”Vår natur är inte ett nöjesfält för prickskytte”

Människan har flertalet nedärvda drifter, men jakt tillhör inte dessa, skriver debattören. Bild: Getty Images/Privat

Debatt

”Vår natur är inte ett nöjesfält för prickskytte”

Vår natur är inte ett nöjesfält där tre procent av befolkningen som söker adrenalinkickar kan köpa sig ett årskort för 400 kronor och sedan fritt utöva prickskytte på våra olika djurarter, skriver Daniel Ekblom från Naturskyddsföreningen Gävleborgs viltvårdsgrupp i en replik på tidigare artiklar.

Carl-Gustaf Thulin, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, påtalar i en debattartikel här i Sveriges Natur den 28 mars att jakt skapar känslor, adrenalin och är ett nöje. Vi har förståelse för det, men vänder oss mot att det är nöjet som styr när det borde vara behovet av att vårda det vilda.

Han rättfärdigar upprymdheten vid dödandet med att det är en överlevnadsinstinkt, att ha säkrat en viktig livsmedelsresurs. Vi har varit jägare över 100 000 år, det är något ursprungligt, menar Carl-Gustaf Thulin.

Människan har flertalet nedärvda drifter, men jakt tillhör inte dessa. I ett civiliserat samhälle har vi, med vissa undantag, lärt oss att kontrollera dessa drifter.

Vi skyller inte på överlevnadsinstinkt eller ursprunglig tillfredsställelse. Adrenalinpåslaget vid jakt kan därför inte vara drivande. Vår natur är inte ett nöjesfält där tre procent av befolkningen som söker adrenalinkickar kan köpa sig ett årskort för 400 kronor och sedan fritt utöva prickskytte på våra olika djurarter.

Vi reagerar även på att jakten skulle vara jämförbar med nöjet att plocka bär och svamp. Uttalandet påvisar att en del inte gör större skillnad på att plocka svamp och ta livet av en annan individ. Det är en lättsam och nonchalant syn på liv och död.

Vidare anser Carl-Gustaf Thulin att jakten är ett viktigt och ursprungligt ”naturresursnyttjande”. Men låt oss inte glömma bort människans historiska nyttjande av både sina gelikar och vår planets tillgångar.

Det pågår än idag, har lett till enormt lidande och där vår gemensamma planets framtida förutsättningar är ytterst oviss. Ett ”naturresursnyttjande” som förstör de naturliga ekosystemen kan aldrig vara acceptabelt – framför allt inte när drivkraften är ett individuellt sökande efter nöje och spänning.

En viss jakt kommer alltid behövas då vi är en del av det ekologiska systemet, men Carl-Gustaf Thulin har rätt i att det sällan är nödvändigt. Anders Nilsson, biträdande riksjaktvårdskonsulent vid Svenska Jägarförbundet (SJF), håller inte med i den replik på Carl- Gustaf Thulins artikel som han skrev 3 april.

Han anser att behovet av att producera skogs- och jordbruksprodukter till låga priser är prioriterat och att människan måste agera mot de negativa konsekvenser viltet kan orsaka skogs- och jordbruk. Samtidigt leder Jägarförbundet lobbyarbetet för att minimera våra rovdjur vars naturliga roll i ett fungerande ekosystem är just att reglera viltstammar.

Anders Nilsson konstaterar att de orörda vildmarkerna där ekosystemen inte påverkats av människan nästan helt saknas och tycker det är sorgligt. Förbundet motarbetar dock allt arbete för att återställa de naturliga processerna och föraktar rörelser som Rewilding Europe.

En aktuell forskningsrapport beskriver just hur återställandet av populationer av stora däggdjur skulle gynna ekosystemen och de naturliga kolsänkorna. Vilda djur är den centrala länken mellan biologisk mångfald och klimat. Att återställa populationer av vilda djur är en av de bästa naturbaserade klimatlösningarna för att öka den biologiska mångfalden och begränsa den globala temperaturökningen.

Avslutningsvis är vi helt övertygade om att det finns en stor andel jägare som har en mycket sund inställning. De anser också fullt rimligt att det är ett nöje att jaga.

Dessa jägare väljer vilt i stället för misären livsmedelsindustrins vinstkrav orsakar tamboskap. Deras vördnad för en individs död gör att fritidsnöjet blandas med ett stråk av sorg och låter inte spänningen utan den nödvändiga viltvården vara det drivande som avgör när jakt behövs.

Daniel Ekblom, viltvårdsgruppen Naturskyddsföreningen Gävleborg