Annons

I filmen Jurassic Park använde paleontologerna markradar för att lokalisera fossil. I Sverige används sällan den typen av utrustning. I stället används olika typer av stenhammare, mejslar och penslar. Här syns Anders Lindskog gå loss med hackan.

Eko från förr

Under sommaren förvandlas ett kalkbrott utanför Kristianstad till en paleontologisk utgrävning. Med hopp om att hitta rester av dinosaurier vill svenska forskare lära sig mer om klimatet.

Det är som att stiga rakt in i ett vykort. Klart grönt vatten och snäckskalsbeströdd kritvit sand som vore det en söderhavsö. Omedelbart badbegär infinner sig, men avbryts av ett dovt dunkande. En bit bort står en man i en T-tröja med hårdrocksmotiv och svingar en stenhammare rakt in i en bergvägg så att grus och småsten yr.

För den som kommit till det gamla kalkbrottet utanför Kristianstad för att njuta ett stilla bad är hamrandet måhända avskräckande, men för den som är det minsta intresserad av fossiler finns chans att väcka den inre paleontologen till liv.

– Om man bara letar kommer man förr eller senare att hitta något kul. Men man måste börja med att skyffla undan några ton kalksand, säger geologen Johan Pettersson med hammaren i näven.

Han och några fossilintresserade kollegor på geologiska institutionen vid Lunds universitet letar efter förhistoriska fossiler, bland annat från dinosaurier.

Johan Pettersson har spenderat två somrar i kalkbrottet och främsta fynd är ett sköldpaddsskal. Förhoppningen är att det hårda slitet ska mynna ut i åtminstone två vetenskapliga artiklar.

En tålamodskrävande jakt på urgamla kvarlevor

Sanden som knackas loss från bergväggen skyfflas upp i hinkar och hälls därefter ner i stora trådbackar. Med van hand siktar Johan Pettersson igenom sanden så att bara de större bitarna blir kvar.

”I slutändan handlar det om att förstå var vi kommer ifrån”, säger Johan Lindgren om varför han letar fossiler i Skåne.

Han ögnar igenom de kvarvarande bitarna och häller sedan ut dem i sanden. Ingen tur denna gång.

Johan Pettersson börjar om med hammaren igen. Bredvid honom testar Anders Lindskog metoden att hacka respektive skrapa i sandväggen med ett kofotsliknande verktyg.

Att leta efter 80 miljoner år gamla fossiler från land- och luftlevande reptiler kräver sitt tålamod. Speciellt om man som de här forskarna letar i det som en gång var ett förhistoriskt hav.

Forskarna har dock inte så mycket till val. En stor del av det som var land för 252–66 miljoner år sedan har skrapats rent av efterföljande istider.

– Den så kallade Kristianstadsbassängen bestod av hav, floder och flodbankar där djuren levde. Här är vi nära land och hoppas därför hitta rester av de kadaver från landlevande djur som med jämna mellanrum åkte i havet, säger Johan Lindgren, universitetslektor i berggrundsgeologi och projektledare.

Ett av djuren som de letar efter är släkt med dinosaurien Triceratops. Den beskrivs av forskarna som en blandning av ko, ödla, får och papegoja.

De söker också efter en annan, ännu odöpt rovdinosaurie, men det handlar inte om en ny Tyrannosaurus rex. Ingen av de dinosaurier som en gång levde i Kristianstadsområdet blev någonsin större än en häst.

Tänder håller längst

Enstaka skelettdelar till trots är det vanligaste fyndet hajtänder som tack vare sin hårda emalj kan bevaras i evighet.

– Till skillnad från oss som har tre uppsättningar tänder, om man räknar med löständerna, byter hajarna tänder hela tiden, säger Johan Lindgren.

Han håller upp en tand stor som en lillfingernagel, men som efter 80 miljoner år fortfarande är så vass att den skulle kunna punktera huden.

Johan Lindgren poängterar att det bara är tandens krona, en så kallad central cusp. Ursprungligen var tanden minst dubbelt så stor.

Förutom hajtänder är ett annat vanligt fynd korproliter, det vill säga fossiliserad avföring från olika djur.

Arbetet med att hugga, skrapa, gräva och skikta sand har blottat en hög vägg av hårt pressad sand som vid en närmare titt är full med något som liknar snäckskal. Det är rester från musselliknande djur som levde för herrans många miljoner år sedan. Tillsammans med de andra djurens benrester i berget ger de också sanden dess vita färg.

– All naturvetenskaplig forskning handlar om att förstå jorden omkring oss. Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg? En del i detta är att rekonstruera svunna tiders ekosystem. Under den senare delen av kritaperioden utgjordes den enda större landmassan i Europa av oss här i Norden och för att försöka förstå eventuella migrationsmönster är det viktigt att förstå vad som fanns just här, säger Johan Lindgren.

Han ser också att det går att dra mer filosofiska lärdomar av jakten på de försvunna dinosaurierna. Som till exempel kring den negativa påverkan de senaste århundradenas ökade koldioxidutsläpp haft på klimatet.

För 80 miljoner år sedan var koldioxidhalten fyra till tio gånger högre än i dag. Klimatet i södra Sverige var då varmt och fuktigt.

Johan Lindgren vill med det exemplet inte uppmana till fortsatta höga utsläpp av växthusgaser. Han understryker att det liv som finns på jorden i dag är anpassat till en lägre koldioxidhalt.

Rent krasst anser forskarna vid utgrävningen utanför Kristianstad att oavsett vad som sker med mänskligheten kommer liv på jorden att bestå i någon form.

– De saker vi hittar på i dag är skadliga för de djur som finns runtomkring oss och inte minst för oss själva, men påverkar det livet på jorden i sin helhet? Förmodligen inte. Jorden har gått igenom mycket värre saker än människan.

Läs fler nyheter:

Olydnad för klimatet
”Liberalernas miljöpolitik har gett resultat”
Cyklar till klimatmöte i Egypten
Fotograf Sara Johari
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter