad han vill, säger Mikael Hagström.

Länsstyrelsen ville bilda reservat och erbjöd markägaren ersättning med 25 procent över marknadsvärdet – eller utbytesskog på det statliga skogsbolaget Sveaskogs marker. Men i stället för att svara på inbjudan om dialog anmälde markägaren åtta hektar i värdekärnan av området för avverkning, med hänvisning till granbarkborreangrepp.

”Det är viktigt att möjligheten att skydda natur med så här höga värden finns kvar”, säger skogsgruppens David Tverling.

Ute i skogen syns en del torra granar, men varken länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen har bedömt att barkborreangreppen motiverar kalhuggning. Markägaren har också börjat anlägga en omtvistad skogsbilväg med stor vändplats i den norra delen av området.

– Här skär den rätt igenom en gammal torplämning, säger Thomas Johansson. Vägen kantas av fornminnen från gammal gruvdrift.

– En sådan väg är också dyr att anlägga. Det gör man inte för bara åtta hektar. Vi misstänker att hela området kommer att avverkningsanmälas för att det ska bli lönsamt.

Josefina Jansson och Lotta Sörman i skogsgruppen vill att skogen på Garphytteklint skyddas.

Här gick tidigare ett elljusspår och skogen är flitigt använd för skidåkning och ridning. Under lång tid har skolan också haft biologiundervisning på plats ute i skogen.

Thomas Johansson berättar om en stark opinion för bevarande. Han och andra närboende har samlat in närmare 3 000 namnunderskrifter, både digitalt och på plats ute i samhället.

– Många beskriver hur viktigt området är för dem, även om de flesta kanske inte har koll på arterna. I Garphyttan bor ungefär 1 300 personer men skogen är en fantastisk tillgång även för örebroare som lätt kan ta sig hit med buss.

En tanke med reservatet är att skapa ett sammanhängande rekreationsområde genom närheten till naturreservatet Ånnaboda.

Försökte få dialog med landshövdingen

Precis före midsommar kom länsstyrelsens beslut att inte gå vidare med reservatsbildning i Garphytteklint. Trots mycket höga naturvärden, som länsstyrelsen bedömer bara kan bevaras och utvecklas med långsiktigt skydd, värderas den enskildes rätt att bruka sin mark högre.

– Vi hade önskat att vi kunde nå en överenskommelse med markägaren, men det gjorde vi inte, sade Johan Karlhager, enhetschef vid länsstyrelsen, till SVT. I en debattartikel i Nerikes Allehanda skriver landshövdingen Maria Larsson om en svår avvägning mellan det allmänna intresset och det enskilda ägarintresset. I en intervju i samma tidning förklarar hon beslutet med skogspolitikens nya inriktning.

Skogsgruppen försökte utan framgång få till en dialog med landshövdingen. I stället fortsatte motståndet längs flera spår, bland annat bevakade bybor skogen varje dag med hjälp av medlemmar i organisationerna Extinction Rebellion och Skogsupproret. Naturskyddsföreningens länsförbund och flera privatpersoner överklagade länsstyrelsens beslut till regeringen.

– Det är viktigt att möjligheten att skydda natur med så här höga värden finns kvar. Olika jurister tolkar uppenbarligen läget olika. Jag tycker att tjänstemännen på länsstyrelsen skött sig bra men jag förstår inte hur ledningen tänkt. Vi tycker att myndigheten släppte bollen alldeles för lätt när det gäller så skyddsvärd skog, säger skogsgruppens David Tverling.

Kalkbarrskogen är särskilt rik på marksvampar som bildar mykorrhiza med både gran och tall.

Ett liknande fall i Karlskoga inspirerade skogsgruppen till att ta kontakt med kommunstyrelsen. Här fick man gehör.

Örebro kommun överklagade också länsstyrelsens beslut till regeringen. När Skogsstyrelsen sedan godkände avverkning den 27 september tog kommunen ett snabbt beslut att förbjuda avverkning interimistiskt (i avvaktan på slutgiltigt beslut). Samtidigt startades en process för att bilda ett kommunalt naturreservat.

– Egentligen är det miljönämnden som fattar beslutet, men jag och den tidigare majoriteten har varit delaktiga i beredningen, säger kommunstyrelseordförande John Johansson (S).

Frodigt blåbärsris.

– Vi gör det här för att kunna sätta oss in ordentligt i frågan och inte för att jäklas med markägaren. Vår bedömning är att det fanns ett stort allmänintresse och att det var viktigt att ställa det mot markägarens rättmätiga intresse att äga sin egen skog och hantera den utifrån lagstiftningen.

Naturvårdsenheten ligger i startgroparna med reservatsbildningen. För kommunekologen Therese Aremyr är situationen ny.

– Vår kommun har inte tagit beslut mot en markägares vilja tidigare, men jag vet att andra gjort det. Det finns ett starkt folkligt stöd i Örebro och Garphyttan som gör att politikerna vågar vara ganska modiga. Spännande fall, häftigt med en sådan folkopinion.

Hon har försökt öppna en ny dialog med markägaren, men inte lyckats. I stället kom en ny anmälan om avverkning från markägaren till miljönämnden den 16 oktober, med stöd av beslutet från Skogsstyrelsen.

– Vi har skickat information om att det är förbjudet att avverka utan tillstånd. Det vore ett brott enligt miljöbalken, med böter eller fängelse som påföljd, säger kommunjuristen Per Undén.

Markägaren överklagade också kommunens beslut till länsstyrelsen, och har fått anstånd med motiveringen till november.

Kampen om Garphytteklint fortsätter.

Tjänstemännen på länsstyrelsen i Örebro svarar inte på frågor om Garphytteklint, utan hänvisar till enhetschefen Johan Karlhager. Han väljer att svara i mejl. Det är fortfarande möjligt att besluta om naturreservat mot markägarens vilja om objekt är särskilt nationellt värdefulla, skriver han och fortsätter:

”Men det ska göra göras mer restriktivt än tidigare. Länsstyrelsen kan inte uttala sig om var gränsen går, utan en avvägning behöver alltid göras i varje enskilt fall. I ärendet rörande Garphytteklint var det först efter en sammanvägd bedömning som vi kom fram till att inte åsidosätta den enskildes rätt att bruka sin mark.”

Myndigheterna behöver ta ställning

I ett av det numera nedlagda miljödepartementets sista beslut, taget några dagar före regeringsskiftet hösten 2022, avvisade den dåvarande regeringen alla överklaganden av länsstyrelsens beslut.

Kommunen har inte rätt att överklaga, däremot betonar regeringsbeslutet att naturskydd är en statlig såväl som en kommunal angelägenhet. Både länsstyrelse och kommun kan bilda reservat för att bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose friluftslivets behov.

Egentligen är det inte så konstigt att myndigheternas tolkningar kan skilja sig, enligt Naturskyddsföreningens miljöjurist Josia Hort. Kommunen är inte styrd av riksdagens och regeringens uttalanden om hur områdesskydd får användas. Det är däremot länsstyrelsen.

Även om den nationella strategin för skogsskydd ska ses över, med utvärdering 2025, kan reservatsarbetet inte stå still.

– Myndigheterna behöver redan nu ta ställning till hur man ska agera för att inte värdefulla områden ska gå förlorade. Om Garphytteklint uppfyller alla kriterier för skydd borde det kunna vara aktuellt för reservatsbildning, trots signalerna om frivillighet, säger han.

Lär dig mer om skog:

Kommun stoppar avverkning av artrik skog
Så blir renarna skogsstridens offer
Högre värden i gammal skog enligt ny forskning
Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram