Tillbaka på toppen – kungsörnens revansch

Tillbaka på toppen – kungsörnens revansch

Spana in en majestätisk fågel från Norrlands fjällskogar. Kungsörnen har återhämtat sig från tidigare förföljelse. Men alltför många örnar dör i trafiken, jagas illegalt eller krockar med kraftledningar.

Kungsörnen hör till de stora rovdjuren på flera sätt.
Den omfattas – tillsammans med ”de fyra stora” varg, järv, lo och björn – av den statliga rovdjurspolitiken.

Regeringens mål är minst 150 lyckade häckningar i Sverige per år. I dag ligger sannolikt antalet strax ovanför den nivån. Men kungsörnen är också beroende av ”de fyra stora” genom att den gärna äter av kadaver som dessa slagit.

Nio av tio kungsörnar finns i Norrland. Arten minskar i fjällområdet men ökar i mellersta och södra Sverige. Vanligast är den faktiskt på Gotland. Kungsörnen lever mest av småvilt men äter gärna av ren- eller älgkadaver. Sådana hittar den lätt längs Malmbanan genom Norrbotten, vilket gör att alltför många kungsörnar blir påkörda av tåget. Illegal jakt är ett annat hot mot arten, liksom kraftledningar.

Fridlyst

Kungsörnen fridlystes 1924, tillsammans med havsörnen, efter en lång kampanj från Naturskyddsföreningen. Därefter kunde stammen återhämta sig från decennier av förföljelse. I dag räknas kungsörnen som ”nära hotad”.
Den bygger sitt stora bo av ris i riktigt grova gamla tallar eller på klipphyllor. Kungsörnen är beroende av stora orörda skogområden och är känslig för störningar. Det gör att arten inte går så bra ihop med modernt skogsbruk.

Foto: Rolf Segerstedt

En ung kungsörn anfaller en räv. Prisbelönt bild tagen i ett gömsle i Västerbotten.

Vild kungsörn, hane med revir i Västerbotten.
Foto: Rolf Segerstedt

Ett av kungsörnens kännetecken är det gyllenbruna nackdoket som finns hos individer av alla åldrar.

Kungsörn i den orange-rosa skymningen. Kalvträsk, Västerbotten, 24 november.
Foto: Rolf Segerstedt

Kungsörn i den orange-rosa skymningen. Kalvträsk, Västerbotten, 24 november. På vintern är dagarna korta och sökandet efter föda intensivt. I skymningen går örnarna i nattvila på en gren.

Tvåhövdad kungsörn. Både hanen och honan som finns i reviret kring Kalvträsk.
Foto: Rolf Segerstedt

Tvåhövdad kungsörn. Både hanen och honan som finns i reviret kring Kalvträsk.

Den gamla hanen ger sig iväg och man ser den luggslitna fjäderdräkten bra.
Foto: Rolf Segerstedt

En gammal ärrad kungsörn flyger över ett myrområde i Västerbotten.

Kungen i sin torraka.
Foto: Rolf Segerstedt

Kungsörnen är beroende av gammal skog och har stora revir. Den är känslig för störningar. Här spanar den efter byte i en gammal torrfura.  Hare, orre och tjäder är vanliga bytesdjur.

Foto: Rolf Segerstedt

Förutom färskt småvilt är kadaver efter större djur viktig vinterföda för kungsörnen.

Två kungsörnar i kamp om en död hare.
Foto: Rolf Segerstedt

Det kan bli slagsmål om födan kring åtlar och kadaver.

Foto: Rolf Segerstedt

Örnen hugger in på en död räv vid en åtel. Unga kungsörnar har vita fält på vingarna, hos äldre fåglar är dessa fält i stället mörkt grå.

Foto: Rolf Segerstedt

De allra flesta kungsörnar återfinns i Norrlands skogsland och fjälltrakter. 2016 registerades totalt i landet 450 revir och 157 lyckade häckningar.

Hänsynsfull entusiast

Rolf Segerstedt i keps och rutig skjorta bakom sin kamera på en klippa intill vatten.
Foto: Privat

Rolf Segerstedts kungsörnsbilder är tagna i gömslen i Västerbottens inland.
– Det finns örnar i storskogarna i inlandet och det bästa är att sitta i gömsle med åtel utanför, säger Rolf Segerstedt. Då lockar man dem till sig utan att behöva störa dem i det vilda där de är svåra att fotografera.
Rolf Segerstedt är till vardags skrivande journalist men naturfoto är en passion som tar allt mer av dygnets vakna timmar. Två av bilderna har fått priser i internationella fototävlingar.
– Varför håller man på? Grunden är väl helt enkelt att jag mår väldigt bra när jag är ute. Även om det kan låta högtravande så vill jag också värna om naturen. Kan mina bilder bidra med det så är det bra. Därför tycker jag också att det är viktigt att vara hänsynsfull när jag är ute på ”jakt” med kameran. Det blir ofta långa promenader, men bilen är också ett utmärkt gömsle.

I Kamerabagen
Kamera: Nikon D810. Objektiv: 70-200 mm f/2,8, 500 mm f/4 och några korta zoomlinser.

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram