Lyssnar till fåglarnas läten i sommarnatten

Krönika Under högsommaren brukar jag inte bry mig så mycket om fåglar. När både sånglärkan och svarthättan har tystnat går jag mest i vägkanten och tittar på blommorna. Men på Fårö blev det något annat, skriver Tomas Bannerhed.

Kabbelekan är min favorit bland blommorna

Krönika Så har vi för första gången fått en nationalblomma i Sverige. Liten blåklocka vann omröstningen ganska överlägset, närmast följd av linnea och styvmorsviol – men om ni frågar mig borde det ha blivit bäckblomman, skriver Tomas Bannerhed.

Boklig skådning passar halvlat nattuggla

Krönika Måste man alltid ut i spenaten för att möta naturen? Det är inte så säkert. Jag har i varje fall haft flera naturupplevelser i böckernas värld som gjort lika starkt avtryck som någonsin en utfärd i det gröna.

Starflockarna samlas till hisnande luftakrobatik

Krönika Nu är starens stund i Norden. I den tidiga våren, när landskapet ligger bart och träden ännu står nakna, när färgskalan är dämpad och fågelkören ganska gles, då kommer stararna tillbaka från vintervistena i sydväst och sprider vårglädje upp ­genom landet.

Möte med fåglarnas Porsche vid Mörrumsån

Krönika Så fick jag min kungsfiskarstund till slut. Och vid Mörrumsån dessutom, barndomens vilda äventyrsälv som folk vallfärdade till för att bli storfiskare på riktigt, ån som jag med min vattenskräck fruktat och dragits till om vartannat i alla år.

Magi i ljusaste midsommarnatten

Krönika Sju vackra blommor i buketten och en krans, bunden av olvon. När det bjuds till fest till ungdomens, ljusets och växtlighetens ära är det svårt att värja sig. 

Korparnas olycksbådande tystnad

Krönika Det sägs att världens tystaste plats finns på Microsofts laboratorium i Redmond, i en så kallad ekofri kammare. I så fall är Artur Lundkvistgården i norra Skåne den näst tystaste.

Mellan vassen och parnassen

Krönika Dagar med utspring och ”Den blomstertid” och det går en ilning från förr längs ryggraden. Vad skulle man göra när det blev sommarlov och ingen skola fanns att gå till?

Harry Martinson insåg hur skör livets väv är

Krönika När man pulsar fram i den nyfallna snön längs Kalixälvens strand, fyller lungorna med den friskaste luft de någonsin känt och nästan förstummas av skönheten i det sagognistrande landskapet – att då ens nudda vid tanken att allt detta en gång ska utplånas och vara borta för evigt, det går liksom knappt.