Sillfest lockar valar och människor

Sillfest lockar valar och människor

Sedan fjordarna utanför Tromsø började koka av sill vintertid möts människor och valar runt stimmen. Ljudet av näten som dras in lockar späckhuggare miltals bort.

I tio år har ett unikt naturfenomen utspelat sig i några nordnorska fjordar, strax utanför fotografen och forskaren Audun Rikardsens hem. Delar av Nordatlantens sillbestånd flyttar hit för att övervintra innan det fortsätter söderut för att leka. Sillen lockar hundratals späckhuggare och knölvalar, men också sjöfåglar, fiskare och turister.

Fiskeflottan fångar cirka 20 000 ton sill inom ett begränsat område, samtidigt som späckhuggare och knölvalar tar för sig. Många valar, särskilt späckhuggare, har ändrat sitt ätbeteende och lärt sig tolka ljudet av snörpvadarna, de stora näten, som vinschas in. Rikardsens forskargrupp har visat att de kan upptäcka ljuden på mils avstånd och simma dit för ”gratis­måltider”. Stora mängder måsfåglar samlas också runt båtarna under en period då de annars brukar svälta.

Varje vinter fastnar valar i fiskeredskap och skadas allvarligt eller dör. Detsamma gäller hundratals, kanske tusentals fåglar. Döda valar och fåglar lockar också havsörnar till området. Åtgärder görs för att minska problemen, men mycket återstår. Samtidigt har anpassningen fördelar för djuren och scenerna i fjordarna saknar motstycke. Men kanske är äventyret snart över. Sillen verkar dra sig utåt havet igen, med valarna i kölvattnet.

Text: Audun Rikardsen och Mats Hellmark

Sillen lockar hundratals späckhuggare och knölvalar till de norndnorska fjordarna.
Späckhuggarna lockas av ­ljuden från vinschen som drar in nätet. De samlas runt ­båtarna och väntar tills de börjar pumpa upp sillen.
Späckhuggarna fångar sill som simmar på utsidan av nätet, eller som pressas eller faller ur när det trycks in mot fiskebåten.
Späckhuggare dras till båtarna och följer ofta efter dem även när snörpvaden tagits upp.
Ljudet av fåglarna runt båtarna är öron­bedövande. Drönare och lång slutartid fångar rörelsen ur fåglarnas perspektiv. Fyra späck­huggare skymtar i nedre högra hörnet.
Måsfåglarna kan samlas i tusental runt ­fiskebåtarna och kampen om maten är intensiv. Dessvärre dör många. De drunknar i nätet, får sillolja på sig och fryser ihjäl eller kolliderar med andra fåglar eller båten. Audun Rikardsen har sett uppåt tusen döda fåglar under ett enda fiske, många av dem rödlistade.
Tyvärr händer det att valar, särskilt knölvalar, fastnar i fiskeredskap. Många har kunnat befrias, andra har fått allvarliga skador. Även om åtgärder görs för att minska riskerna dör några varje år. Knölvalen på bilden har trasslat in sig i en internetkabel som bland annat går till området där Audun Rikardsen bor.
Döda valar blir mat för havsörnar under en period då de normalt svälter. Men späckhuggare är det djur som har mest miljögifter i kroppen och inte ­idealisk mat för örnen i toppen av näringskedjan.
Även om det är mörkt större delen av dygnet fortsätter valarna äta. Rikardsen bodde länge i ett av husen i bakgrunden. ”Jag kunde höra valarna från sängen på kvällen. En helt fantastisk upplevelse.”
En knölval dyker ned i djupet för att fånga sill som står på 150 meters djup. På stjärtfenan har varje individ ett eget mönster, ett slags fingeravtryck, som kan identifiera valar i forskningen.
Under den mörka perioden sjunker temperaturen i luften, till 18 minusgrader när bilden togs. Med vind och hög luftfuktighet känns det väldigt kallt i luften men i vattnet är det varmare och inget problem för djuren.

Fascinerad av ytan

Det tar tid att få till en telefonintervju med biologiprofessorn och naturfotografen Audun Rikardsen. Han är ofta ute i fält i Nordnorge, men till slut får vi en stund medan han kör 25 studenter i buss från en exkursion.

Audun Rikardsen vill förmedla närhet och kunskap med sina bilder.

– Egentligen tar bara forskningen mer än heltid. Men kombinationen med foto är win-win. Kameran är ett arbetsredskap, men eftersom jag vet mycket om djurens beteende kan jag också förmedla närhet och upplevelser genom bilderna.

Målet är att sprida kunskap och medvetenhet om vikten av att bevara natur. ­Bilderna har fått många internationella priser, särskilt uppmärksammas förmågan att fånga livet på båda sidor vattenytan ­samtidigt.

– Jag är fascinerad av den där tunna ytan som både skiljer och förenar två världar som är beroende av varandra.

Tekniken är speciell och har krävt mycket experimenterande.

– För att kunna fotografera i det svaga arktiska ljuset behövde jag bygga ett eget system.

I dokumentären Ett äventyr genom objektivet som finns på SVT Play berättar han den spännande historien.

Utrustning

Till valbilderna mest Canon 5DV och 1DXII med originalobjektiv, från fisheye (8-15 mm) till 70-200 f2.8. För split-bilder ofta ett 11-24 mm med ombyggt undervattenhus från Aquatech och specialbyggda blixtar.

Se fler bilder på Audun Rikardsens webbplats.

Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram