Myrorna sätter plikten framför allt

Myror finn nästan överallt, idogt kilar de omkring för att hämta in föda och byggmaterial till stacken. De tillhör en framgångsrik insektsfamilj som utvecklats under tiotals miljoner år. Framgången bygger helt på samarbete. Myr-stackar är ytterst välorganiserade samhällen där alla individer har sin uppgift som arbetare eller soldater, samlade runt en enda drottning. Fertila hannar och honor flyger bara en kort tid på sommaren för att para sig. Hanarna dör sedan och honorna blir drottningar som grundar nya kolonier. Det finns omkring 12 000 arter av myror i världen, varav merparten i tropikerna. I Sverige finns ett 80-tal arter. Här berättar vi lite mer om några av de vanligaste.

Trägnagaren

Hästmyror är knutna till barrskog och bygger sitt bo i gamla stubbar och liggande fuktiga trädstammar. Drottningen gnager ett bo i veden genom att urholka årsringarna. Hon lägger sina ägg som blir en första kull arbetare. Sedan byggs kolonin upp gradvis under flera år. Efterhand kan kolonin bygga upp flera satellitbon. Ibland anläggs de i stommen till hus, där de kan ställa till med stora problem. Arbetarna bär mat och vatten till boet. Hästmyror är allätare som gillar allt sött. De lever av honungsdagg från bladlöss, insekter och växtsafter. Hushästmyran är vår största myrart, som kan bli runt en och en halv centimeter lång. Trots det ser man dem sällan, eftersom de är mest aktiva på natten.

Tuvbyggaren

Den gula tuvmyran är en av de vanligaste myrarterna i Sverige. Men du ser dem sällan eftersom de lever större delen av sitt liv under jorden. Det är en fredlig myra som håller bladlöss som boskap i boet och lever av deras honungsdagg. Bladlössen i sin tur lever på gräsrötter. Bona ser ut som en delvis gräsklädd tuva på ängs- eller betesmark. En del blåvingefjärilar lurar myrorna att låta sina larver växa upp i tuvmyrebon.

Bladlusbonden

Den lilla svartmyran är en anpassningsbar art som finns spridd över stora delar av jordklotet. Den är en vanlig besö-kare inomhus i våra hem. Men boet återfinns ofta under en varm sten i närheten av växter där de kan ha sina blad-lusfarmer. Arbetarna delar upp sysslorna efter ålder, de yngre sköter larverna medan de äldre samlar mat utanför stacken.

Storstadsbon

Den röda skogsmyran är kanske vår allra vanligaste myrart, känd för sina stora barrklädda stackar. Samhällena kan bli riktigt stora, med hundratusentals arbetare och hundratals drottningar. Myrstigarna ut från stacken leder till träd där det finns bladlöss vars honungsdagg skördas av arbetarmyrorna och bärs tillbaka till stacken. Men de röda skogsmyrorna äter även insekter och maskar. På våren lägger de första drottningarna ägg som utvecklas till fertila individer med vingar. Dessa svärmar under försommaren. En skogsmyredrottning kan också ta över ett bo hos svarta slavmyror och lägga sina ägg där. Flera stackar i närheten av varandra kan vara del av samma samhälle. Drottningarna kan leva i upp till tjugo år, men arbetarna varar bara några säsonger.

Ettermyran

Trädgårdsrödmyran tillhör släktet ettermyror. De är vanliga i trädgårdar och ängsmarker. Stackarna kan innehålla hundratals drottningar, var och en med sitt hov av arbetare. Ett samhälle kan bestå av flera olika stackar. Det är en ganska aggressiv art som anfaller alla som stör boet. Arbetarna är utrustade med en gadd och kan stickas så att det gör rejält ont. Möss kan till och med dö av giftet.