DEN NYTILLSATTA KLIMAT- och sårbarhetsutredningen utreder hur Sverige ska kunna anpassas till kommande klimatförändringar. Det är förändringar som berör varenda tänkbar vrå av samhällsbygget, allt från vattenkranar till kraftverksdammar. Vi vet inte än hur stora förändringar vi har att möta, hur snabbt de kommer och vilka konsekvenserna blir. Men efter orkanen Gudrun och tsunamikatastrofen har insikten vuxit att vi måste se över vår sårbarhet inför naturens makter.

– Riskerna ligger dels i kraftfullare översvämningar och stormar och dels
i att sådana händelser blir vanligare, hundraårsflöden blir femtioårsflöden och så vidare, säger Tom Hedlund, som är huvudsekreterare i klimat- och sårbarhetsuredningen. Hoten riktas mot bland annat infrastruktur, bebyggelse och skogar. De långsamma förändringarna av klimatet däremot drabbar bland annat jord- och skogsbruk, biologisk mångfald och turismen.

Sårbarhetsutredningen ska uppskatta kostnader för skador och föreslå åtgärder som minskar sårbarheten. Den ska också ge förslag på hur samhällets klimatberedskap kan förbättras och uppskatta kostnader för en klimatanpassning.

Dyrt kommer det att bli. Kraftverksdammar, vägtrummor, broar, ledningsnät, skogsbruksplaner och allt vad det kan vara måste dimensioneras om efter nya och delvis okända klimatförutsättningar.

Hur mycket vi än lyckas minska utsläppen av växthusgaserna i framtiden kommer vi ändå att få leva med en kraftig klimatförändring orsakad av de utsläpp vi redan har gjort. Medeltemperaturen har redan stigit med en grad i Sverige och nederbörden ökat med tio procent. Inom hundra år kan det komma att bli upp till fyra grader varmare och upp till 30 procent mer nederbörd. Östersjön kan komma att stiga med 80 centimeter.

ÖKADE VATTENFLÖDEN ger ökad risk för översvämningar. Men de stora vattendragen och sjöarna är reglerade av människan. Vem kan bestämma att dammluckorna ska öppnas och vad blir konsekvenserna? Sårbarhetsutredningen ska speciellt titta på översvämningsrisker och avtappningsmöjligheter för Mälaren, Hjälmaren och Vänern.

– Ansvarsfrågan regleras av vattendomarna. Men de kan vara ett problem i en extremsituation, vilket visades hösten 2000, då Vattenfall inte fick tappa mer än vad vattendomen för Vänern tillät, trots stora översvämningar. Länsstyrelsen blev tvungen att ta över ansvaret och beordra ökad tappning. Men om man ökar avtappningen i Göta älv ökar stranderosionen och därmed risken för ras eller skred. Utredningen kommer att titta på om vattendomarna måste göras om och om avtappningen kan ökas.

Runt Mälarens stränder bor 2,5 miljoner människor. Om vattnet efter ihållande regn stiger så mycket att det rinner in i tunnelbanan vid Gamla Stan och översvämmar T-centralen riskerar hela Stockholms kommunikationer att slås ut, inte bara tunnelbanan utan också tele-, data- och elledningar som finns i tunnlarna. Hösten 2000 var vi bara centimetrar från en sådan översvämning. Vid ett hundraårsvattenstånd riskerar dessutom enligt räddningsverkets översvämningskartering centralens spårområde, stadshuset och delar av Gamla Stan att hamna under vatten.

– Nu planerar man att i samband med ombyggnaden av Slussen öka möjligheten till att tappa mer vatten om det behövs, säger Tom Hedlund.

Vår vilja att bygga nära vatten kan bli en farlig vana i växthusframtiden. Tolv procent av alla byggnader i Sverige ligger inom 100 meter från en strand. Enligt en aktuell sammanställning från SGI, Statens geotekniska institut, riskerar stora delar av bebyggelsen i Skanör och Falsterbo ställas under vatten vid extremt högvatten
i Östersjön. Arvika i Värmland kan
i framtiden räkna med många fler och ännu värre översvämningar än år 2000, då vattenståndet steg med tre meter.

Behövs då ett striktare strandskydd för att undvika framtida översvämningar av hus?

– Jag kan inte bedöma det i dag, säger Tom Hedlund. En reglering kan kopplas till strandskyddet, men inte nödvändigtvis. Kommunerna har ju redan ett ansvar enligt plan- och bygglagen att ta hänsyn till översvämningsrisker.

SMHI HAR GJORT EN enkätundersökning till myndigheter och kommuner om deras klimatberedskap. Studien visar på få konkreta åtgärder, och då mest anpassningar till extremt väder inom ramarna för vårt nuvarande klimat. Det vanligaste skälet för att inte göra något är man inväntar bättre beslutsunderlag. Kommunerna efterlyser också en myndighet med tydligt ansvar för klimatanpassningen. Sveriges beredskap är med andra ord låg.

– Det finns redan i dag problem med skyddet mot översvämningar och stormar. Efter det som hänt de senaste åren har medvetenheten ökat, säger Tom Hedlund. Men ännu har i stort sett inget gjorts för att möta kommande klimatförändringar. Kommunerna står inför motstridiga krafter. Det finns ett högt tryck på att få bygga sjönära, ibland mot bättre vetande.

Jord- och skogsbruk kommer också att påverkas starkt av kommande klimatförändringar. Vegetationsperioden blir längre, nederbörden ökar.

– Mer mark i Sverige blir förmodligen lämplig för jordbruk, säger Tom Hedlund. Men samtidigt blir det torrare somrar i sydöstra Sverige.

Jordbrukets grödor är ettåriga och förhållandevis lätta att byta ut om klimatet ändras, men investeringar
i ladugårdar och maskiner är både kostsamma och långsiktiga. Att byta produktionsinriktning kan bli övermäktigt dyrt för många lantbruk.

I skogsbruket kan det bland annat behövas andra trädslag, både med hänsyn till ändrad nederbörd och stormkänslighet. Trots Gudruns framfart
i granplantagerna nyplanteras ju fortfarande mycket gran.

Naturvården påverkas också av klimatförändringarna.

– Vi vet väldigt lite ännu om vad som behöver göras, säger Tom Hedlund. Måste man exempelvis göra om skötselplanerna för naturreservaten? Hur ska man planera för nya reservat när vi inte vet om det vi vill skydda finns kvar om hundra år? Frågorna är fler än svaren ännu så länge.

Utredningen ska även titta på sådant som effekter på fjällturism, vattenförsörjning, folkhälsa med mera. Slutbetänkandet ska lämnas den 1 oktober 2007.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.