Peter Hellström har örnkoll

Peter Hellström har örnkoll

ELDSJÄLEN * Det syns på kroppen vad Peter Hellström brinner för. Ett rejält ärr på handen är ett minne från bett av en skadad havsörn som han undersökte vid ett vindkraftverk. Och ena benet är lite stelt, hoplappat efter en idrottsskada.

Intresset för natur och fåglar, särskilt rovfåglar, har Peter Hellström haft så länge han kan minnas. Men under uppväxten idrottade han också intensivt.

– Det var nog en ovanlig kombo. Hockeykompisarna hade svårt att förstå varför jag låg ute på nätterna för att lyssna på orrspel.

Biologin och fågelvärlden vann till slut. Men det fysiska hängde med, Peter har alltid dragits till krävande miljöer som fjäll och skärgård. När han började forska blev det på rovdjur som ugglor, fjällvråkar och fjällrävar.

– Jag ville kombinera skådandet med något som är lite slitigt. På det sättet är havsörnsprojektet perfekt, med mycket utevistelse och klättrande för ringmärkning.

Han tar över ansvaret för Sveriges äldsta artprojekt, startat 1971 av Naturskyddsföreningen. Då var situationen kritisk. Få ägg kläcktes på grund av höga halter av miljögifter som PCB och DDT. Projektet organiserade stödutfodring, byggde bon och skyddade boplatser. Örnarna återvände gradvis och i dag finns det över 600 häckande par.

Projektet var Peters ungdomsdröm.

– Men det kändes lite som fågelvärldens Fort Knox. Hur skulle man komma in?

Första kontakten etablerades när han inventerade fiskgjuse vid Mälaren för tio år sedan. Det började dyka upp havsörnar som han anmälde till projektet.

Vi träffas i källaren på nya arbetsplatsen Naturhistoriska riksmuseet. På bordet ligger en vacker men stel havsörn. Kroppen är fryst så det mäktiga vingspannet på 2,5 meter syns inte, men näbben och klorna imponerar. Ett hundratal döda havsörnar skickas in varje år.

– Många dör i kollisioner, till exempel med tåg när de äter påkörda djur på spåren. Vindkraft kan också vara ett problem, inte bara kollisioner utan också störningen vid habitat.

Peter tar med oss ut på Ljusterö till en gammal tall med bo högt upp (det ska till grova träd, just såna som blir ovanligare i dagens skogsbruk). Ingen är hemma, men renätna skelettrester och spillning skvallrar. Ett vindkraftverk sticker upp längre bort.

– Många tror att vi som jobbar med örnar vill stoppa vindkraft, så är det inte. Snarare handlar det om att undvika fel lägen.

Mänskliga aktiviteter påverkar på flera vis. Örnar är mycket känsliga under häckningen och då är närgånget intresse ett problem. Nya möjliga miljögiftshot seglar också upp, men hittills handlar det mest om enstaka bon vid Norrlandskusten.

– Där har vi mätt de högsta PCB-halterna någonsin i okläckta ägg, säger Peter Hellström.

Den långvariga övervakningen är en viktig poäng med projektet. Hur örnarna mår säger mycket om hela miljön.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i
Annons