Annons

Törstiga jättar

BAKOM SCENEN * Kokerboomträden är anpassade för ökenklimat, men vattenbristen i klimatförändringens spår gör att bestånden minskar.

Man tror kanske att specialiserade ökenväxter borde klara ett varmare och torrare klimat bäst. Men så behöver det inte vara. Forskarna ser det märkliga kokerboomträdet som det kanske tydligaste exemplet på hur vattenbristen i Sydafrika redan i dag hotar unika växter och ekosystem.

I höstas besökte vi området runt den lilla staden Nieuwoudtville i Norra Kapprovinsen för en artikel om rooibosté och klimat (publicerad i nummer 5/13). En kväll åkte vi genom det ödsligt storslagna landskapet till Sydafrikas sydligaste kokerboomskog. Fast skog … som nordbo har man svårt att tänka skog om jättesuckulenterna som breder ut sig glest över den steniga bergssidan och bildar en krokig parad längs en smal kam mot den skarpt blå himlen.

På latin heter växterna aloe dichotoma, på engelska quiver trees (kogerträd). Namnet kommer av att Sanfolket an-vände grenarna som pilkoger. De tjocka stammarna och stjärnmönstrade kronorna ser dramatiska ut i gyllene och bruna toner. På nära håll imponerar storleken. Vissa är tio meter höga och uppåt 250 år gamla.

Forskarna vid Sydafrikas institut för biologisk mångfald ser en ökad dödlighet i trädens nordliga utbredningsområde, en trend som stämmer väl med klimatförutsägelserna. Men långlivade jättar flyttar inte så lätt, och nu går bestånden ner. En utveckling kogerträden delar med många av arterna i den torra växtlighetstypen karoo. 40 procent av dem är endemiska (finns bara här).

Växter drabbas, men Sydafrikas ökande vattenstress slår också redan nu mot människor. Särskilt de fattigaste. Läs mer om effekter av vattenbristen i den stora kåkstaden Kayelitsha i detta nummer.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i