Väglös vildmark skyddad

Ingen reservatsbildning i Sverige torde ha haft så många personer inblandade.

Det var 1985 som Naturskyddsföreningens medlemmar i Mora och Orsa uppmärksammade att trakten skulle exploateras av vägar och hyggen. Kommande två år inventerades området på hotade arter.

Det var lärorika år som tillbringades i skogar dit man fick vandra på stigar i flera timmar. En inventeringsrapport med namnet ”Väglös vildmark” lade grunden till kommande skyddsplaner.

I dag är 23 000 hektar skyddat som naturreservat: Anjosvarden, Stopån, Näcksjövarden, Våmhuskölen och sedan 7 juni även Norra Mora Vildmark, ett av våra största reservat nedan fjällen. Ytterligare 10 000 hektar naturskog i direkt anslutning står på väntelistan. I dessa tassemarker är det möjligt att vandra åtta mil i gammelskog och bara passera två mindre vägar. Trakten är södra och mellersta Skandinaviens största sammanhängande väglösa skogsområde. Dess potential för turism och friluftsliv har inte ens formulerats, även om kommunalrådet Peter Helander, Mora, nämnde dessa värden i sitt tal den 7 juni.

I nära anslutning till vildmarken ligger i Orsa flera oskyddade och skyddade objekt, däribland naturreservaten Tjåberget (2 000 hektar) och Koppången (5 000 hektar). Det sistnämnda en myr- och skogsmosaik som står på nationalparkslistan. Koppången skulle kunna bli en ”inkörsport” till Mora och Orsa vildmark. Tyvärr låter sig politikerna i Orsa lättvindigt styras av jägarnas negativa inställning genom att säga nej till denna turistmagnet. Trots att kommunen är en utpräglad turistkommun. Varför inte sätta sig vid förhandlingsbordet som med gemensamhetsskogarna i Mora? Ägarna fick behålla jakten, marken och en väglös vildmark. Plus att bygden tillfördes 48 miljoner kronor.

Enda minustecknet är att pengarna till inköp av reservat är slut. Många skyddsvärda skogar i norra Dalarna avverkas nu. Ska skövlade naturskogar bli allians­-regeringens historiska eftermäle, eller ska den höja anslagen?

Svaret borde vara självklart.